Skyldighet att njuta av livet

Våra bästa vänner - de tre franska damerna - säger till oss: "Det är varje människas skyldighet att njuta av livet". Tänk så långt bort det är från den pliktmoral och lidandets adelsmärke som man minns från sin barndom där mormors frireligiösa moral präglade mycket av livet.

Att inte våra vänner är ensamma om denna uppfattning märker man snart när man bor här i södra Frankrike. Kanske beror det på religionen, kanske beror det på klimatet eller kanske det helt enkelt beror på människornas kynne och värderingar om vad som är viktigt i livet.

Fest är viktigt här! Den ena festen avlöser den andra, speciellt på sommaren, men också under den kallare årstiden. Man har fester till vinet, till oliverna, till mandlarna, till gåslevern, till löken, till mimosan och en mängd andra saker som man äter och som växer eller produceras.

Man har fester riktade till barnen, till helgonen, flera riktade till oss i "tredje åldern" (pensionärer), fester för skördefolk och vad man nu kan hitta på.

Fester ordnas av borgmästaren (kommunen), av festkommitten i byn, av Rosmarinklubben (pensionärsklubben), av jaktlaget eller någon annan.

Dessutom har man marknader, loppmarknader, antikmarknader och dessemellan har man fester som vi inte ens kan gissa anledningen till.

Varma kvällar under sommaren ställer tanterna ut sina stolar på gatan och sitter och pratar, gubbarna samlas vid lavoaren i byn med en flaska vin, lite bröd och ost och unga familjer som inte har uteplats ställer ut grillen på gatan och grillar korv och kött till hela familjen.

Mellan alla dessa enkla nöjen spränger sig då och då in mer avancerade nöjen, som jazz i världsklass, klassiska konserter i någon av alla kyrkor eller kloster i bygden, massor av konstutsällningar, vinprovning med mat på något av slotten i trakten eller varför inte helt enkelt ta långa promenader i de stora naturreservat som omger byarna här. Det kan behövas för att trimma in magen efter alla besök på restauranger av gourmerklass som ligger utströdda i småbyar häromkring.

Eftersom det bara är några kilometer mellan byarna så finns det alltid något på gång som man kan besöka om man vill och så får man frågan av svenska vänner: "Vad gör ni egentligen hela dagarna?"

Är det då så konstigt att man ler lite när gamla kollegor i Sverige, som hänger sig kvar till 67 på jobbet, spydigt kommenterar att "pensionärer alltid har mycket att göra" (fast deras liv egentligen är tomt och innehållslöst när dom inte har jobbet att gå till).

Kanske pensionärslivet skulle vara lite roligare även i Sverige om samhället hade mer respekt för den äldre generationens bidrag idag och historiskt. I morgonens Ring P1 talade en 47 årig invandrare med avsmak om den bristande respekt man visar äldre i Sverige. Programledaren, som ändå själv är invandrare, förvånade sig över att han som var så ung brydde sig.



- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Boutenac