Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 20 juni 2009

Klokhet vinner i längden så "Sitt still i båten"

Hela mitt yrkesverksamma liv har jag ägnat mig åt att försöka lära av kloka människor som undersökt sakernas tillstånd lite mer omsorgsfullt och därför ofta har haft åsikter tvärt det som anses vara gängse sanningar. Jag har sedan i mitt yrke som konsult, forskare och lärare försökt förmedla dessa framsynta tankar till elever på högskolan och till chefer i svenska företag.

Per G. Gyllenhammar ansåg i motsats till de flesta företagare att även industriarbete kunde vara meningsfull, lärande och utvecklande. Min gode vän John Worthington, grundare till konsultfirman DEGW i London visste redan tidigt att framgång får man i kunskapsföretag genom att dela med sig till kollegor av sin kunskap, men att det också krävde att man alltid var före alla andra i sitt tänkande. Det fanns redan tidigt enstaka företag som insåg att man måste göra gott för anställda, samhället och mänskligheten för att överleva i längden. Jag har mött småföretagare som trots sin egen ringa utbilding insett att en del av vinsten måste gå till att stödja utbildning och forskning på universitet och högskolor.

Dessa goda krafter har alltid varit för få och det motsatta har alltid ansetts som ekonomiskt nödvändigt, verklighetsförankrat och bevis på sunt ekonomiskt tänkande. De som satsat på långsiktig vinst och haft som mål att deras företag skall göra nytta har häcklats av kvartalsekonomins företrädare. Dom som startat skolor för barn och kvinnor i utvecklingsländer som Rebook i stället för att exploatera deras arbetskraft utan att ge något i utbyte har setts som romantiska idealister. Dom som förstått att man kan exportera svensk arbetsmiljö och demokratitänkande i arbetslivet när man flyttar tillverkningen utomlands har setts som självgoda drömmare, medan dom som anpassat sig till landets sämre arbetsklimat har gjort det till en dygd.

Det var därför en oerhört imponerande upplevelse att höra Ingvar Kamprad som sommarpratare. Underligt nog har jag funnit att många av de foretagare som haft en osviklig fingertopskänsla för vad som är rätt och rimligt saknar formell ekonomisk utbildning. Även om jag själv sitter i glashuset och är utbildad långt över vad som skulle behövas för att fungera i samhället måste jag tillstå att det ofta är ett hinder för sunt, verklighetsförankrat tänkande. Med hög utbilding kommer förutom en mängd nyttig kunskap ofta ett helt paket av uppfattningar om vad som är rätt och riktigt och ovanpå detta får man en hord av vänner som inte förmår tänka på annat sätt än alla de andra, för då är man inte seriös. För att skoja med mitt eget yrke så brukar jag säga att det krävs en arkitekt för att utforma en bra miljö, men det krävs också en arkitekt för att göra det riktigt eländigt dåligt.

Ingvar Kamprat insåg redan på sextiotalet att man inte kan arbeta långsiktigt om man har en hord aktieägare som flåsar en i nacken och kräver avkastning inom nästa kvartal. Han insåg också att det knappast var lönt att hela tiden skydda sig och processa med alla som härmade efter vad man gjorde. Då var det bättre att hela tiden ligga före så idéerna var gammalmodiga redan då de hade kopierats. Han insåg långt innan alla andra att kunderna måste tycka att företaget gjorde nytta om man skulle kunna överleva i längden. Jag var i Montpellier härom dagen för att bunkra midsommarmat. IKEA bjuder alla barn på ekoframställd lunch för 20 kronor och hela summan går oavkortat till UNICEF. Till JUl köper man en julgran för 10 kronor och får tillbaka hela slanten om man lämnar tillbaka granen till återvinning.

IKEA-varuhusen över hela världen är ett mönster av renhet och smak. Var hittar man de senaste innovationerna i smått och stort om inte på IKEA? På toaletterna finns handfat, urinoarer och toastolar i barnhöjd och naturligtvis har man intallerat Dysans Airblade som är den enda handtork på marknaden som faktiskt torkar händerna.

Riktigt upphetsad blev Ingvar Kamprad när han talade om det djupt oetiska i att köra bil på etanol och på så sätt ta maten ur munnen på barn i tredje världen. Skall det vara så svårt att inse hur tokigt det är för våra vanliga politiker och representanter för katastrofindustrin? Han aviserade att IKEA snart kommer att satsa stort på miljöprodukter. När vi inom kort kan köpa vindsnurror och solpaneler för egnahem på IKEA kommer priserna för installationerna inte att ligga på 100 000 som nu utan troligen på en tiondel. Då kan man tala om insats för miljön. Genom sådana initiativ får han naturligvis mängder av fiender som återspeglas i de återkommande planterade skandalreportagen om honom.

Det är klart han får fiender. Hur skall alla egoistiska klippare i industrin kunna försvara sin girighet med att deras bonus behövs för att dom skall känna sig motiverade, när sveriges mest framgångsrike företagare lever precis tvärtom? Hur skall man kunna försvara kvartalekonomin när sveriges mest framgångsrika företag gärna tar en kortsiktig förlust om man kan vinna på det i det långa loppet? Hur falskt klingar inte den påstådda nödvändigheten av att betala och ta mutor när man hör att IKEA förlorat 1.5 miljarder i Ryssland på att inte betala mutor men ändå expanderar och nu har ett varuhus i varje stad på över en miljon innevånare? Hur skall man försvara sina exklusiva affärsidéer när världen största lågprisvaruhus är den mest attraktiva arbetsplatsen för toppeleverna från världens designskolor idag?

Jag tycker att vi lever i en underbar tid just nu. Många av de händelser som inträffat på sistone visar att moral, sunt förnuft, socialt engagemang och långsiktigt tänkande lönar sig. Många proffstyckare på modet sätter också upp sådan listor om hur vi skall ta oss ur krisen, men nog känns det lite platt när vi vet att enstaka personer som Ingvar Kamprad och ett flertal personer jag mött under åren har insett detta för länge sedan bara genom att tänka självständigt och stå med fötterna på jorden.

Jag har lärt mig genom åren att det klokaste är att "sitta stilla i båten" och försöka tänka ett varv till innan man springer än åt det ena än åt det andra hållet. Efter att ha arbetat i Hong Kong under två utbrott av "dödliga pandemier" har jag mer och mer insett att det, liksom inom forskningen, finns ett intresse hos olika grupper att skrika högt för att attrahera pengar till sin verksamhet. Därför är det så skönt när kloka återhållsamma människor med sunda värderingar visar sig ha rätt i det långa loppet.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel