När man blir pensionär har man tid att ägna sig åt livets väsentligheter, dvs. sina intressen och andra människor. Senaste tiden har jag återknutit bekantskapen med ett antal gamla vänner från skoltiden. Det är dels Jan H. som jag bodde ihop med under vår tid i Malmö, där vi gick preparantkurs som led i den inte helt angenäma uppgiften att ta studenten på Hermods. Vi skall besöka honom och hans fru om ett par veckor. Jan och hans fru har utvecklat sitt stora intresse för musik och gläder många med sin konst.
Jag har också knutit kontakt med min gamle vän från den tiden Håkan A., vars fru är en hejare på trädgårdsodling. Håkan själv har ägnat sitt liv åt att förmedla lite kunskap till barnen i Nora. För någon vecka sedan pratade jag länge med den gamle vännen från tiden Peter Jörgen D. som numera är redaktör och ägare av några intressanta tidskrifter.
Förra veckan åt vi lunch i Sete med Eva B. och hennes man Sven, som har sommarbostad i Agde nära oss. Eva och jag tog studenten samtidigt på Hermods och vi har inte setts på 25 år, men de åren försvann på fem minuter. Det visade sig att Sven är en ivrig läsare av min blogg. Jag kom osökt att tänka på det gamla talesättet: "Du inser inte vad du har åstadkommit förrän du försöker få det ogjort". Vi hade emellertid väldigt trevlig och åt god mat. Vi bestämde omedelbart att träffas igen.
För att tala om något annat - exempelvis vin, så öppnade vi en flaska Le Jasse Castel från byn Montpeyroux i norra Herault i Languedoc häromkvällen. "So what?" skulle en amerikan säga. Jo det intressanta är att i Sverige har orden Coteaux du Languedoc på en etikett blivit synonymt med dåligt vin, med all rätt. Det fruktansvärt miserabla vin som fortfarande säljs i Sverige med den etiketten skulle inte få finnas idag enligt min uppfattning. Le Jasse Castel är ett vin av appelationen Coteaux du Languedoc! Vi köpte en låda för tre år sedan efter att ha druckit ett glas av vinet från en magnumflaska på en restaurang i Montpeyroux. Vi blev helt betagna av vinet och dess tydliga svartvinbärstoner. Vi har nu haft ett antal flaskor av årgång 2007 i källaren och öppnade en för fyra dagar sedan. När vi drack det första dagen fann vi inte de eftertraktade svarvinbärssmakerna, men idag hade dom utvecklats i sin fulla kraft. Min bedömning är att de återstående flaskorna bör sparas åtminstone tre år till för att nå din fulla charm. Det kan man kalla kvaitetsvin. Coteaux du Languedoc är mycket mer än det Systembolaget kan erbjuda oss.
Jag tittade på Systembolagets hemsida häromdagen och utbudet av viner från vårt område Corbières var verkligen magert. Viner från det området är inte bara de äldsta i Frankrike, de är också de mest kraftfulla och mycket prisvärda. Synd att Systembolaget inte känner till detta. Kan det bero på att alla odlare här nere är små och gör sitt vin själva och Systembolaget bara intresserar sig för stora producenter av mediokra viner. Ni får ta mina kommentarer med insikten om att jag varit vinimportör och känner till Systembolagets egenheter ganska väl.
2 kommentarer:
De stora vinkooperativen brydde sig inte alltid om kvalitet. Jag var själv med och plockade skräpdruvor i början av 8o-talet, allt skulle vägas in. Jag tror Systembolaget är en trögvänd skuta och att man inte förstått vilken enorm förändring som skett. Fortfarande tänker man att Languedoc handlar om stora volymer och taskig kvalitet. Eller så plockar man ett och annat prestigevin som satsar mycket på internationell marknadsföring, som Mas Daumas de Gaussac. Man får trösta sig med att det ständigt bjuds på glada, goda och prisvärda överraskningar när man väl är på plats i Languedoc Roussillon!
Det är så sant Olle - en resa med bil till Languedoc för att njuta mat och köra hem vin är en bra semester.
Skicka en kommentar