Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 30 mars 2014

Har ni upprättat ett grönt testamente ännu?


”Du kan väl byta glödlampan i Majolikalampan så är du snäll”, säger min fru. Lampan är gammalt arvegods och är ursprungligen gjord för fotogen och stearinljus. Numera finns tre glödlampor med liten fattning för dagligt bruk. Den trasiga lampan var en gammaldags glödtrådslampa som vi har haft kvar och den har suttit där under mycket lång tid. De två andra lamporna är fula klumpiga LED-lampor. Under en övergångstid har vi använt sk. lågenergilampor av kvicksilverhalogentyp, som inte bara är dyra utan också oerhört farliga för både människor och miljö om dom går sönder. Att en sådan lampa alltid höll kortare tid än de gamla hederliga glödtrådslamporna trots priset och texten på förpackningen var irriterande. Vi frågade i vår affär hur man gör om dom pajar efter kort tid. ”då får man komma tillbaka med den”, sa dom. Men hur visar man att det är just den lampan man köpt just då undrade vi, vilket vi inte fick något svar på.

Nu har vi som sagt de där missfostren till LED-lampor. Enligt förpackningen skall just den här lampan klara 50 000 av- och påslagningar eller 40 000 brinntimmar. Om vi slår på och av lampan en gång per dag håller den således i 55 år. Om vi använder den i genomsnitt 4 timmar per dygn håller den garanterat i 27 år, men det förutsätter att vi låter den brinna i ett sträck i fyra timmar. Om man är lite energimedveten så släcker och tänder man väl där man är och då kan man kanske få ned brinntiden till 2 timmar per dygn. Med den beräkningen så håller således lamporna sisådär 50 år eftersom man knäpper på och av lite oftare. När man som vi börjar närma oss 70 år verkar det vara en dålig investering att sätta in LED-lampor i hela huset, speciellt som dom kostar mellan 100 och 200 kronor styck. Man måste således börja tänka på till vem man skall testamentera sina glödlampor eftersom dom rent statistiskt sett borde ha mycket kvar att ge när vi tar ned skylten.

Nu är det inte detta som bekymrar mig utan snarare logiken i situationen – eller snarare bristen på logik. Vi vet genom historien att glödlampsindustrin har lagt ned stora forskningspengar på att försämra brinntiden hos traditionella glödlampor eftersom man inte fick sälja tillräckligt mycket. Vad får oss att tro att samma industri idag skulle nöja sig med att sälja en till två glödlampsbyten till världens medborgare under en livstid? Det skall bli väldigt spännande att se hur man tänker tjäna pengar när alla bytt sina gamla lampor mot LED-lampor. Kommer man att byta stigning på skruvfattningen till en miljövänligare gänga? Kommer man att genom överenskommelse mellan industrin och miljörörelsen att konstruera om alla armaturer så de gamla lamporna inte passar? Kommer man att forska fram nya rön som säger att våra barn blir sjuka om man inte byter ut de gamla lamporna mot nya än dyrare modeller? Kommer man att ta fram en lampa som bara går på ”grön el”? Kanske man gör en lampa som rapporterar direkt till Facebook när man slår på den (badrumsvåg finns redan av den typen)? Min fantasi räcker inte till, men en sak är jag övertygad om och det är att man inte tänker låta oss sitta lugnt med vår nyinköpta LED-lampa till dödagar och känna oss nöjda.

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel