På drakjakt i Carcassonne

Carcassone är drakarnas hemsvist. Där finns drakar, riddare, svärd, rustningar och allt som hör medeltiden till. Det är också en av de allra största bevarade medeltida befästningarna i världen och favoritmål, tillsammans med den afrikanska djurparken i Sigean, för barnbarnen. Omsorgsfull botaniserande bland alla tänkbara modeller av drakar tog all tid innan lunch, efter lunch blev det inköp. Drakologin har ersatt en ingående kunskap om hajar, valar och dinosaurier för Emilano. Jag vet numera massor om isdrakar, vattendrakar och annat som jag inte ens visste existerade förrut. Lyckligtvis behöver man inte lära sig latinska namn på drakar eftersom zoologerna inte klassificerat dom på samma sätt som dinosaurier. Eftersom många av barnens filmer och böcker om dinosaurier är köpta i Mexico och är på spanska blev det mest latinska namn han lärde sig. Nog är det konstigt vad små barn kan lära sig om dom är intresserade.

Hur som helst blev det en stor vattendrake - skimrande blå - samt en uppsättning smådrakar för Emiliano. Mateo ville hellre ha en pilbåge samt en byggsats för en fästning. Båda köpte plastsvärd.

Lunch åt vi på en alldeles för dyr restaurang - allt annat var fullt - men där barnen fick en rätt som dom åt med glupande aptit. Frigående lantkyckling (den gick inte längre dock) med tagliatelle i smörsås - jamjam. Kyckling här är ganska dyrt faktisk jämfört med Sverige där det är riktigt billigt. Jag har aldrig gillat den bomullsliknade kycklingen man får i Sverige, men den man köper här är saftig och delikat. Jag tror inte man har lika stora problem med matfusk i Frankrike pga kostnadsbespringar i lantbruket. Här är kvaliten viktigare än priset så bönderna får betalt för att göra ett bra jobb.

Kvällen avslutades hos våra amerkanska vänner som hade sin traditionella Hamburger-Martini-Friday. Hemgjorda hamburgare, pommes frites och stora skivor vattenmelon blev populär middag - dock ingen martini utan Oragina för barnen. Visserligen är pappa vegetarian, men inte av den fundamentalistiska sorten som tvingar på barnen viss kost. Vi fick emellertid en begränsning - de går aldrig på MacDonalds och andra likande ställen med barnen. Risken är inte överhängande hos oss heller.

När jag nattade Mateo i kväll satt Emiliano fortfarande i köket och åt smörgås. Mateo sa: "Ibland när jag tänker längtar jag efter min mamma - då behöver jag en kram av mormor Annel". När jag erbjöd mig skrattade han glatt och menade att det var ju inte detsamma.

I morgon står valet mellan stranden, afrikansk park eller australisk park. Vi får se vad det blir. Om det blir strand så kommer vi att leta på en strand med parkering den här gången så vi inte fastnar.