Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

onsdag 24 augusti 2011

Bröllopsdagsresa till Baskien


Bröllopsdagsresan till Baskien och Pyreneerna var väldigt lyckad. Det är framför allt maten och naturen som lockar på en sådan resa. Vi valde att åka direkt hemifrån till Saint Jean de Luz där vi stannade i två nätter, fortsatte sedan till Bilbao där vi för andra gången bodde på Hotell Carlton, som ligger absolut mitt i centrum. Vi åkte sedan på södra sidan om Pyreneerna och korsade bergen via den enorma skidorten Formigal, som gör sig bäst på sommaren. sedan åkte ned på franska sidan, klättrade över en utlöpare av bergen över Col d'Aubiscue, där en av de mest mördande sträckorna i Tour de France går och ned i nästa dal till termalorten Couterets där vi stannade en natt för att sedan åka direkt hem.

Första stoppet var således badorten Saint Jean de Luz. Det är vackert, men man kan bara konstatera att priserna på det mesta är dubbelt upp mot Languedoc och stränderna påminner mest om packade sardinaskar - man tänker med glädje på Languedocs rymliga stränder.

Pintxos
Höjdpunkten vad gäller boende var som vanligt Carlton i Bilbao. Att man kan få ett stort nyrennoverat rum på ett femstjärnigt hotell inklusive frukost för 135 euro är ovant för en svensk. Minst prisvärt var Hôtel Du Lion d'Or i Couterets, som såg mycket fint ut på Internet, men inte alls var prisvärt i verkligheten. Att betala 125 euro för ett inte särskilt märkvärdigt rum utan luftkonditionering och utan frukost är ingen höjdare.

På det kulturella området måste man besöka Museo De Bellas Artes de Bilbao. Det är ett fantastiskt museum fullt av konst från alla tidsåldrar. Vad gäller det mer berömda  Guggenheimmuseet intill så räcker det med att se utsidan och omgivningarna där det finns många intressanta konstverk. Inne i huset finns inte mycket konst dock och hela inredningen är ett byggnadstekniskt fuskverk av typisk modern amerikansk sort.

Maten i Baskien är erkänt bra. La Table des Frères de Ibarbour i Bidart serverar traditionell mat i den högre skolan. Miljön och serveringen var fantastisk så man njöt verkligen. I övrigt så är det alltid en högtid att komma till Baskien och äta deras variant på tappas - pintxos - som är allehanda delikatesser på små brödbitar. Det är nog världens bästa och mest delikata småmat. Favoritstället i Bilbao heter El Globo Bar, men även runt Plaza Nuevo finns fina ställen med bra pintxos.

I Bilbao hade vi också turen att det var karneval just den helgen. Den var till havets ära och en trevlig upplevelse. En imponerande sak var att en aromada av renhållningsfordon fäljde något hundratal meter efter karnevalståget och avlägsnade varje spår av skräp.

Bottennoteringen på matsidan var La Brasserie de Bigorre i Couterets, en restaurang med gott ryckte i byn, men riktigt usel. Man blir riktigt bedrövad när man kan förstöra bra råvaror så till den grad. Vi kunde inte äta upp vår sallad Lyonaise och Tournedos Rossini i någon underlig lokal variant och som kronan på verket blev min fru magsjuk. Vi kände inte för att klaga, men måste ändå berätta eftersom kocken observerat att vi inte åt upp. Han såg mycket generad ut när vi i detalj redogjorde för våra klagomål, men någon kompensation fick vi inte och det gjorde detsamma - det var ju god mat vi ville ha.

Kuststräckan mellan franska gränsen och Bilbao är väldigt vacker, men den har vi sett förrut och hoppade över den här gången. Den största naturupplevelsen var nu nedresan från Pyreneerna på den franska sidan. Det är verkligen en resa värd att minnas, men det tar tid. Den mest negativa upplevelsen var Lourdes, som vi bara måste besöka eftersom vi faktiskt passerade. Kanske för jag inte är troende så blir jag förfärad hur människor förnedrar sin livsåskådning. Det är ändå Frankrikes viktigaste vallfartsort för katoliker som man förvandlat till en enorm marknadsplats där pilgrimmer, nunnor och präster blandat med vanliga turister verkar njuta av spektaklet. Om man tänker sig Kiviks marknad när det är som värst, fast mycket större och mycket mer folk så förstår man. Vem köper plastflaskor från Kina i formen av den Heliga Jungfrun fylld med heligt vatten, undrar jag? I städer som Carcassonne och Pezenas har man ställt upp vissa regler för hur kommersen får gå till och vad som får säljas med i Lourdes verkar inget vara för lågt för att passera.

Läs DN-Resors reportage från Baskien
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel