Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 10 april 2014

Filmjölk i Frankrike


Saknar ni svensk filmjölk här i Frankrike? Det gör jag. Jag skall därför berätta hur man enkelt framställer jättegod filmjölk om man bor utomlands där den inte går att köpa.

Så här gjorde jag
När jag var i Sverige senast köpte jag två olika filmjölksorter och tog med mig i små plastflaskor hit ner. Det går bra att ta dem i bagaget för det tål kyla bra. Jag köpte A-fil och långfil att prova med. Man kan ta vilken sort man vill så länge den är gjord på levande kultur.

Väl hemma köpte jag röd mjölk av den sorten som är färsk – inte den där som man kan spara i månader. Jag hettade upp den till 95 grader och lät den svalna till rumstemperatur (digitaltermometer rekommenderas eftersom den inte får koka). Väl svalnad gjorde jag som min mormor gjorde med filbunken, dvs. smorde in väggarna på glasbunken med tättan, som hon kallade det, täckte det med Gladpack och lät det stå i rumstemperatur. Det tog två dygn innan den stannade. När den var stannad vispade jag upp den och hällde upp den i ett annat kärl och ställde det i kylskåpet. Om man gillar filbunkekonsistens så vispar man den inte. Kanske man då gör den i portionsskålar och tillsätter lite fet grädde så man får den där fina gräddskorpan på toppen.

Långfilen blev lång – så lång att det nästan krävdes en sax för att klippa av en portion. Dessutom saknade den syran så den gillade jag inte. A-filen blev emellertid delikat. Sedan är det bara att spara en dl av varje sats och göra ny filmjölk på. Självklart kunde processen förbättras. Våra vänner som är födda i Marocko berättade att Nordafrikaner har samma böjelser som svenskar och gillar fermenterad mjölk. Det är bara det att de dricker den som måltidsdryck och därför är dem mycket tunn och väldigt mager. Man kan köpa ”lait fermete” i välsorterade livsmedelsaffärer. Man känner igen den på den arabiska texten och hittar den i mjölkdisken. Den gick utmärkt att använda som tätta och om man använde fet mjölk får den svensk konsistens och den blev jättegod. Jag kom också på att om man svalnar mjölken endast till ca 30 grader och rör ut tättan i mjölken med en visp i stället för att smörja in formen, så stannar den på ett dygn. Nu har jag ständigt två kulturer på gång – en på A-fil och en på arabisk fil och kan äta filmjölk varje morgon. Man lär kunna frysa in tättan i kuber och använda vid behov, vilket kan vara bra om man av misstag skulle glömma att spara en skvätt av föregående sats.

Vill man göra det den svåra och ursvenska vägen, som man gjorde förr, går man ut på närmaste svenska myr och letar upp endera Sileshår eller Tätört och plockar den och sätter en kultur. Det är bara att hälla mjölk över några blad. Sileshålet är lättast att känna igen eftersom den har de karaktäristiska ovala bladen med sina klibbiga tentakler som den fånga insekter med för konsumtion. Den metoden imponerar mer på vännerna och ger extra PK-poäng, men är lite jobbigare. Efter första satsen behöver man dock inte botanisera utan gör nästa sats på en skvätt av den gamla.

Smaklig frukost!

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel