Jazz i världsklass på franska landsbygden

Vi har just kommit hem efter att ha besökt Jazz i Marciac. Marciac ligger alldeles norr om Pyrenéerna inte långt från staden Pau i södra Frankrike. Man har jazzfestival där för 53:e året i rad och den är tillsammans med festivalen i Juan les Pines på Rivieran den största i Frankrike. Marciac är en liten pluttby med lite över 1000 innevånare, men ändå samlas där världens jazzelit år efter år för att underhålla.

Hit bussas folk från hela sydvästra Frankrike från såväl Carcassonne som Bordeaux och de tar fullständigt över den lilla byn under två veckor. Alla hotellrum i alla byar och städer runtomkring är fullbokade sedan månader tillbaka. Hela byn är ett stort saluområde med försäljning av allt mellan himmel och jord. I år var det mycket alternativt, dvs. New Age, Eco, Vegeteriskt, Solidariskt och alla liknande stämplar man sätter på saker nu för tiden i både hederligt syfte och rent marknadsföringssyfte. Ibland har jag svårt att hänga med som när man säljer vegetariskt bröd, och ekologisk honung. Jag undrar hur animaliskt bröd är funtat - med fläsktärningar kanske och hur får man bina att hålla reda på vilka blommor som är godkända?

Som sig bör i Frankrike fanns det även mängder av mat att köpa i olika provisorisk restauranger. En gata var enbart tillägnat olika etniska kök. Där åt vi corsikansk mat, som ju inte kan kallas etnisk eftersom det är en i högsta grad integrerad del av Frankrike, men spännande var det.

Jazzen är imponerande. I år hörde vi Monty Alexanders Trio och Wynton Marsalis under samma kväll. Var i världen kan man få lyssna live till sådana världstjärnor annars. Jo - förra året hörde vi på Monty Alexander i vår grannby Conilhac Corbières som är en ännu mindre by än Marciac. Där har dom haft jazzfestival varje helg under hela november under de senaste två decennierna.

Att jag tjatar så mycket om byarnas storlek beror lite på min förra text om hur den svenska landsbygden avfolkas och utarmas, något som är helt främmande i Frankrike.