Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 24 november 2012

Underhållning i doktorns väntrum


Jag var hos husläkaren häromdagen. Det tar lite tid där eftersom hon har avskaffat tidsbokning och bara tar emot dom som dyker upp. Vi fick vänta i två timmar och hennes väntrum är ingen höjdare – trist, obekvämt och oftast ganska befolkat. Mottagningen ligger i en inte särskilt snobbig del av vår stad så patienterna utgör en intressant blandning. Där sitter det äldre nordafrikanska paret iklädda traditionell muslimsk klädedräkt, ett par romska familjer med dito lätt identifierbara kännetecken, två yngre kvinnor, ett äldre par, en barnfamilj och så vi då.

När man kommer in hälsar man artigt på de andra som väntar och erbjuds en plats på en av de obekväma stolarna. Vi har givetvis litteratur med oss att läsa, vilket vi är ensamma om. Nu skulle det inte ha behövts för underhållningen står medpatienterna för. Helt spontant diskuterar man de mest privata spörsmål fullständigt öppet, men det är väldigt noga att man inte duar någon utan här är det frun och min herre som gäller som tilltal. Man diskuterar sjukdomar naturligtvis, men också sitt privatliv, sin egen arbetslöshet eller andra privata problem och spörsmål. Alla lyssnar och faller in i samtalen och byter historier med varandra. Min fru, som behärskar franska mycket bättre än jag gör, lockas också att skratta med eller sucka med, eller oja sig, vilket som nu passar bäst utifrån innehållet. Man blir verkligen förbluffad över den öppenhet som folk visar mot främmande till och med i en så speciell miljö som läkaren väntrum. Dessutom verkar ingen stressad över att behöva vänta.

Än mer förvånande är att läkaren inte är en uns pressad, men trött – hon tar den tid det tar med varje patient och det kan bli ganska länge ibland. Hon gör grundliga undersökningar, skriver ut generösa recept och remitterar till röntgen, ultraljud, massage, laboratorier och andra behandlingar utan minsta tvekan. När man sedan kommer till apoteket får man en jätteplastkasse full med allehanda medikamenter utan att man behöver betala ett öre. Nu är det inte staten som står för hela kalaset om nu någon skulle känna doften av Grekland. Här har de flesta en egen försäkring som täcker det mesta och som gör att det allmänna och man själv delar ansvaret och kostnaderna för vården. Dessutom får man betala en patientavgift på 23 euro, men den får man tillbaka delar av.

Vi är verkligen glada att vi bor här nu när kroppen börjar säga ifrån efter att ha tjänat oss utan problem i decennier. Dom tar verkligen väl hand om oss.



Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel