google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Lagrasse – en medeltidsstad google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

söndag 21 oktober 2007

Lagrasse – en medeltidsstad


Lagrasse är en medeltidsstad med ett kloster från 800-talet, men har varit bosättning för människor i tusentals år. Det var antik- och loppmarknad där idag och var därför en lämplig utflykt. Tro det eller inte men det var över 20º och molnfri himmel och vi kunde köra öppet genom det fantastiska sydfranska höstlandskapet. Vi hittade inget vi behövde, vilket inte brukar hindra att man köper något krafs som man sedan inte vet vad man skall göra av, men det var en fin utflykt. Vi vandrade runt i den gamla staden och beundrade den fantastiska bebyggelsen, de fina miljöerna och saluhallen som är en öppen byggnad i centrum av byn.

Vi avslutade med lunch på Restaurang L'Affenage på huvudgatan. Jag fick en fantastisk kanin med grov senapssås, kumminkryddade, morötter och potatis, medan min fru fick en Coq au Vin med samma tillbehör. Det var faktiskt en riktig kraftig tupp som kokats så den smälte i munnen. I Sverige kan man inte få sådana fåglar längre eftersom man inte har råd att låta dem växa till sig tillräckligt. Här är det inte bara att beställa kyckling på saluhallen inte. Man måste ange om man vill ha en tupp eller höna, storlek/ålder samt vad den skall ha ätit under sin livstid. Allt detta anses vara avgörande för smaken och ingen skulle drömma om att tillaga en svensk broiler uppfödd på konstgjort kraftfoder. Har man ätit en fransk kyckling märker man skillnaden. Jag gillar egentligen inte torr kyckling något vidare men jag har fått omvärdera denna utsökt fågel här i landet. Annars kan man äta pärlhöns eller små vaktlar för att inte tala om anka som är närmast nationalrätt i vissa trakter. Anka kan man få i de mest skiftande former. Priset tog nog de små skivor av kokt ankbröst späckade med anklever som vi hittade hos charkuteristen i går. Fantastiskt som förrätt!

Inga kommentarer: