Konsten att sälja mediokert vin och få folk att tro att dom får något extra

Konkurrensen på vinmarknaden är mördande idag. Därför poppar det upp en massa mer eller mindre kreativa sätt att sälja viner som annars skulle vara svårt att finna någon marknad för.Vi bor i ett område som har oerhört god kvalitet och som nyligen fått en egen terroir, dvs den franska kvalitetsnämnden för viner INAO har tilldelat området en egen appelation - AOC Corbiéres Boutenac. Många av traktens vinodlare ser detta som ett lyft och lever upp till dom nya strängare bestämmelserna för odling, men många resonerar som många bönder gör i hela världen - det gäller att sälja så mycket som möjligt. Den förstnämnda kategorien är förtvivlade om det kommer för mycket regn när druvorna skall mogna så saften blir urlakad, den senare kategorien jublar eftersom det blir mer tyngd att sälja till kooperativet.

Att leva på vinodling i en region där kvaliten är hög är inte lätt. Därför finns det mängder av sätt att placera sig på marknaden som det heter, för att leva på sitt jobb även om inte förmågan att göra goda viner är på topp.

Ett allt populärare sätt som både mer enkla vinodlare och några av dom som gör kvalitetsviner praktiserar är att ha vingårdrestaurang. Man serverar då vällagad mat till rimliga priser inklusive egna viner som väljs ut glasvis så de passar precis till den mat gästen betällt. En av de mest välkända vinodlarna i Frankrike och utomlands Gerard Bertrand på Château L'Hospitalet har dessutom vinbuffé som ingår i dagens lunch. Man får då dricka hur mycket man vill, något som är lika riskfritt i Frankrike som att ha fri backning av potatis på en svensk restaurang. Man dricker inte mer än vad som behövs till maten här. Vi såg emellertid ett engelskt sällskap senast vi var där som bar rågade!!! glas vin i skytteltrafik under måltiden. Snacka om att dom drog i sig mängder för att det var gratis. Givetvis köper gästerna sedan med sig vin från vingården och har dessutom ett positivt minne av vinodlarens vin med sig hem.

Ett annat sätt som börjar bli vanligt är att tillverka ekologiskt odlat vin. Nu är inte alla ekologiskt odlade viner av sämre kvalitet än vanliga viner. Vi känner några utmärkta vinodlare som också gör ekologiskt vin av hög kvalitet, men om man inte riktigt förmår konkurera med kvalitet så är den ekologiska vägen utmärkt. Man har då en växande kundkets i hela världen som främst bryr sig om framställningssättet och därför har stor tolerans med hur det smakar. Nu kan jag inte begripa varför nästan alla viner från ekologiska odlare jag provat håller en lägre kvalitet eftersom framställningssättet skiljer sig marginellt från det som vanliga odlare praktiserar. Den stora skillnaden är att man inte får använda bekämpningsmedel i förebyggande syfte, endast om man får angrepp av skadeinsekter. Det enda skälet jag kan komma på är att dom helt enkelt inte är lika bra vinodlare. Jag tror att vilken bra vinodlare som helst skulle kunna framställa superviner under de ekologiska bestämmelserna. Reglerna för ett traditionellt odlat Corbières Boutenac är exempelvis avsevärt strängare än för ekologiskt odlat vin.

Ett sätt att kränga viner som inte kan konkurrera på annat sätt är den populära metoden att hyra ut en vinrad för en säsong. Jag har förstått att det har blivit populärt i Sverige. Många vänner frågar oss om vi inte är delägare i någon vingård och har några rader. Jag förstår inte varför man skall ha det. Att hyra en rad för 2000-3000 kronor/år från en medioker vingård och få hämta - "på egen köl" som det heter i tullbestämmelserna - 20 flaskor vid årets slut förefaller inte att vara någon bra affär. Tänk så mycket goda viner man kan få för dom pengarna.

Slutligen har vi metoden att sälja halvtaskigt vin i överdekorerade flaskor. Varje ställe där turister samlas erbjuder flaskor med allt från Eiffeltorn till ostron och dovhjortar på till lättlurade gäster. Fantasin flödar - golfspelare, fotbollslagsloggor, konstnärer, popidoler, skruvade flaskor, flaskor som skepp, flaskor som hundar - allt finns. Gemensamt för alla är att vinet oftast är uselt. Jag fick en oerhört vacker kasett med Bordeauxviner med jaktmotiv av några vänner. Vinet var med förlov sagt enkelt, men jag läste att det var en storsäljare på det finska systembolaget Alko, just på grund av jaktmotiven. Det gick visst under namnet "jaktvin" eller "jägarvin" i Finland. Som om finska jägare skulle dricka rödvin på passet!!?

Mitt råd är att dricka lokala viner var man än är i vinländerna - dom passar bäst till den lokala maten. Prova gärna franska viner på svenska restauranger, men undvik Bordeaux och Bourgogne. Dom är ofta dåliga för sitt pris och få av oss har råd att köpa dom riktigt goda vinerna från dom områdena. Däremot kan man få superviner från Corbières, Fitou, Saint Chinan och Minervois eller norra delen av Languedoc som Pic St Loup och Montpeyroux för under hundralappen.