Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 6 december 2010

Trafiken i Sydfrankrike är som att åka radiobil på Liseberg

Vi måste lämna bilen till verkstad idag. Förra veckan blev den inspekterad av en expert. Vi har nämligen återigen fått en rejäl buckla och skrapmärken på dörren från någon idiot som inte kan hålla i sina dörrar när dom kliver ur. Det är sjätte gången nu sedan vi flyttade till Frankrike för tre år sedan. Under alla år vi bodde Sverige hände det aldrig och dessutom så, åtminstone på den tiden, hade nog den skyldige satt en lapp på rutan. Det skulle aldrig falla en fransman in att göra något så idiotiskt.

Skadereglering här går till så att man anmäler till sitt försäkringsbolag som hänvisar till en oberoende expert som besöker verkstäderna en gång per vecka och inspekterar skadorna och bestämmer vad verkstaden får och skall göra för att åtgärda felet. Experten skall också avgöra om det verkar rimligt att skadan gått till så som man har uppgett.

Vi fick ett artigt brev från försäkringsbolaget där man uppmanade oss att på alla sätt försöka undvika den här typen av skador i framtiden eftersom dom är väldigt kostsamma för försäkringsbolagen. Det hör nämligen till saken att få fransmän skulle ta en försäkring som täcker sådana skador eller ens bry sig om att åtgärda dom. Även relativt nya bilar här ser ut som någon har hackat på sidorna med ett verktyg, men det anses normalt. Eftersom nästan alla genar alla gathörn och kurvor så är också bilarna avskavda i samtliga hörn förutom att stötfångarna fram och bak är skadade.

Min övertygelse är att fransmän är de sämsta bilförare som existerar - åtminstone fransmän här nere i södern. På motorvägarna funkar det faktiskt bra och det lär vara annorlunda i andra delar av landet, men här nere är alla överens om att det råder fullständig anarki på småvägarna. Det är inte nog med att man inte behärskar sitt fordon särskilt bra - man har ingen som helst fantasi heller. Man kan bara inte föreställa sig vad som kan hända i trafiken, vilket gör att man alltid kör oerhört fort på de små vägarna som om man var ensam och utnyttjar båda sidor av vägen även på dom mest skymda platser. Dom har heller ingen spatial förmåga som gör att dom räknar med att andra fordon också rör på sig i trafiken. Man betraktar alla andra fordon som om dom var stillastående, vilket gör att de snävt tilltagna marginalerna inte alltid räcker till vid möten. Vänstersidans backspeglar är sällan hela på bilarna här nere.

Högerregeln är absolut här, vilket gör att man inte ens kastar en blick åt vänster i ett gathörn. Man kan således inte köra ända fram till stoppmarkeringen eller till gathörnet när man skall lämna företräde för någon som kommer från höger. Då blir man nämligen av med vänster framskärm. Det beror inte på att folk kör på andra med berått mod utan för att man tar närmaste vägen vid vänstersväng, dvs. genar över din fil samtidigt som man tittar åt andra hållet, talar i mobiltelefon, röker och försöker hålla reda på de småbarn som sitter lösa i bilen både fram och bak. Skulle det bli närkontakt eller nästan närkontakt så himlar man med ögonen, gör talade tecken och annat som visar att man inte på något sätt förstår att man bör använda sin egen väghalva vid möte. Det som är så underligt är att dessa människor är så timida, vänliga och artiga om man möter dom utan bil, men så är det väl i alla länder. Dom skulle aldrig ens komma på tanken att trängas eller orsaka obehag utan att ursäkta sig på alla de sätt.

En annan "kul grej", som framför allt inträffar i städerna, är att någon repar hela bilsidorna med vassa föremål. Ju finare bil man har ju större är risken. Mycket stor del av planeringen när man skall parkera går således åt till att hitta en plats där riskerna för skador är så liten som möjligt. Kanske det är en av orsakerna till att fransmän med förkärlek parkerar där man inte bör parkera, som på refuger, i planteringar och andra ställen där man inte har någon bil bredvid. Våra goda vänner berättade att dom alltid parkerar på linjen mellan två platser och tar på så sätt upp båda, men får god marginal till bilarna omkring. Lyckligtvis beivras inte sådan parkering i Frankrike i motsatt till i Sverige där man ju får böter om man ställer sig på det viset.

En god sak är emellertid att försäkringen faktiskt täcker såväl vandalism som skador där man inte vet vem motparten är. I Sverige skulle man kunna få vissa problem med den typen av skador.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel