Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 1 mars 2012

Sommarvärme i februari


För två veckor sedan var det så kallt att kanalerna i Narbonne frös och nu är det rena sommarvärmen. Igår hade vi 23 grader på eftermiddagen och helt vindstilla. Så ofta vi kan åker vi ut i naturen, främst till havet. Tillsammans med två vänner åkte vi genom UNESCO's världsarv Bage och fortsatte söderut genom våtlandet mot Peyriac-de-Mer. Eftersom jag har en bra och detaljerad karta med GPS i min iPad skulle jag givetvis prova en ny väg som inte fanns med i bilnavigatorn. Milt uttryckt kan man väl säga att den inte var lämpad för en lågtgående glidarbil - vi höll på att bli kvar därute i vildmarken.

Så småningom kom vi emellertid fram till mer farbar väg och kunde parkera och ta en promenad runt den lilla Étang du Doul där en rejäl koloni av flamingos hade bosatt sig. Vi hade sådan tur att dom lyfte och tog en tur runt étangen så vi fick några vackra bilder. Kanske dom hade blivit skrämda av den stora familj med barn som hade dukat upp sin lunch i gröngräset med utsikt över vattnet.

Själva hade vi bespetsat oss på lunch på kasinot i Port La Nouvelle, men där var det fullbokat så vi fick besöka en av de mindre restaurangerna efter strandpromenaden. Maten var utsökt även där så det var ingen större förlust. Vi njöt där vi satt i solskenet och efteråt blev det ännu en lång promenad på den enorma sandstranden där man kan gå i princip hur långt som helst. Det var ganska mycket folk ute i det vackra vädret.

På stranden börjar man förbereda sig för badsäsongen. de enorma mängderna av träd och annat som drivit iland under vinterns stormar har rensats bort och stranden har städats. man använder lite samma teknik som när man förbereder en skidpist när man luckrar upp och slätar till stranden inför sommarens solbadare.

Jag kan aldrig upphöra att förundras över platserna här nere vid vår kust. Dom är helt bevarade sedan de byggdes på sextiotalet, låga hotell, små restauranger och endera villor eller låga lägenhetshus efter hela strandpromenaden. Inte ett spår finns av den enorma exploatering som man ser på andra delar av Medelhavskusten. Det är som att komma tillbaka till medelhavsturismens barndom. De här platserna är kanske inte så lämpade för "jetsetare" och tonåringar, men för familjer med barn upp till 12 år och pensionärer är det drömmen.

Just Port La Nouvelle är lite speciellt. Platsen domineras av den stora cementindustrin samt en betydande hamn för fiske och olja. De stora bulk-, container- och andra båtar glider majestätiskt förbi i kanalen när man sitter och äter. Annars är industridelen väl avskiljd från semesterbebyggelsen och man har ingen känsla av att det är något annat än en fritidsort när man befinner sig på stranden eller efter promenaden.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel