Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 23 juni 2014

"Sjukt svensk" midsommarfest i Sydfrankrike


Våra vänner sedan länge från Norge har varit på besök i en vecka. Det blev en vecka i matens tecken, trots att det har varit strålande väder. Damerna har bara varit en halv dag på stranden och dessemellan grillat sig lite på terrassen när tillfälle erbjudits.

Första matupplevelsen blev den vackert belägna restaurang Klim & KO i Leucate, som i år blivit upphöjd till stjärnstatus av Guide Michelin. Det är en fantastisk upplevelse att sitta i deras på tre sidor inglasade lokal med hela medelhavet utanför glaset. Vi åt dagens affärslunch som var absolut perfekt tillagad och till ett rimligt pris. Efteråt skakade vi ned maten med en halvlång promenad längs den vackra kusten högt över Medelhavets nivå.

En dag besökte vi Pezenas, som är en mycket vacker väl bevarad gammal stad med små vindlande gator och mängder av hantverks- och specialbutiker av alla de slag. Det vimlar av antikhandlare i staden och så är den känd som Molières stad. Vi skämtade med våra vänner att det är Frankrikes svar på Skien i Norge. Leif har arbetat stora delar av sitt liv på Ibsenteatern i Skien och liksom i Skien är det mesta i Pezenas uppkallat efter bygdens store litteräre son. Även här åt vi gott på restaurang Le Pré St Jean, som vi anser vara det absolut bästa matstället i en stad full av turistfällor runt om i den antika delen av staden.

Det blev som jag nämnde även en kort stranddag för damerna och inköp av vin hos Château L’Hospitalet för mig och Leif. Lunch åt vi på den relativt enkla restaurang Oasis, som förbättrat sig avsevärt sedan förra sommaren då maten hade en downperiod. Hoppas den fina kvalitén håller i sig även när sommarrusningen börjar.

Midsommarafton utbröt lokalt över vårt hus i Boutenac. Fransmän tycker inte det är så mycket att fira så det blir bara vi som åbäkar oss och sjunger snapsvisor och äter konstig mat. Som traditionen bjuder hade vi bjudit in de nära vänner som var tillgängliga, vilket blev ett sällskap från fem nationer. Vi började festen vid 7-tiden eftersom det hade varit 32 grader under dagen och vi ville vänta lite på kvällssvalkan på terrassen. Nu skall jag med skam erkänna att vi var väldigt svenska på ett sätt som bland den svenska kultureliten skulle anses vara ”sjukt nationalistiskt” med på gränsen till rasistiska drag. Vi åt nämligen två sorters inlagd sill med snaps och öl, knäckebröd och ost skivad med osthyvel - en norsk uppfinning helt främmande för de flesta kulturer. Jag informerade gästerna speciellt hur maten skulle inmundigas och vi fick dom att sjunga med i svenska snapsvisor så gott det gick. Bäst klarade dom "Nu tar vi den, nu tar vi den .... ", men "Helan går" blev lite stappligare. Vidare bjöds på min hemlagade koriandergravade lax, rökt lax och varmrökta laxforeller som jag rökt under dagen. Till detta små färska potatisar och som avslutning jordgubbar med handvispar grädde – till skillnad mot den mer etniskt korrekta sprutgrädden. Som eftergift till det multikulturella drack vi norsk Linjeakvavit och åt "flatbrö fra Noreg". Till råga på allt hade vi en bordsdekoration med svenska flaggor, midsommarstång och ungdomar i en påhittad blågul folkdräkt, som dansade folkdans. Lyckligtvis var gästernas kunskap av vad som är acceptabelt beteende undermåligt eftersom ingen läser Dagens Nyheter. Dom hade därför inte vett att blir kränkta utan njöt av all storsvensk nationalistisk mat och ansåg det vara en kulturell och kulinarisk upplevelse av det positiva slaget. Så är det att bo i ett primitivt land där den dolda strukturella rasismen inte uppmärksammas i tillräcklig grad.

Dagen efter denna fest och med disken avklarad ville vi inte laga mat så vi gjorde en utflykt till Girona i Spanien för att äta på den fantastiska restaurang Nu i gamla sta’n. Det är en ”ung” restaurang med ett kök som är avancerade tapas, inspirerade av asiatiskt kök. Maten är gudomlig och personalen verkar ha så himla roligt när dom tillreder och serverar sina små mästerverk. En tiorätters gourmémeny går loss på 52 euro per person och det är det värt när man vill göra något speciellt. Det är verkligen en upplevelse.

Veckan var fantastiskt trevlig och vi njöt av att vara turister tillsammans med våra vänner. Nu väntar än fler nationalistiska sommarhögtider som ordnas av vänner från olika kulturer. Det är bara att bita ihop.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel