google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Ibland blir det mycket - men trevligt är det google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 24 april 2012

Ibland blir det mycket - men trevligt är det

Det har varit en intensiv vecka. Tre långluncher med goda vänner på restaurang och så välkomstmiddag med de franska vännerna som återkom från kombinerad pilgrims- och nöjesresa till Portugal och så avslutades veckan med att vi bjöd våra irländska vänner på middag i går kväll. Fredagens lunch åt vi med ett par engelska vänner på Auberge Côté Jardin i Conilhac de Corbières. Restaurangen har väldigt bra mat, men dom har sparat in på personalens kunnighet. Vi har märkt förut att man med förkärlek anställer unga flickor som i och för sig är artiga och trevliga, men inte vet särskilt mycket om mat och vin. Man bör till exempel, på en gourmetrestaurang, inte bli erbjuden att lägga isbitar i det utmärkta vita vinet när man påpekar att det är rumstempererat.

Två gånger blev det besök på Abbaye de Fontfroide - första gången med vännen Anna och andra gången med studentkamraten Eva och hennes man Sven. Vi tog studenten på Hermods samtidigt en gång i forntiden, om det nu är någon som idag vet vad Hermods var för något. För dom okunniga så kan jag berätta att det var ett ovanligt olämpligt sätt att ta studenten på om man ville försöka ta genvägar och sitta av vissa ämnen - allt var skarpt kan man säga om man uttrycker sig lite militäriskt.

Vi har varit på Abbaye de Fontfroide några gånger och två av dessa gånger har dom haft lite problem med stekningen av köttet i sin inbakade oxfilé. När vi kom dit på torsdagen ville dom därför kompensera oss. Kocken tog sig för att komponera en meny åt oss som blev något alldeles extra. Ett mycket speciellt minne blir hans ravioli med pilgrimsmusslor och murkelsås. Bättre kan det knappas bli. Dessutom bjöd dom på vinerna. Dagen avslutades med vingårdsbesök så våra vänner skulle kunna ha med sig lite hemkört till Sverige.

Lika glada över maten var inte våra pilgrimer som i stort sett fått varianter av bacalao varje dag under resan. En av damerna kan inte äta det så hon var inte glad kan jag berätta. Någon alternativ mat bjöds inte på detta "ål inklu-arrangemang" och inte var vädret bra heller. Santiago de Compostela var emellertid en stor upplevelse för dom. Inte riktigt lika fantastiskt som Heliga Birgittas relikskrin i Vadstena, men näst intill. Jag tror nog att jag skall akta mig för sällskapresor till Portugal. Jag fick nog av bacalaobullarna till drinkarna i Brasilien. Problemet är att många av deras fiskrätter luktar som tuggfisk för hundar och jag har svårt för denna så populära ädelfiskdoft.

Det blev tråkigt nog inte så mycket promenerande under den här veckan. Man hinner inte riktigt på morgonen och efter tre timmars lunch är man inte så väldigt motiverad att gå flera kilometer. I slutet av veckan kom vi emellertid igång igen med några riktiga långkörare. Det är lite svårt med klädseln så här års för man vet inte riktigt om det är sommar eller vår. Det blir lätt för svettigt efter en liten stund.

Veckan har börjat med en del utgifter av mindre angenämt slag. Hårklippning för oss båda gick loss på 500 kronor. Bilen meddelade på instrumentbrädan att vi hade punka på två däck och det kostade 300 kronor och vår tandläkare ville ha en tusenlapp, men då byggde hon upp en avbiten framtand på mig och lagade en annan sönderbiten tand, varefter hon gick igenom hela garnityret på oss båda och tog bort tandsten. Även om det inte är utgifter man önskar sig så är det sådant som får en att inse att Frankrike är ett ganska prisvärt land att bo i.

Inga kommentarer: