Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 31 januari 2010

En matupplevelse utöver det normala

Nu börjar det kännas att våren närmar sig. På flera ställen börjar mimosan slå ut och mandelträden kommer att blomma vilken dag som helst nu. Idag hade vi en fantastiskt fin och solig dag utan vind och med klarblå himmel. Vi gjorde en utflykt igår och besökte en tryffelmässa i Talairan. Man säljer tryffel man har hittat med hjälp av sina dresserade hundar och får på så sätt en extrainkomst. 9000 kronor kilot kostar den svarta vintertryffeln på en sådan mässa. Nu säljer man mycket mer än tryffel - vin, charkuterier, marmelader, honung, pastejer och inläggningar finns också. Allt tillverkat av lokala producenter. Väldigt trevligt och naturligtvis var vi tvugna att köpa en liten tryffelknöl för att prova på. Det är ju Evas födelsedag snart.

Det traditionella restaurangbesöket på födelsedagen blev inte av förra veckan på grund av sjukdom så det blev idag i stället. Vi besökte Auberge de la Croisade i Cruzy vid Canal de Midi. Vilken fantastisk matupplevelse!! Restaurangen ligger mycket vackert vid kanalen och på sommaren har man uteservering. Menyerna startar på 13 Euro för en komplett måltid och går ända upp till 49 Euro. Eftersom det ju faktiskt bara var söndagslunch tyckte vi att vi skulle nöja oss med något mindre än den mest omfattande så det fick bli en meny för 42 Euro. Mycket pengar, men det är födelsedag och vi är ju faktiskt i Frankrike. Vad detta innebar kan jag bara inte låta bli att berätta.

Det hela startar med en liten smakbit i form av ett fluffigt skum eller snarare puré gjord på fisk och örter. Den brer man på brödbitar och äter. Mycket gott, men det är bara för att värma upp smaklökarna lite. Sedan kom naturligtvis obligatorisk hemlagad Fois Gras, som var perfekt med ovanliga tillbehör i form av kronärtskockshjärta, groddar i balsamvinäger och lite annat smått och gott. Alltför stora portioner dock.

Som tredje rätt fick vi en mycket god fisk i en tomatiserad sås och tapenade. Jag kunde inte hjälpa att jag tänkte på min gamla skolkamrat från Bergslagen som jag träffade på väg till Grythyttans Värdshus för många år sedan. Han var inte imponerad av Grythyttans kök. "Jodå vi har allt vari där mä jobbe - dä smaka väl bra, men va f-n dä va ju så små portioner å inge potatis feck en heller", sa han på bredaste Noramål. Jag kan väl säga att vi inte fick någon potatis här heller, men portionerna var väl tilltagna så dom kanske hade fallit på läppen.
Efter fisken kom det en liten mellanrätt för att skapa plats i magen. Det var citronsorbet med lite Eau de Vie Langedocien. Så kom huvudrätten! Halva sällskapet valde glacerad kalvlever och den andra halvan valde lammrack. Båda serverades med en polenta som rörts samman med grädde och riven parmesanost för att bli lättare än polenta normalt är. Båda rätterna var oerhört goda men väl frikostiga.
Så var det den lilla ostbrickan där man komponerat en serie ostar med en askrullad chèvre, en Tomme, något jag glömt, en Camembert samt slutligen en Roguefort utrörd med grädde och muscat vin på ett grovt bröd med fikon. Skulle ätas i den ordningen.

Nu var vi ganska mätta så jag tänkte passa lite så jag tog deras Café Gourmande - huva så mycket grejor. Men gott var det så "dä gick å tvinga ner".

Tre flaskor vitt vin gick det åt - två vita gjorda på en blandning av Rolle och Vigner och ett rött Saint Chinian-vin som vi känner till från förr. En årgång 2006 från Château Prieuré des Morgues. Det var underbart gott att dricka så här ungt, men kan sparas 15 år om man vill och då blir det liksom något annat.

Vi var sex personer och som vanligt var jag den ende mannen i sällskapet. Shejk Abdullah som dom kallar mig sedan vi var i Casablanca, där männen gav mig imponerade blickar eftersom jag hade råd med så många hustrur. Nu hade det varit dyrare att utfordra sina hustrur på det här sättet i Sverige. Här gick hela kalaset på 300 Euro för mig själv och fem "fruar". Var det inte någon politiker i Sverige som föreslog månggifte för något år sedan. I så fall får man allt sänka restaurangpriserna.
Jag behöver väl inte säga att restaurangen var fullknökad med folk som satt från middagstid till framemot halv fyra och smörjde kråset..

Nog är mat den huvudsakliga religionen i Frankrike allt.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel