Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

tisdag 10 juni 2014

Semester på Korsika

Vi har varit på Korsika i nästan två veckor och kört runt nästan hela ön. Det var en upplevelse, men den kunde ha gjorts på kortare tid. Visst – Korsika är väldigt vackert och naturen speciell, men om man inte har speciella intressen kan man uppleva det på kortare tid än vi gjorde. Om man gillar vattensport, vandringar i berg, bergsklättring, kasta sig utför stup, fiske, mineralletning, fågelskådning, terrängscykling eller vill träna kurvtagning på MC så kan man nog stanna hur länge som helst. Nu gillar vi inget av detta utan är mer intresserade av musik, mat, vin vacker natur, vackra miljöer, hantverk och genuin kultur.

Första intrycket
Vi kom till staden Ajaccio och det som slog oss mest var växtligheten och trafiken. Trafiken ägnar jag en särskild text, men växtligheten var spektakulär. Tänk er pelargonier som är manshöga och lagerrosor (oleander kallas dom i Norge) som har stammar som är 5 tum i brösthöjd. Vild fänkål som var mer än meterhög och praktfull. Vi har massor av det hemma hos oss i Sydfrankrike, men där kryddar sniglarna sig själva med växten så den har aldrig någon riktig chans. När vi kom utanför städerna såg vi dessutom massor av mäktiga rovfåglar. Det var mestadels enorma glador som kunde bli nästan två meter mellan vingspetsarna.

Naturen
Den korsikanska naturen är magnifik – både kusten och bergen och om man inte upplevt något liknande så kan man knappast se sig mätt på det. Har man däremot besökt Costa Brava, italienska nordvästkusten, Irlands sydvästra delar, Mallorcas nordkust och några ställen till så är det en något annorlunda variant av samma sak. Det räcker faktiskt att åka sträckan från Calvi till Ajaccio utefter kusten samt korsa ön via någon av bergsvägarna, förslagsvis via Corte så har man upplevt det som är bäst av detta. Speciellt kustvägen norr om Piana som är ett av världsarven får man inte missa. Men man får inte vara räddhågsen som bilförare för det kan hända att man måste backa ganska långt till någon ficka om man möter en turistbuss eller lastbil. Då gäller det ”att hålla tungan i rätt mun”, som min gamle rektor Ludvigo Hagvaldo brukade säga till oss.

Byar och städer
Det finns mängder av vackra så byar som är mer eller mindre pittoreska – ofta gamla fiskelägen. Man finner flera av dem efter vägen jag nämner ovan. En plats vi gillade, trots att det inte var särskilt genuint eller pittoreskt, var Porto. Där kunde man ägna sig åt olika sysselsättningar och även ha det ganska bekvämt. Bonifacio är en vacker stad på sydkusten som är värt ett besök, men ligger lite otillgängligt i förhållande till resten.

Mat och vin
Detta är ett av våra specialintressen och gav inte särskilt mycket på Korsika. Man har några specialiteter som är intressanta, som deras charkuterier samt deras oerhört lagrade ostar. De är så kraftiga att det finns få exempel som ens kommer i närheten i Frankrike. De är i styrka i klass med långlagrade svenska ostar, danska havarti, de tuffaste holländska ostarna och de lagrade ostarna från norra Bourgogne. Inga likheter i övrigt. Annars är fisk och skaldjur huvudnumren men snuskigt dyrt att äta på restaurang. Färsk grillad fisk kostar 70-90 kronor hektot och då grillar man den bara. Languster får man betala 150 kronor hektot för. Över huvud taget är maten dyr, men ganska enahanda. Det är mycket tung mjölmat och friterat med sparsamt med kryddor. Dessutom serveras de vanligaste italienska och franska standardrätterna. Pizzan är utmärkt men har närmast norska priser med sina 140 kronor och uppåt, liksom hamburgare, som är riktigt hemlagade som i Frankrike och kostar lika mycket. Huvudnumret vid den här årstiden är en lokal vassleost som görs på get- eller fårmjölk och används till allt från förrätter till desserter och serveras såväl färskt som lagrad. Den heter brocciu. Efterrätten på osten påminner starkt om svensk ostkaka och är riktigt god.

Nu skall vi inte säga att vi inte åt en del god mat, men det var mest resultat av noggrann förberedelse och ibland tur. Den absolut bästa pizzan åt vi sista dagen i Ajaccio. Den var för en amerikan fullständigt meningslös – lövtunn deg, kraftig men sparsamt med ost och mycket smakfull fyllning. Restaurangen hette Le Forum och låg nere vid vattnet i närheten av gamla st´an. Den största överraskningen var en restaurang i den lilla bergsorten Corte. Jag fick två fantastiska foreller med ett täcke av brocciu med örter och min fru fick en variant av cannelloni med brocciu. Väldigt gott och prisvärt. Restaurangen hette L’Annexe. Vi fick också en mycket god torskrygg på restaurang Le Voilier i Calvi men tråkigt nog levde inte deras kvällsmeny upp till lunchmenyn. Vi besökte också Ajaccios, enligt alla, bästa restaurang. Den heter A Nepita och serverade en väldigt god lokal fisk som lunchrätt – bland de bästa fiskar vi fick på Korsika och dessutom till ett rimligt pris.

Vinet på Korsika är milt sagt ointressant. Det röda smakar ungefär som den lingondricka som serveras på svenska företagsrestauranger. De vita och rosé är inte mycket bättre, men dyra är dom. Åtminstone på restaurang. Påslaget på restauranger är som i Sverige – 300 % på inköpspriset.

Hotell
Hotellen är dyra utifrån vad vi är vana vid från Frankrike med omnejd. Hotell med tre stjärnor har en ganska medioker standard och alltför högt pris. Det var egentligen bara hotellet i Porto och det lite dyrare Best Western, som vi valde när flygplatsen sista natten som var acceptabla.

Nu skall ni inte misströsta. Med skandinavisk hårdvaluta och vanan vid skandinaviska priser är allt mycket billigare på Korsika. Det är med inväxlad pension i euro och vana vid priserna på mat, vin och boende i vårt närområde i Sydfrankrike som vi tyckte det var dyrt.

Shopping
Man kan köpa korsikanska ostar, samt de traditionella souvenirerna. Den stora produkten är emellertid knivar. Det finns handgjorda knivar av allehanda modeller. Det är genomgående fällknivar för olika användningsområden. De kostar från 30 euro och upp till hur dyra som helst beroende på material, knivmakare och utförande. Eftersom jag själv gör knivar utifrån smidda blad som man kan köpa i Sverige, Norge och Finland så försökte jag köpa korsikanska knivblad. Något så dumt som att sälja bara de smidda bladen hade man emellertid aldrig hört så det blev tji.

Övrigt
Om ni vill ha restaurangtips från Korsika skall ni läsa min restaurangblogg
Om ni skall köra bil på Korsika bör ni läsa min text om trafiken

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel