Fransk dokumentär om svininfluensan

Fransk TV har fantastiskt intressanta program om aktuella samhällsföretelser. Härom dagen handlade det om svininfluensan - eller snarare bristen på svininfluensa. Liksom så många andra länder hade Frankrike lurats av WHOs expertpanel och läkemedelsindustrin att i panik köpa in nästan 100 miljoner doser vaccin. Det har sedan visat sig att svininfluensan hade en 30 gånger så låg dödlighet som en helt vanlig säsonsinfluensa och det beror inte på, som myndigheterna vill få oss att tro, att vi vaccinerade oss. Fransmännen, som är av naturen skeptiska, gjorde nämligen inte det i någon större utsträckning. Det resoluta vaccinerandet som orsak till den uteblivna influensan har annars varit det gängse sättet för myndigheter i olika länder att skyla över att man gick på bluffen. I Norge har man haft en annan strategi. Norge var nämligen, enligt myndigheterna, mest drabbade i hela världen. Våra vänner berättade att så fort man hade minsta tendens till influensa blev man sjukskriven en vecka på Tamiflu och registrerad som ett svininfluensafall. Säsonsinfluensa förekom över huvud taget inte i Norge i vinter.

Man undrar då varför någon ville orsaka denna panik? Fransk TV hade försökt ta reda på vilka som sitter i WHOs expertpanel, men det är strängt hemligt. Ordföranden är emellertid en läkare knuten till läkemedelsindustrin i Hong Kong. Man hade emellertid genom grävande fått fram att panelen består av personer från de stora läkemedelsföretagen eller forskare finansierade av dessa. Vi ser här en klar parallell med FNs klimatpanel som består av forskare som har som sitt levebröd att rädda oss från allehanda miljökatastrofer. Ordföranden för den panelen sitter för säkerhets skull i styrelsen för ett amerikansk oljebolag också om vi nu skulle satsa fel och fortsätta åka bil.

Eftersom jag arbetade i Hong Kong under både SARS och fågelinfluensautbrottet kan jag inte låta bli att spekulera lite. Ordföranden måste ha sett vilken oerhörd potential för läkededelsindustrin som skräck för en pandemi innebar. Hon insåg naturligtvis att det skulle rulla in miljoner till hennes uppdragsgivare och ge läkemedelsforskningen oerhörda tillskott om man kunde uppgradera en influensa till pandemi och få media att hänga med på skrämseltaktiken.

Som forskare vet jag att första steget för att få finansiering av sin forskning alltid är att övertyga finansiärerna om hur viktig forskningen är och hur allvarliga följderna blir om man inte får undersöka just den frågan. Ofta är detta helt legitimt och viktig information till myndigheterna, men det är oerhört frestande att blåsa upp eller i värsta fall fabricera hot eftersom det ger så oerhört stor utdelning. En mildare form av ohederlighet är att man som forskare hoppar på ett tåg som redan börjat rulla och blundar för sådana fakta som talar mot det som anses sant, eftersom det ju ger mer pengar till den egna forskningen och de doktorander man ansvarar för.

Om man vänder sig mot Sverige ett ögonblick kan man undra över hur det kommer sig att privata daghem går med så oerhörda vinster när de kommunala inte kan få det att gå ihop. Kanske den kommunala omsorgen skulle praktisera på ett privat daghem en tid så kunde avgifterna sänkas sedan. Kanske den kommunala barnomsorgen kunde bli lika lönsam som Vin&Sprit var på sin tid. Men, det går ju inte för sig - då får vi sälja ut det till fransmännen.

Vi är väldigt svart-vita i Sverige. Under min aktiva tid sysslade jag mycket med just gränsdragning mellan offentlig och privat service i det offentliga. Med ett fint ord kallades det outsourcing. Lite förenklat kan man säga att i borgerliga kommuner och landsting ville man helst anlita så mycket privata tjänster som möjligt även om det blev sämre och dyrare. I socialdemokratiska dito avstod man helst från att använda sig av privata leverantörer även om man skulle få både bättre och billigare verksamheter på det sättet. Under alla år som jag arbetat med företag och offentlig verksamhet i Sverige och jämfört med andra länder är det en sak som förvånat mig. Vi svenskar är oerhört ideologiska. Politik och ideologi går ofta före både ekonomi och sunt förnuft. Det konstiga är att detta gäller både i den offentliga förvaltningen och i våra stora börsnoterade företag.

Nu blir det bloggstopp en tid. Det ser ut som om vi skulle komma iväg till Irland - askmolnet har lyft. Tillsammans med några amerikanska vänner skall vi besöka gemensamma vänner på Irland och bli borta en vecka.

Bilden är lånad från FollowLucies Blogg