Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.
Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.
Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.
måndag 14 juni 2010
Några dagar i Italien
Det var mulet och tråkigt förra veckan så vi beslutade att åka någonstans där det var sol. Vi valde mellan Baskien och Italen, men Baskien hade ännu värre väder så det fick bli Italien där dom lovade strålande sol i flera dagar. Vi packade ett par väskor, meddelade grannarna att dom skulle få leka med våra katter några dagar och satte klockan på ringning tidigt på onsdagsmorgonen och startade i gråvädret.
När vi passerade Rhône bröt solen igenom och det blev bättre och bättre och snart var det drygt 30 grader - taket åkte av bilen och kepsarna på. Att köra öppet på motorvägen visade sig emellertid vara ett misstag eftersom det är över 150 tunnlar mellan gränsen och vår första destination i Italien. Att köra öppet i tunnlar där lukten och oljudet skulle få ett svenskt skyddsombud att stoppa verksamheten är inte trevligt.
Italienska trafiken visade sig vara motsatsen till den franska. I Frankrike kör man lugnt och fint på motorvägarna men som galningar ju mindre vägarna är. I Italien, men för all del också genom lyxorterna på franska Rivieran, körde man som fullständiga vettvillingar på de krokiga motorvägarna och många hade ju också muskelbilar att gasa på i. Man undrar lite om orsaken är att kokainet är för billigt eller viagran för dyr så det påverkar hur man far fram med sina fordon.
Vi besökte platser där min fru varit tidigare, men som var nya för mig. Rapallo, Viareggio och Pisa och naturligtvis Cinque Terre som jag har hört så mycket talas om. Det är överallt oerhört vackert och verkligen värt ett besök. Jag förstår nu bättre hur det kommer sig att San Remo kan skänka blommor till Nobelfesten och en massa andra evenemang runt om i världen. Varenda bergsluttning är inbyggd i växhus efter hela vägen från gränsen och långt ned i Italien.
Att åka på utflykter innan säsongen har börjat har sina fördelar. Lite trafik, bra pris på de bästa hotellen och ingen trängsel. Vi bodde på fantastiska fyrstjärninga hotell hela tiden och de kostade omkring 1300 kronor för oss båda inklusive frukost. Nu kan man få väldigt bra hotell för det priset nästan jämt här nere i Medelhavsområdet. Det är väl bara i Norge, Sverige och Danmark där turism är helt ruinerande för vanligt folk idag - men så har dom ju egna valutor också.
Svenskarna anser ju att det italienska köket är det bästa i världen. För mig, som är liten i maten är det, som helhet, ingen höjdare eftersom jag anser det vara slöseri med magytrymme att stoppa sig full med långsamma kolhydrater i form av pasta, pizzadeg och risotto. Jag kan förstå nyttan av dessa långsamma och billiga energidepåer på den tiden när vi människor arbetade hårt på fälten eller i skogen och var fattiga, men nu ser jag inte riktigt nyttan med det. Pastan och riset är ju mest till för att få den goda såsen att fastna på något och pizzadegen är väl närmast en fortsättning på medeltidens brödtallrik. Någon egen smak har ju ingendera så för min del tar det bara plats i magen där jag vill ha goda saker. Den mest geniala matkulturen mötte jag i Japan där jag blev bjuden på en traditionell måltid på 35 rätter. 32 av dessa var små, oerhört välsmakande saker, som jag inte ville veta vad det var. Nummer 33 var ris, om jag mot förmodan inte blev mätt av alla de utsökta läckerheterna, sedan var det lite sötsaker och the. I Italien gör man tvärtom - stoppar sig full med pasta i början och äter det goda på slutet när man magen redan är full av deg. Det är lite synd eftersom godsakerna man har i form av kött, ost, skinka, oliver och andra småsaker är helt fantastiska om man hade haft plats för dom.
Även det italienska vinet är värt att njuta av. Man bör emellertid beställa vin på flaska. Jag lärde mig för många år sedan att husets vin i Italien är närmast odrickbart. Nu var det ju nästan så överallt på den tiden, men numera går det ju nästan inte att få tag på ett dåligt vin någonstans i världen - trodde vi. I Italien har man emellertid behållit gamla fina traditioner och producerat tydligen speciellt vinägerliknande vinkvaliteter som restaurangerna kan sälja som husets. Jag begriper inte att ett land med sådana utsökta viner fortfarande serverar så uselt vin till gästerna - och vem dricker dom?
Höjdpunkterna på matområdet var de grillade fiskrätterna vi åt i Cinque Terre samt avslutningskvällen i Pisa där vi åt på en prisad restaurang som heter Osteria dei Cavalieri. Vi drack ett fantastiskt lokalt rödvin till maten - lite dyrt var det med sina 30 euro, men det var vår kompensation för tidigare dagars husvin. Restaurangen var värd varenda utmärkele dom fått och dessutom var personalen väldigt trevlig.
Det var roligt att se de vackra gamla badanläggningarna i Viareggio. Man kan se hur det såg ut under storhetstiden när man byggde dessa fantastiska arkitektoniska skapelser som ingång till de privata stränderna. Att all tillgång till vattnet och havet kostar i Italien är priset man får betala för den vackra bergiga naturen där det knappast finns någon plats för badstränder. Man förstår att italienarna gillar att åka till Languedoc med sina oändliga sandplager som är helt gratis att vara på. Att sedan Languedocs stränder är norra Medelhavets renaste medan Italiens stränder närmast liknar kloaker beror dels på havsströmmar, dels på att maffian har monopol på kommunal renhålling i många italienska kommuner och Medelhavet är ju ett billigt sätt att dumpa soporna.
En italiensk specialitet var att man måste registrera sitt pass och logga in med rumsnumret för att använda Internet. Hotellpersonalen förklarade att den italienska polisen måste kunna kolla all mailtrafik. Man ser hur nyttigt det är med samarbete i den konservativa gruppen i EU. Berlusconi har väl fått idén från vår egen Reinfeldt - en annan ledare som lyssnar till folket. Tror man verkligen att en terrorist som vill spränga tornet i Pisa inte fixar sitt mailande på ett smartare sätt?
En positivt annorlunda grej i Italien var att man fick jättefatet - alternativt buffén - med smårätter gratis när man beställde en drink på barerna. Ändå var drinkarna inte dyra. Jag tänkte på min mor och andra svenska pensionärer när jag såg fyra damer 75+ som satt och pratade och njöt på en av barerna med varsin färgglad drink och ett stort fat godsaker framför sig. Tänk så annorlunda det skulle vara för många äldre i Sverige om kulturen, priserna och klimatet gjorde sådana små glädjeämnen möjliga för de äldre. Jag berättade om det för min mor och hennes kommentar var att det är nog bäst att stanna hemma och ta sig ett glas vin inom stängda dörrar vid hennes ålder om man inte skall få dåligt ryckte. Det skall hon göra när det kungliga bröllopet går av stapeln i veckan.
Nu är vi emellertid tillbaka efter fyra minnesrika, upplevelsefyllda och härliga dagar i norra Italien. Det blir nog fler resor dit när andan faller på.
Hotell vi bodde på:
Grand Hotell Europa, Rapallo - läs recension
Best Western Grand Hotel Royal, Viareggio - läs recension
Grand Hotel Duomo, Pisa - läs recension
Etiketter:
Italienpensionär,
livskvalitet,
mat och dryck,
resor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
härligt att läsa att det finns fler som INTE avgudar italiensk mat!
Skicka en kommentar