Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 7 maj 2011

Intryck och reflektioner från USA

Utsikt från hotellrummet
Jag har varit ett par gånger tidigare i New York - första gången på 80-talet. Då var jag oerhört imponerad av alla höga byggnader som jag aldrig hade sett maken till, men om man varit i Hong Kong och Singapore några gånger så har man liksom vant sig. Den här gången var det inte alls lika positivt, men det var ett måste för min fru som inte varit i USA förut.

Att bo i NY är dyrt. De tidigare gångerna jag varit där har jag bott på The Roosevelt nära Grand Central och tänkte att det kunde ju vara bra den här gången också. Jag insåg emellertid efter lite forskande på Internet att det anrika Waldorf Astoria faktisk hade specialpris under april så det var billigare och det kan man ju inte motstå en gång i sitt liv. Det var magnifikt. Personalen var oerhört uppmärksam och hjälpsam utan att vara det minsta snobbig och gästerna verkade vara helt vanliga turister. Lustigt nog bodde mängder av svenskar på hotellet. Stark krona och svag dollar har gjort att man inte bara träffar norrmän utomlands numera. Vi hade en minisvit som kostade några kronor mer, men eftersom vi bott gratis mitt i French Quarters i New Orleans och hade en fantastisk lägenhet i centrala Boston som kostade 6000 kronor för 14 dagar så kändes det OK att vara lite lyxiga i två nätter.

New York blev väl inte vad vi hoppades på, men den stora upplevelsen var att komma till den anrika jazzklubben Birdland. Vi satt precis framför orkestern närmast scenen och kunde verkligen uppleva musiken och stämningen. Musiken var fantastisk, maten bra och min Long Island Ice Tea en upplevelse.

Min fru var väldigt imponerad av The Garnment District. Det är några kvarter söder om Times Square där man säljer allt för sömnad. Här finns massor av affärer som bara säljer tyger, eller band, eller knappar, eller andra tillbehör för sömnad. Här finns allt. För egen del passade jag på att köpa en iPad 2 - dock inte i The Garnment District. Vi har alla våra böjelser.

Vi blev rekommenderade att ta en busstur - en sk Hop-on-hop-off. Den var dyr och värdelös, mest på grund av vädret. Det var visserligen uppehåll, men svinkallt så vi måste sitta inne. Därfrån ser man bara nedersta våningen av byggnaderna och det är liksom inte så upphetsande i NY. En av guiderna var dessutom obegriplig. Tänk er Sylvester Stallone i Rocky efter en 15-rondare som han förlorat så beskriver det bäst guidens dialekt och artikulation. Lägg sedan till en dålig högtalaranläggning och fullständigt uttråkad attityd så förstår ni. Han fick ingen dricks.

Dricks är annars en plåga i USA. Alla förväntar sig dricks för allt. 15% ovanpå notan på restaurang är obligatoriskt och varje liten tjänst måste återgäldas med en eller två dollar. Folk har nämligen nästan ingen lön om man inte är en höjdare så dom måste få dricks för att överleva. McDonalds anställde 50 000 personer medan vi var där för en lön på $8,30 i timmen. Multiplicera det med 6,30 så får ni timlönen i kronor. Samtidigt kostar en enrummare i NY $2000 i månaden så det blir tufft.
Dessutom är pensionen pytteliten, semestern ett par veckor, sjukförsäkringen obefintlig, att gå på universitet kostar skjortan och arbetslösheten enorm. Skönt att bo i Europa där allt det finns som vi tar för givet, men halva amerikanska befolkningen anser vara kommunistiskt.

Samtidigt är stora delar av de fattiga enorm överviktiga. Obamas fru har startat en kampanj för att åtminstone få barn att äta sundare. Stora delar av befolkningen är ursinniga över detta och anser det vara integriteskränkande att lägga sig i folks matvanor. Lite underligt tycker man eftersom man är närmast fobiska vad gäller koffein och nikotin.

Den stora frågan just nu är bensinpriset - det är ungefär 5 kronor litern, vilket anses absurt dyrt. Man har varje dag inslag på TV om hur man skall spara, vilket betyder åka runt och leta efter billiga mackar. Ingen nämner att man kan köra mindre, ha mindre bilar eller träna eco-driving. Här är minsta möjliga bil en sexcylindrig och en riktig amerikan kör fortfarande V8. Detta gäller även japanska och europeiska bilar. För första gången i mitt liv såg jag en Mercedes med 12 cylindar. Det är grejor det. Alla Hummers och andra bensinslukare jag såg kan jag inte ens räkna.

Det som förvånande mig var att vägarna var så usla i USA. Både betalmotorvägarna, gatorna i städerna och vägar på landsbygden var under all kritik. Det är sällan man ser så usla vägar i Europa. I gamla Östeuropa och i Belgien kan man fortfarande råka ut för det, men annars är det sällsynt. Våra vänner sa att det beror på att alla pengar går till försvaret, men man betalar ju ingen skatt nästan heller. Varför betalvägarna är så dåliga förstår jag inte - man kan jämföra med de perfekta betalvägarna i Frankrike.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel