En så’n underbar januari månad

Vi har sett de första mandelblommorna och Mimosan hade slagit ut en bit härifrån. Vi promenerade på stranden i Narbonne Plage och plockade vrakfynd – jag var klädd i bara kavaj och det blev svettigt efter en stund. Vi hade årspremiär för att köra öppet och andra cabåkare vinkade åt oss som andra MC-knuttar, upprymda över det fantastiska solskenet och värmen – 16 - 20 grader hela dagarna.

Ni förstår kanske att jag inte haft så mycket tid att skriva när vädret är sådant. Det största skälet är emellertid att jag arbetat dag och natt de senaste veckorna med en släktbok som jag skall ge min mor på hennes 85-årsdag i slutet av februari. Jag gjorde en likadan åt min far när han fyllde härom året och man kan knappast ge en mer uppskattad present till en person i den åldern; det försäkrar jag er. Den som vill veta mer om släktforskning kan läsa på min släktforskarweb. Lite mer har vi emellertid hunnit med; varken jag eller min fru uppskattar att sitta inne hela dagarna.

Vi hittade ett fantastiskt lunchställe - Château L’ Hospitalet som ligger i La Clape bergen alldeles vid havet utanför Narbonne. De är kända för väldigt dyra sk. designviner så vi har dragit oss för att åka dit eftersom det är lätt att man köper sådant man inte borde. Vi bestämde oss emellertid för att åka ned och titta. De har både vinförsäljning, hotell och restaurang inom anläggningen så vi beslöt att prova restaurangen innan vi gick för att prova vin. Det var verkligen en positiv överraskning. Jag valde att äta deras lunchmeny med tre rätter och min fru tog à la carte. Maten var fantastisk och om man åt meny ingick det vin från vinbuffén. Min fru tänkte beställa ett glas vin till sin mat, men det tyckte kyparen var onödigt eftersom jag åt meny så bjöd dom på det vin min fru ville ha till sin mat.

Min förrätt var en chèvre inbakad i ett knyte av knaprig deg smaksatt med honung på en bädd av fin sallad; min fru tog en grönsallad. Min huvudrätt var filé mignon med en underbar skysås full av smaker och till dessert fick jag en bamsekopp med hemlagad crème brulée. Min fru åt en tagliatelle med kräftstjärtar som var mycket god. Vi drack kaffe i baren efteråt. Låter det dyrt? Min mat kostade 26 Euro inklusive vinbuffén, men så tillkom en kopp kaffe. Min frus mat var något billigare.
Så var det dags att besöka vinförsäljningen.

Vinmakaren är mycket känd och heter Gérard Bertrand. Han gör endruvsviner från flera olika distrikt i södra Frankrike och AOC-viner från flera appellationer. De billigaste kostar 5 Euro flaskan och de dyraste vinerna med handskrivna etiketter kostar 55 Euro flaskan. Vi köpte en fantastiskt god Merlot som vi smakat i restaurangen och ett vin gjord på druvan Carignan, som är mycket sällsynt som endruvsvin, för samma pris. Carignan är en gammal traditionell druva från Languedoc som rätt vinifierad ger de mest underbara viner som ovanligt nog samtidigt har fin syra, frukt och tanniner, vilket ger en fantastisk ballans åt vinet och god lagringspotential. En ung vinmakare vi känner tappade för skojs skull sin Carignan på flaska (normalt sålde han den i ”lösvikt” på dammejanne) och deltog med den i en världsomspännande vinmässa i USA härom året; det blev korat som bästa presenterade vin alla kategorier. Det är numera ett av hans dyrare viner.

Ett par dagar senare kände vi för en utflykt och bestämde oss för att besöka en av de otaliga Catharborgar som finns i området. Vi har sett den största, La Cité i Carcassonne samt Quéribus när byn Cucugnan så den här gången tänkte vi åka till Peyrepertuse som också ligger nära Cucugnan. Bara vägen dit är värd besöket. Landskapet är verkligen dramatiskt och det blev inte sämre av att solen sken och mandelträden stod i full blom. Lyckligtvis är det officiellt stängt - men ändå öppet - på vintern så det vara bara tre andra bilar på parkeringen som ligger 650 meter över havet och då har man en styv promenad på kanske 30 minuterna de sista 50 meterna upp till borgen. Vi kunde promenera i lugn och ro och titta oss omkring utan trängsel. Man kan inte låta bli att känna en stor respekt för de människor som byggde dessa fantastiska borgar. Samtidigt är det upprörande att de upplevdes som ett så starkt hot av katolska kyrkan så att man var tvungen att bygga några av historiens starkast befästa borgar för att få lova att utöva sin tro. Ändå blev de slaktade till sista man av Rom och då inte bara Catharerna utan hela befolkningen som i den närbelägna staden Bezier. De katolska trupperna kunde ju inte skilja den ena från den andra utan resonerade så att det fick visa sig inför Gud vilka som var oskyldigt dräpta eller bekände sig till Catharismen.

Det blev lite allvarligt på slutet där, men det kanske kan vara värt att tänka på den inte alltför avlägsna kristna historien när vi talar om dagens fundamentalister inom andra religioner.