Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 24 oktober 2009

Musik, mat, loppis och en riktig storm

Vi är fullständigt slut idag. I går åkte min frus svåger och hans dotter hem efter en veckas besök. Vi har haft jättetrevligt, ätit och druckit och träffat vänner till oss och allt har varit perfekt. Ändå är det liksom att luften går ur en när gästerna åkt. Det blev mycket musik, min fru och svåger spelade piano, vi lyssnade på Camillas senaste skiva med bl. a. Piaf-tolkningar och inspelning från svågerns senast konsert med orkestern han dirigerar. Dessutom har vi varit på antik- och loppmarknad och mängder av restauranger. Gästerna fick också uppleva en riktig storm av det där slaget när den varma vinden från medelhavet driver upp vattnet långt på land så många vägar blir ofarbara. Allt har varit intensivt och fullt av upplevelser och så plötsligt är allt som vanligt igen och då säckar man ihop - det varar ungefär en dag.

Vi börjar förstå ungefär vad våra gäster tycker är speciellt med de här trakterna. Först och främst är alla oerhört begeistrade över vinerna. Man är inte van vid viner från dom här trakterna i Sverige och vet inte hur oerhört goda dom är. Nu spelar det nog en viss roll att man på plats faktiskt kan dricka viner som är mogna, vilket jag har insett man sällan gör i vanliga fall om dom inte är snabbmognade som vissa moderna viner är. Att dricka viner som har så där 6 till 10 år på nacken efter att ha fått ligga till sig i källaren är något extra.

Naturen är det andra man är förvånad över. Corbières högplatå är full av fantastiska små dramatiska bergsvägar; naturen har samma vänhet som i Toscana och överallt växer vin, vin vin i ett böljande landskap dekorerat med parasollpinje och cypresser och i allt detta dyker det ena vinslottet efter det andra upp. Bara några mil bort kan man uppleva marsklandskap och våtland som påminner om Camargue och vid nere vid Medelhavet sträcker sig de vida sandstränderna från Spaniens gräns till Rhônes utlopp. I norr ser vi Montagne Noir med snö på topparna under vintern och Pyrenneerna som syns i söder har redan fått rejäla snöhättor. Att sedan vår trakt har 300 soldagar oavsett vad väderrapporten säger om vädret i övriga Frankrike kan man stå ut med.

Maten är ett annat kapitel våra vänner gillar. Få svenskar ropar av förtjusning när vi föreslår ostron, musslor och snäckor, men de flesta är modiga nog att prova. Vi gör en nybörjarrätt där vi gratinerar ostronen i vinsås med Noilly Prat och riven ost. Invigningsriten är att äta ett levande ostron också och det brukar gå bra accompanjerat av förtjusta rysningar. Annars bjuder vi mycket på anka i alla dess former samt givetvis lamm, mängder av ostar och maffiga och matiga sallader.

Nu kommer två nya vänner på måndag och det ser vi fram emot. Vi hoppas också kunna träffa några andra svenska vänner som har hus i Minervois, men det kanske blir kort om tid - trist! Våra amerikanska vänner är på plats och jobbar på sitt hus och dom kommer att stanna över Thanksgiving som blir deras stora evenemang för hösten.

I övrigt mår katterna bra och hösten börjar avisera sin ankomst. Idag har den emellertid dragit sig tillbaka lite och vi hade 25 grader och strålande sol. Vi kunde åka med taket nedfällt hela vägen från Gironas flygplats i går och det var härligt.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel