Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 10 februari 2014

Drama i vardagen

Jag berättade nyligen om den kaxiga lilla kattens konfrontation med en hund över matskålen. Häromdagen var det dags igen, med mindre lyckligt slut. Vi hörde ett fruktansvärt oväsen utanför vår dörr – främst ilskna hundskall och morranden. När vi öppnade dörren var kombattanterna försvunna men vår trappa nedstänkt av blod som skvätt från en av slagskämparna. Vi var övertygade om att vi sett katten för sista gången.

Mycket riktigt – katten var försvunnen ett par dagar, men uppenbarade sig snart med svansen kavat i vädret som vanligt. Jag gjorde en ordentlig undersökning av honom och kunde inte finna en enda liten blessyr som skulle kunna resultera i så mycket blod. Tråkigt nog måste det vara hunden som råkat illa ut, vilket är ledsamt för det är en väldigt trevlig och sällskaplig hund som normalt inte gör en fluga förnär, men är lite för svag för andras mat. Nåja – han läker väl för så farligt är det nog inte. Det är ju en stor hund.

Samtidigt finns det andra dramer som man baxnar inför. I dagens tidning läser jag att Jens Spendrup kan tvingas avgå som ordförande i svenskt näringsliv bland annat för att han inte ville säga sig vara feminist. Han ogillade ismer sa han. Jag ogillar också ismer och skulle aldrig vilja bli associerad med många fundamentalister som frodas under ismernas rubrik och det gäller i hög grad extremfeminister. Däremot anser jag det vara fullständigt horribelt att man gör skillnad på och förnedrar människor på grund av deras kön - faktiskt även män. Om den åsikten förtjänar en egen ism så är det inte särskilt radikalt. Nu är jag gud bevars ingen person som det spelar så stor roll vad jag tycker eller som kan blir sparkad, men jag funderar på vad jag skulle svarat. Det har gått långt när det bara finns ett rätt svar på en fråga vad man än tycker. Han borde ha ljugit som en hederlig svensk skulle ha gjort – då hade allt varit frid och fröjd.

Det andra dramat är att IOK hotar att diska Norges landslag för att de bär sorgband. Mutor, doping, slavarbete, förtryck och andra svinerier har man inga åsikter om, men en djupt känd sorg över en avliden kamrat blir för mycket på denna ”förbrödringens högtid”. Hoppas åtminstone alla nordiska deltagarna bär sorgband i fortsättningen – men det är dom väl för fega för. Vore kul om alla de stora vinternationerna diskades – då blir det idrottsfest. Kan IKEA krypa till korset och släppa in Kalles kaviar och Alladin choklad bland sina egna varumärken så kanske IOK kan släppa in ett sorgband bland sin egen reklam.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel