Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 24 september 2012

Pallad frukt smakar bäst


Det är ju skördetider för frukt nu. Både i de franska och svenska trädgårdarna dignar träd och buskar av frukter av alla de slag. I Frankrike dignar dessutom naturen av användbara saker som man fritt kan plocka.

En vandring i ett svenskt villaområde eller på landet gör en alldeles matt när man ser plommonträd, äppleträd och päronträd helt översållade med fantastiskt fin svensk frukt. Vad som gör en än mer matt är de kilovis med frukt som ligger på marken och ruttnar och där kommer troligen det som fortfarande finns på träden också att hamna. I bästa fall förpassas det till komposten där den miljömedvetne och återvinnande ägaren framställer jord att gödsla sina odlingar med – odlingar som han/hon aldrig tar vara på när det blir dags. Nog är det sorgligt!

Samtidigt kan man gå till torget eller matvaruaffären i varje svensk ort och köpa frukt från andra delar av vårt klot till mycket låga priser. Har man tur kan man finna en låda med svensk frukt plockad på orten, men då visar det sig att den kostar oerhört mycket mer än den importerade och hitflugna från andra delar av jorden. Det är således förknippat med så stora kostnader att plocka ned frukten från ett svenskt träd och sälja den på marknaden eller i butiken att det inte kan konkurrera med frukt från andra delar av jorden. Då är det billigare att låta den ruttna på marken – och så är ju äppelkompost så väldigt miljömedvetet – speciellt om trädet är obesprutat och det är det ju!

Om jag vore ung och arbetslös i Sverige skulle jag gå runt hos villaägarna och be att få ta tillvara deras frukt mot att städa deras gräsmatta från det som ruttnat. Kanske kunde dom få en säck ecogödsel som kompensation för bortfall av kompostutfyllnad. Denna frukt kunde sedan mustas, om det nu finns några musterier längre, eller säljas vid dörren för en billig penning till folk som vill ha god frukt. Nu vet jag att det inte går att göra detta lagligt eftersom den person som tar sig för något sådant måste ha F-skattebevis, tillstånd från livsmedelsverket, plikt att betala sociala avgifter och att sköta sin momsredovisning perfekt för att inte bli tagen av myndigheterna. Det är nog bättre att gå till Soc. ändå!? Man kan ju göra det svart förstås, men det vore ju att lura svenska staten på en massa pengar och stjäla en massa arbetstillfällen från myndigheterna och hur skulle det då bli?

Nu är det inte mycket bättre i Frankrike! Här har snart sagt varje markägare planterat oliver, körsbär, fikon, kvitten, granatäpplen, mandel, päron och jag vet inte vad och inget tar man tillvara. Snyggt är det och lä för vinodlingarna ger det, men äter det gör man inte. Jo, jag pallar fikon när ingen ser mig och det skulle väl ta hus i h-e om dom såg mig antar jag. Då får det hellre ruttna, men pallad frukt smakar bra – det insåg jag redan som barn.

Nu är det lite bättre här i Frankrike ändå för det finns många lokala odlare som faktiskt lever på att sälja lokalproducerad frukt och grönsaker och – hör och häpna - den är billigare än den importerade. På marknaderna kan man köpa snart sagt allt för en väldigt liten kostnad och det är småskaligt odlat och noggrant beskrivet exakt var det har växt. Här finns allt från damen som har en liten persikoodling och mannen som plockar vild sparris på våren och svamp på hösten till dom som har större arealer där dom odlar sina produkter.

Nog är det underligt att stora delar av världen svälter samtidigt som bekvämlighet och byråkratiska hinder gör det omöjligt för oss i den rika världen att ta tillvara ens det som vi har på vår bakgård eller i naturen?!

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel