Franska språket – ett gigantiskt miljöhot

Jag kämpar på med franskan, men det är svårt. Franskan är nog det språk där det skiljer sig mest mellan det skrivna språket och det talade. Ja då räknar jag inte kinesiska förstås där man skriver i stiliserade bilder som sedan kan uttalas lite hur som helst beroende på var man bor i Kina.

Nej franskan är knepig på annat sätt för om man skulle uttala det som det skrivs så skulle förmodligen fransmännen skratta ihjäl sig. De som kan franska förstår vad jag menar och dom som inte kan franska är det ingen idé att förklara det för. Hela grejen är att man har så otroligt mycket bokstäver som man aldrig någonsin uttalar. Han ni hört om den norske konstnären Höst som kom till Frankrike för att göra sig en karriär. Det funkade dåligt eftersom ingen kunde uttala hans namn. H i början av ord uttalas nämligen inte Ö finns över huvud taget inte och -st i slutet av ord är också stumt så det var bara att åke hjem till Noreg igen.


Då fick jag ett e-mail som tog upp den angelägna frågan om vår miljö och undrar därför om inte det franska språket är ett av de värre hoten vi har i Europa. Åtminstone lika allvarligt som det som skrivs om i bifogade artikel.

Jag skulle uppskatta de onödiga bokstäverna som används i det franska språket uppgår till kanske 10% av all text som skrivs på franska. Det bor cirka 65 miljoner i Frankrike och kanske 10 miljoner till i Belgien och Schweiz som talar franska. Så har vi åtskilliga miljoner fransktalande i gamla kolonier som Marocko och Algeriet och en mängd andra afrikanska stater samt delar av Västindien. Det blir mycket tryckt text det jämfört med Sveriges ynka 9 miljoner själar och några i Finland. Dessutom är ju fransmän kultiverade så man får ju förutsätta att dom läser en del. Anta att alla dessa läser en bok om året på kanske 200 sidor på 2000 tecken/sida. Det blir så där 400 000 tecken i snitt per år/person. Om vi lågt uppskattar alla fransktalande till 100 miljoner i världen får vi den oerhörda summan av 40 000 000 000 000 tecken och 10% av det är 4 tusen miljarder tecken som är totalt onödiga, vilket motsvarar 2 miljarder sidor tryckt text eller 10 miljarder böcker. Då har jag bara räknat det som läses och inte allt som blir över, alla promemorior, utredningar, broschyrer och annat krafs som ingen bryr sig om. Snacka om slöseri.

Till denna helt onödiga produktion av bokstäver går det åt mängder av papper som tillverkas av träråvara som skulle kunna användas till etanol att köra bil på. För att inte tala om all trycksvärta och all el som går åt för att trycka allt detta; inte att förglömma all skit som går upp i rök när vi så småningom slänger boken och eldar upp den. I Frankrike källsorterar man nämligen i olika betongbingar ute på en åker och eldar sedan upp det under öppen himmel.

Man kan naturligtvis räkna ut hur mycket energi som går åt i varje led av processen att tillverka datorer, printrar, bläck, och allt annat som behövs för att framställa dessa onödiga bokstäver, att tillverka alla lastbilar som distribuerar det och vidare kan man ta reda på hur mycket bränsle som krävs för att distribuera alla dessa nonsenssidor, hur mycket el det går åt att lysa upp, värma/kyla kontoren när man skriver ned dessa överflödiga bokstäver, hur mycket kemikalier som används för att städa bort all smuts som denna onödiga produktion kräver, men då skulle man väl bli ännu mer deprimerad och pessimistisk inför framtiden.

Till allt detta skall läggas det mänskliga lidande det innebär i form av utslitna ryggar av dåliga arbetsställningar när man läser/skriver, all den onödiga arbetstiden som påskyndar utbrändheten, alla de splittrade familjer och barn som får gå vind för våg medan föräldrarna ägnar sig åt att framställa eller konsumera överflödig text. Skulle inte den franska skolgången kunna förkortas, universiteten rationaliseras och mängden franska nobelpristagare mångdubblas om man började skriva som man talar i Frankrike. Den enda trösten man har är att det mänskliga lidandet i alla fall inte förvärrar växthuseffekten.

Borde det inte vara en angelägen mission för vår miljöminister Andreas Carlgren att bekämpa detta hot mot vår planets framtid när Sverige nästa gång bli ordförandeland i EU? Åtminstone lika bra som att exportera den svenska synen på alkohol till resten av EU.