Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 28 januari 2008

Fira födelsedag

Min fru fyllde år i fredags och traditionsenligt gick vi på restaurang med våra vänner. I Sverige brukade vi alltid bjuda familjen på middag hemma, med allt vad det innebar av arbete även för födelsedagsbarnet. Här är det skönt att alla kan sitta ned vid dukat bord och njuta av god mat. Vi beslutade att äta lunch på restaurang utanför Sete där våra vänner bor när de inte bor i huset bredvid oss här i byn. Det är också trevligt att komma tillbaka till staden som vi själva haft sommarbostad i under 12 år. Att det är vackert och pittoreskt kanske man förstår av namnet Languedocs Venedig, som Sete kallas och det med all rätt.

Innan vi träffades för lunch åkte vi till Montpellier för att lämna in släktboken, till min mors födelsedag, till bokbindaren och besöka IKEA för några småinköp, som servetter, ljus, glödlampor och batterier. Det blev faktiskt en skomakarlampa också.

Restaurangen vi valde är en av de där smultronställena som man aldrig skulle hitta om man var vanlig turist. Det ligger i Frontignan på vägen mot Montpellier efter en tråkig väg ute i ett industriområde där man definitivt inte letar efter gourmetrestauranger. Om man inte har ögon som en hök och kan läsa alla de utmärkelser från Frankrikes alla matguider som sitter på dörren så skulle man aldrig kunna ana att stället ens är värt att stanna på. Det heter Hôtellerie de Balajan och har även ett hotell. Behöver jag säga att maten var fantastisk. Som sig bör åt vi Foie Gras som förrätt. Den här var hemmagjord och serverades med fikonmarmelad, gelé gjord på muscatdruvor – som är den stora druvan i Frontignan – och några droppar basilikaolja. Om man inte provat Foie Gras serverad på det här sättet har man gått miste om något. I Sverige är det ju lite svårt eftersom en liten pytteburk kostar skjortan, men här får man två rejäla skivor som förrätt. Lunchen inleddes med en liten smakretare från köket – i det här fallet en liten kopp gazpacho som var verkligen fint kryddad. Huvudrätten som jag och min fru valde var stekt duva med körsbärssås – fantastiskt gott och lite ovanligt för oss svenskar. Så kom ostvagnen där det bjöds Roquefort, chèvre, roblechon, comté, brie, camembert och någon mer som jag glömt.

Nu tror man att man klarat av det hela utan att bli alltför övermätt, men då har man inte räknat med desserten som alltid är en mycket seriös historia på franska gourmetrestauranger. Min fru gjorde misstaget att välja en grand dessert, vilken innebär en liten bit av allt på menyn – snacka om mycket godis, men alldeles för mycket. Jag valde, klok av erfarenheten, en chokladbakelse – en sådan där med rinnande innandöme – som serverades med pistageglass.

Till förrätten drack vi en torr muscat från vingården på andra sidan vägen och till köttet en mycket god Cabernet Franc som tillverkas av bekanta till oss i PuissiguierDomaine de Mairan. Med sin körsbärskärniga smak passade den utmärkt till duvan med körsbärssås. Familjen har en annan vingård också - Domaine de Mallemort - som har väldigt goda röda viner - speciellt deras Cuvée Alexandre bör man hålla utkik efter på restauranger.

Så kommer alltid frågan om vad det kostar. Hela kalaset för fem personer inklusive vin kostade 210 Euro, så det hade inte varit så lätt att laga så mycket god mat billigare hemma. När vi gick förärades en av damerna i sällskapet ett nybakat bröd från köket eftersom hon hade berömt det under måltiden.

Idag, söndag ringde våra vänner och föreslog att vi skulle träffas i Le Somail vid Canal du Midi och ha picknick vid kanalen. Le Somail är en mycket pittoresk plats där båtfolket träffas på sommaren. Det är en av stationerna där man kan hyra kanalbåtar för att åka på Canal du Midi. Nu på vintern är det lugnt här, men på sommaren kryllar det av alla nationaliteter. Vi har sett båtar från både Norge, Sverige och Damnark här.

Vi valde en plats på kanalbrinken mellan en persikolund och kanalen för vår måltid. Jag skall inte trötta er med vad vi åt, men tro inte att det var någon ryggsäcksmat. Nej här saknades inget. Pastis med tilltugg, ett gott rhônevin från Côtes du Ventoux , huvudrätt, ost och dessert serverades i gröngräset. Vandrare som gick förbi önskade oss en smaklig måltid och solen sken. På vägen tillbaka ville damerna mata änderna i kanalen och till vår förvåning dök en bäver upp och ville smaka på brödkanterna. Han hade emellertid full upp med att freda sig mot änderna som försökte stjäla maten ur munnen på honom.

Ännu en härlig vinterdag, med ett klimat som aldrig slutar förvåna oss som blivit vana vid den svenska västkustens obehagliga vinterklimat. Idag plockade vi in en stor bukett av den första utslagna mimosan.

Hur man tillagar Foie Gras:
Håll i er nu för det här låter lite skumt! Man tar en färsk ank- eller gåslever där nerverna är borttagna, gnider in den i en blandning av salt och svartpeppar och lindar sedan in den i en handduk. Därefter lägger man den i frysen i två månader och då är den färdig att äta. Det blir en sorts gravning om man skall jämföra det med något vi känner väl till i Sverige.
Man kan också äta den färsk. Då skär man levern i centimetertunna skivor och steker den i het torr panna jättesnabbt - ”tur och retur” som man säger i Frankrike. Den kan serveras på en bädd av stekta äppel- eller persikoskivor och gärna med en sötsalt sky till. Recept och tips på tillbehör finns i de flesta gourmetkokböcker.

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel