google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Att smälta in i Frankrike google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

fredag 18 april 2014

Att smälta in i Frankrike


Att man skulle tas för fransman i Frankrike är för mycket att begära även om man, som jag, ser ut som en. Man får sänka sina ambitioner och uppföra sig så man inte tas för holländare eller engelsman. Redan det kan vara svårt för en svensk. Ofta tas svenskar för holländare på grund av det obegripliga språket, höjden över havet och den ofta blonda kalufsen. Många svenska tas för engelsmän på grund av matpreferenserna. Jag tänker nu berätta vad man inte får göra, vad man kan göra och vad man bör göra för att passa in och anses vara en kultiverad person i Frankrike.

Absoluta måsten:

Man måste ta ögonkontakt och hälsa artigt på dem man möter på begränsade områden. Inte på gator och torg i stora städer, men på gator i byar och absolut i hissar, trappor och andra utrymmen där man har närkontakt.

Man säger ursäkta om man kommer i nästan närkontakt i exempelvis en matvaruaffär även om det inte är trångt. Att knuffa på folk med kundvagnen eller knô sig för att dom skall flytta på sig är inte en bra idé – inte ens om man har barnvagn.

Man måste alltid inleda ett samtal med ”god dag” även om man bara skall fråga om vägen. Det räcker inte med ”ursäkta ….”

Man måste alltid hälsa på expediter i butiker av mindre format. Inte på stormarknader, men i alla butiker där man får närkontakt med personalen. Man måste vidare säga tack och farväl när man går ut även om man inte köpt något.

Samma beteende gäller på restauranger där man hälsar allmänt om restaurangen är rimligt liten och speciellt på dem som sitter vid borden intill. Man säger också helst farväl när man går till dem som sitter närmast. Detta gäller inte nödvändigtvis snabbmatsrestauranger som MacDonalds och liknande.

Man måste vara artig i sitt ordval och titulera med min herre/min dam även om man är fly förbannad och i övrigt skäller ut personen. Detta gäller inte bilister där allt är möjligt.

Bör inte/får inte:

Man får inte skära av näsan på Roquefortosten eller annan krämig blåmögelost så man får allt det krämiga i mitten själv – man skär radiellt från periferin och inåt. Detta gäller endast Roquefort och liknande. Annan ost skär man som man vill.

Man behandlar inte ”foie gras” som om det vore leverpastej. Jag säger inte mer än det.

Man bör inte beställa välstekt kött på en restaurang där de frågar hur man vill ha det – kraftig engelsmannavarning på det.

Man häller inte upp vin i det stora glaset - det är till för vatten.

Man häller inte upp fulla glas med vin – man måste lämna rejäl plats för doften.

Man dricker inte så man blir berusad. Det är varken häftigt eller manligt och definitivt inte en ursäkt efteråt – bara en försvårande omständighet.

Man säger inte du till personer som man inte känner mycket väl och inte ens då om man är det minsta osäker.

Man bör inte hissa sina egna nationella flaggor onödigtvis ens om man kommer från Norge.

Däremot får man:

Dricka vilket vin man vill till vilken mat man vill.

Stoppa kniven i munnen – de flesta stjärnkockar använder gärna kniven för att smaka av.

I södern kan det till och med accepteras att man lägger is i enklare viner på sommaren, men där är min smärtgräns passerad.

Det är OK att lämna vin i glaset eller i flaskan på restaurang - man måste inte svepa alla halvtomma glas stående innan man går.

Dessutom får man gärna ta med sig flaskan hem om det skulle vara väldigt mycket kvar i den

Man får både berömma och klaga på maten på restauranger om det är befogat – det visar att man bryr sig och är kunnig - artighet anbefalles dock.

Man får tilltala okända personer som sitter bredvid en på restauranger eller i andra sammanhang – det anses trevligt.

Vinjettbilden är lånad från Resumé

3 kommentarer:

Ann sa...

Nja, jag håller nog inte riktigt med om att "all annan ost skär man som man vill". Ost med vitt "hölje" typ brie skall skäras i tunna tårtskivor så att den stackarn som är sist vid ostbrickan inte får bara ytterkanten. Så har jag blivit lärd av min franske make iallafall.

Förövrigt vill jag tacka för en synnerligen intressant blogg som är full av diverse kulturskillnader beskrivna på ett alldeles förträffligt sätt.
Det är inte alltid lätt att leva i ett främmande land, men som svensk är man många gånger förlåten för eventuella misstag man begår.

Jan Granath sa...

Tack för kompletteringen om ostar - det faller sig ju naturligt att göra som din man säger. Problemet med Roquefortosten är ju att det felaktiga faller sig naturligt för de flesta svenskar.
Jag kan komma till dig och äta skorpan på Brien - jag gillar den
(-:

StormPartner sa...

Hej Jan. Du har rätt och vi har en hel del att lära... I vart fall jag har delvis tappat bort en del vanligt folkvett. Man (jag) är så ivrig att vara rationell och effektiv. Men ibland får jag en lektion och blir kanske en bättre ' mänska'. Nu senast på flygplatsen då jag utan att tänka tilltalade damen vid informationsdisken utan att först ta ögonkontakt och hälsa bonjour. Hon rättade mig med ett leende och vi började om konversationen. Jag tror att mer tid i södra Frankrike gör mig gott. Hälsn SP