En fantastisk utflykt till Spanien

När vi satt och åt frukost 1 april kom vi på att vi kände för en utflykt. Vi borde passa på innan våra grannar återvänder till Sète så någon kan ge katterna mat om vi vill stanna borta över natten. Sagt och gjort – vi ringde grannarna som var förtjusta i att få rå om Hjalmar och Champis ett par dagar och packade sedan en väska med det nödvändigaste. Efter lite diskussion och kompromiss mellan å ena sidan Rivieran eller bergstrakterna i södra Frankrike, å andra sidan någon stor stad som Barcelona eller några pittoreska småbyar på landbygden enades vi om att åka västerut till Biscayakusten och Baskien. En liten koll med väderlekstjänsten fick oss emellertid att ändra planerna och istället åka ned mot Costa Brava på Spaniens Medelhavskust.

Det tar lite mer än en timma att åka motorvägen till Spanien och därefter tog vi småvägar ut mot kusten. Första anhalten blev L’Escala som visade sig vara en mycket vacker liten stad. Det mest fantastiska var emellertid att hitta både en romersk och en grekisk ruinstad från tiden före och strax efter Kristi födelse. Det var ett enormt område med museum och utgrävda husgrunder väl i klass med de mer kända ställena som Pompeji och Perge i Turkiet. Är den någon som hört talas om Empuria som var en grekisk stad grundad 500 år före Kristus och sedan blev romersk efter andra Puniska kriget kring Kristi födelse. Vi var helt tagna av storslagenheten och förvånade att vi aldrig hört talas om namnet ens. Tänk er två städer belägna med Pyrenéerna i fonden på stranden till Medelhavet. Här fanns tempel, termer, basilikor, marknadsplatser, saltutvinningsindustri och mycket mer.

Efter att bildat oss under några timmar fortsatte vi till en av dom gamla godingarna från sjuttiotalets charterresor, nämligen Tossa de Mar. En mycket trivsam plats och säga vad man vill om semesterorter – dom gör sig bäst utanför säsongen. Nu var det lugnt, vackert, trivsamt och allmänt angenämt. Man kan tänka sig hur det är under juli och augusti när irländare, engelsmän, holländare, tyskar och skandinaver översvämmar stället. Där fanns menyer på alla levande europeiska språk på restaurangerna så inte skulle lugnet vara alltför länge inte. Vi bodde på ett oerhört vackert hotell i jugendstil som heter Diana i ett rum med underbar utsikt över den, så här års, öde stranden.

Jag skall inte gnälla över maten i Spanien, väl medveten om att man är bortskämd när man kommer från Frankrike. Jag skall inte säga ett ord om den Cordon Bleu min fru fick som hade samma konsistens som spånskiva eller min köttbit som det gnisslade om när jag tuggade. Inte ens roquefortsåsen som smakade bara mjöl eller den fortfarande frusna hemgjorda efterrätten skall jag nämna. Däremot måste jag säga något om min frus efterrätt. Hon beställde jordgubbar med grädde, medvetna om att Frankrike fullständigt översvämmas av drivhusodlade, faktiskt ganska goda och framför allt billiga spanska jordgubbar just nu. Hon fick max tre jordgubbar sönderdelade i små strimlor blandat med sådan där grädde på sprajflaska. Det här var inte ens grädde, utan den där sorten som smälter till vatten på en varm tallrik. Någon berättade för mig att det är slaktavfall man gör det av och att det egentligen är blodplasma. Smaklig måltid!! Däremot fick vi ett gott Riojavin och dom tog inte betalt för våra varmrätter. Restaurangen heter Can Kalav om någon skulle vilja prova deras kök i framtiden.


Det där var nog lite orättvist eftersom jag inte riktigt kommer överens med det spanska köket som åtminstone på Costa Brava mest bestod av grillade sardiner, friterad småfisk (sånt som vi använder som agn hemma), friterad bläckfisk eller diverse snäckor, musslor och annat smått och gott från havet. Jag får också en känsla av att man inte, på samma sätt som på vilken liten småsylta som helst i Frankrike, ser matlagning som en konst, en hederssak, utan mest fräser upp det eller friterar det i inte alltid helt färsk olja. Jag äter gärna såväl ostron, musslor, snäckor och annat från havet på franska restauranger för jag upplever alltid att det finns en omsorg som jag tråkigt nog saknar på vanliga enkla restauranger i Spanien och det är en erfarenhet jag har från många besök på olika platser i landet.
Efter en god natts sömn och en fin soluppgång tog vi vägen hem över Pyrenéerna och passerade genom Coll d’Ares pass på 1500 meters höjd där dom som flydde undan Francoregimen lyckades undkomma i slutet av inbördeskriget. Det var skämmande bilder man hade satt upp vid gränsen som minne.

Det är ganska fantastiskt att vi hela dagen hade underbart väder. Till och med uppe i passet där snön låg kvar på sina ställen var det 26 grader och strålande sol. Det är en oerhört vacker väg, men kurvig och brant så jag rekommenderar den inte på vintern; när den för övrigt ofta är stängd. Vi körde i två dagar med taket nedfällt på bilen och tidvis var det verkligen stekhett. Det gäller att ha mössa så man inte bränner flinten.

Vi hade sparat lunchen tills vi kom till Frankrike och Ceret som är en liten stad som går helt i konstens tecken. De har ett Picassomuseum och just nu är det en specialutställning om Chagall. Behöver jag säga att vi fick en både billig och utmärkt lunch när vi kom dit? Ceret är också värd ett besök, men även där är det fullknôkat med turister på sommaren.

Det blev två verkligen lyckade dagar i en vacker del av Spanien. Costa Brava utanför turistsäsongen är verkligen värt ett besök. Det är vackert, lugnt och inte särskilt dyrt och, åtminstone de här två dagarna, ett fantastiskt väder. Det blir fler turer till Spanien och då troligen västerut, kanske med en avstickare in i Riojaområdet.