Våren kommer så sakteliga

I år har det varit ovanligt segt. Våren har nekat att infinna sig men nu har det varit mimosafestival i Roquebrun och de första mandelblommorna har slagit ut i vår by. Det var segt i Roquebrun också. Bara ett fåtal mimosor i söderläge hade slagit ut. I år hade dom utökat den traditionella mjölbombningen med att spruta sprejgrädde på varandra. Inte på gästerna då lyckligtvis utan på vänner och (o)vänner från byn.

Vi har haft en osedvanligt kall vinter med mängder av regn. Det har inte varit sådant där småregnande varje dag som i Göteborg utan rejäla skyfall med stark vind och dessemellan sol. Förra veckan var det orkanstyrka så det rök ganska många skorstenar i byn samt vår parabol. Vi skall inte klaga för i vårt hörn har det som vanlig varit det bästa vädret i Frankrike. Att det har varit kallt och eländigt runtomkring ser vi eftersom det är massor av snö både i Pyrenéerna och i Cevennerna som vi båda kan se från vår by.

Vinbönderna är nästan nöjda – om nu bönder kan bli nöjda. Alla vattenreservoarer har fyllts på rejält så det är nästan som på den gamla goda tiden. Det ser inte ut att bli öken här i år heller utan världens undergång får vänta lite till. Det är vi alla glada förutom möjligen dom som gör sig karriär på att skrämma upp oss andra så vi återvinner riktigt duktigt. Det kan man faktiskt göra ändå bara för att det är vettigt och onödigt att skita ned omkring sig, men det tror ju inte fundamentalisterna förstås. Dom har ingen hög tanke om oss vanliga medborgare inte.

Det påminner lite om Mormonerna, som jag kommer i kontakt med lite genom släktforskningen – det är dom bra på eftersom dom måste dela ut fribiljetter till alla sina släktingar sedan urminnes tider på yttersta dagen och då måste man ju ha koll på dom. Dom får skjuta upp undergångens timma och mötet med Jesus ständigt, men dom har varje gång bra förklaringar på att det inte inträffade i år heller. Vad skall dom göra som byggt upp ett helt samhälle med det som grundval?

Vi har regregerat till svenska vanor i kylan. Det har blivit mycket svensk husmanskost som ärtsoppa, rårakor och dillkött. Man kan hitta utmärkt kalvkött, fantastisk rimmat fläsk men torkade gula ärtor, dill och senap som inte är sur är det värre med. Kryddpeppar till kalopsen och pepparrot till fisken är andra saker som man får importera. Den här månaden har det blivit några semlor också. Mandelmassan kan man göra själv men vispgrädde är en svårare historia. Fransk grädde är inte så fet som vår så det tar evigheter att vispa den, men det är bara att jobba på. Man får prova sig fram för fetthalt står inte angiven på franska förpackningar. Handvispad (maskin) grädde är nästan okänt här. Man använder den där äckliga sprejgrädden till allt. Det är förresten förvånansvärt så mycket halvfabrikat man kan köpa, och som köps, i detta gourmetmatens hemland. Samtidigt som det finns de mest fantastiska råvaror att laga riktig mat av så översvämmas affärerna av idiotiska saker som sönderdelad sallad, riven ost, hackad lök, olika konserverade maträtter, kokta rödbetor och annat trams.

Arbetet med handledaren till trappan går framåt och arbetsskadorna infinner sig regelbundet. Ni som har hår på huvudet skall vara lyckliga. Inte för utseendets skull men för att stråna fungerar som kattens morrhår. Man känner när man kommer emot något innan man slår huvudet i. Senaste resultatet av avsaknad av sådana känselspröt är en rejäl skåra i huvudsvålen så jag ser ut som om jag varit i fylleslagsmål. Min fru föreslår hjälm. Jag har sträckt mig till att bära baseballkeps.