Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 16 april 2012

Vindkraftparker - ett nytt baggböleri

Nu snöar det i bergen både norr om oss och söder om oss igen. Inte undra på att temperaturen sjunkit så vi bara har 4 grader idag. Att gå från runt 25 grader till 4 grader på några dagar kan man kalla aprilväder. Nu blir jag riktigt orolig för vinet som redan fått ganska utvecklad grönska. Om det sjunker mer inatt och fortsätter blåsa så är det riktigt illa. Jag har redan konstaterat att vår vackra gula miniros på altanen inte klarade sig från förfrysning när köldvinden senast drabbade oss. Den har fantastiskt grönska, men hoppade över sin överdådiga blomning i år - trist, men vi skall ju inte leva av den så det står vi ut med.

Jag sitter och tittar ut över vår vidunderliga vy över Montagne Noire som ligger i olika skikt av dis som en japansk akvarells luftperspektiv. Man ser några dussin blinkande lanternor av vindkraftverk på avstånd. Man bygger ganska många sådana i Frankrike, men på ett väldigt diskret sätt - aldrig mer än ett tiotal i grupper och placerade på sådant sätt att dom inte dominerar landskapet.

Jag tänker osökt på en bloggvän som, troligen med ringa framgång, tillsammans med sina grannar, kämpar för att få bevara sin närmiljö i en av Sveriges vackraste trakter där man på känt svenska maner - storskalighet alltså - skall bygga en oerhörd vindpark på över 200! rekordhöga vindsnurror. Om någon ens försökte göra det i Frankrike - låt säga i Loiredalen - blev det nog ännu en revolution. Än mer passande vore det väl om man la de 200 snurrorna i Wiesental i Oberfranken som den fine essäisten Fredrik Sjöberg beskriver som något av det vackraste man kan finna på vår jord. Ledningarna till konsumenterna bleve ju kortare också och miljövännerna förordar ju, normalt sett, lokalproducerade produkter.

Jag förstår norrlänningarnas desperation och ilska. Det var inte mer än drygt 150 år sedan de stora skogsbolagen började med sitt "baggböleri" och lurade av de norrländska bönderna deras skogsmark. Sverige har också gjort sig helt oberoende av fossila bränslen för energiproduktion, delvis genom att utnyttja Norrlands älvar och ovanpå det utgör den norrländska malmen en av våra stora exportprodukter idag. Nu skall man inleda ett nytt "baggböleri" genom att skogsbolagen tillsammans med norska storkapitalister skall förstöra ännu en värdefull norrländsk inkomstkälla - naturen och turismen - för att sälja elenergi till Tyskland. Detta gör man i namn av miljöomsorg och genom att locka kommunerna med arbetstillfällen.

Det är väl så att det inte är så framgångsrikt att investera i vindkraft i Tyskland där den skall användas. Vi har ju sett hur det gått för Vattenfall i Tyskland. I Sverige är det alltid lättare att exploatera våra gemensamma resurser. Det får mig att erinra om en av mina käpphästar, nämligen att i Sverige är vi medborgare till för samhället, vilket jag under hela mitt liv ansett självklart och riktigt. Sedan jag flyttat till Frankrike har jag emellertid insett att det inte behöver vara så. Här är samhället till för människorna och om inte samhällets makthavare inser det så "hugger man huvudet av dom" - åtminstone gjorde man det senaste gången.

Jag lyssnade i morse på Ring-P1, där man diskuterade hur många ledamöter svenska riksdagen borde ha. Både från programledaren och inringare användes uttrycket "dom som skall styra oss". Har man inte missat något vad gäller demokratins principer någonstans när man tänker så? I mitt nya land här nere i södern är detta ett fullständigt omöjligt synsätt på relationen mellan politiker och medborgare.


Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel