Vi har firat påsk i Sète – nåja - så mycket påsk blir det inte i Frankrike, men vi har gjort så gott vi kunde. Hamnen i Sète firar nämligen 350-årsjubileum och det firar man med pompa och ståt. Vi tog tillfället i akt och låtsades att vi firade påsk på samma gång.
Fira i Frankrike betyder att äta och då är anledningen inte så noga så vi tog tillfället i akt och ordnade en svensk-fransk påsklunch tillsammans med våra vänner på Påskaftonen. Det blev vit franska sparris med hollandaisesås spetsad med citron. Vännen Eva berättade via Skype att hon köpte vit sparris i Sverige – från Peru. Den var ynkligt smal och kort och oerhört dyr. Man undrar varför världens miljöpräktigaste land, Sverige, köper sparris från Peru när det finns massor att importera från Spanien och Frankrike – säkert från annorstädes i närheten också. Nåväl – den vi åt var utsökt som vi förväntade oss.
Efter detta följde givetvis min koriandergravade lax med limespetsad gravlaxsås. Detta har jag tillagat varje år sedan ”Eldkvarn brann” och det blir alltid lika gott
tt och uppskattat. Ost och dessert är obligatoriskt i Frankrike och den här gången blev en mycket speciell ost som heter Mont d’Or och är sådan att den måste skopas upp med sked ur sin svepeask av, troligen tall. Sedan blev det ananas och franska jordgubbar, med en liten skvätt rom över för den som så likar. Givetvis drack vi champagne, samt ett gott rosévin.
OK- så var det ju jubileet. Sète är och har alltid varit en betydande hamn i Medelhavet. Redan på 1600-talet har jag från noteringar sett att svenska skepp låg i hamnen och lastade söt Frontignac, som Bellman och Stiernhielm kallade det i sin diktning. Det var mycket populärt vid den tiden och blev det igen när vi för 15 år sedan importerade det till Sveriges gourmetkrogar. Det är ett dessertvin med en alkoholhalt lite över 15% som är gjort på muscatdruvan. Det är förebilden för det dyrare Sauternesvinet.
Firandet skedde i nästan en vecka med mängder av parader och spektakel, som man säger i Frankrike. Vi skymtade Ségolène Royal i vimlet, men det mest intressanta var båtarna av alla storlekar och nationaliteter. Det enda gemensamma var att de var relativt gamla. Där fanns portugisiska, polska, turkiska och underligt nog ett tjeckiskt enormt segelskepp. Undrar var det har seglat?
Det var knôkat med folk och restaurangerna och ostronstånden var välbesökta och bäst av allt – vädret var strålande. Varmt och soligt och bara lätt bris. Hela sta’n var avstängd för trafik så det enda sätt at ta sig fram var till fots eller till båts på någon av sta’ns alla kanaler. Dagen till ära hade man också ordnat joute som är de traditionella tornerspelen på vatten som är den viktigaste sporten i Sète. Det måste ha varit lite kallt när dom dråsar i, som den ene alltid skall göra. Normalt går tävlingarna av stapeln i juli – augusti när det är lite varmare i vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar