google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Alla dessa fotografier google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

måndag 1 juli 2013

Alla dessa fotografier


 Man tar ju tusentals bilder varje år, men vad gör man med dom? Förr i tiden klistrade man in dom i album och skrev hurtiga texter till bilderna. Eller - den bekväme skaffade ett album med plastfickor eller liknande så det var enkelt att samla de bästa bilderna. De som var ännu latare nöjde sig med de album man fick från fotoaffären. Så hade vi ju diabilderna, som man fick rama och sedan tvinga hela släkten att sätta sig ned efter kaffet och avnjuta.
Numera gör de flesta ingenting. Möjligen låter dom släkten blippa sig fram på kameran eller mobiltelefonen och titta på de pyttesmå bilderna någon gång. Jag tyckte det var trist och bestämde mig för att göra något åt det.

Det började när vi hade renoverat färdigt vårt franska hus och jag hade tagit bilder före och efter. Vi insåg nämligen att man glömmer väldigt fort. Dessutom kan ingen tro en när man beskiver hur eländigt det såg ut innan. Jag beställde en fotobok från en tysk firma och den blev riktigt snygg, men det var lite knôkigt att tillverka den.

 När vi sedan firade 20-årig bröllopsdag ville jag göra något som påminde om vad vi gjort tillsammans under alla år, så det fick bli ytterligare en fotobok. Den här gången använde jag firman PhotoBox. Skälet var att det var lättare att använda deras programvara, samtidigt som det fanns en funktion som placerade ut bilderna automatiskt. Då kunde man ägna sig åt att ändra där man ville ha det annorlunda och det sparade en del tid.
Boken om våra 20 år blev 100 sidor och de första årens bilder var analoga så dom fick jag skanna in. Visserligen klagade programmet på kvalitén på de skannade bilderna, men eftersom jag framhärdade accepterade programmet att trycka mina inte så högupplösta bilder. Boken blev fantastiskt fin, men på en sida hade något hänt i trycket så det hade blivit en färgplump tvärs över en bild, När jag påpekade detta fick jag en ny kopia av boken utan extra kostnad.

Sedan har jag gjort en årsbok och tänker fortsätta med det varje år. Där kan man följa vad vi gör under året – fester, resor, besök av vänner och familj, glädjeämnen och även några inte så roliga saker. Jag brukar passa på att köpa boken när det är specialpris. Man får då ett tillgodohavande som räcker ett antal månader så man har lite tid på sig. I år blev det problem på grund av sjukdom. Jag såg inte bilderna bra nog och orkade inte riktigt ägna mig åt det. Det krävdes emellertid bara ett telefonsamtal till kundstjänst för att förlänga giltigheten av mitt tillgodohavande.

Vad man måste tänka på är att föreviga vad man gör. Numera har jag en kamera som förutom datum, både ger PGS-position för var bilden är tagen och lagrar bilderna i månadsvisa mappar. Man glömmer så lätt var och när en bild är tagen. Troligen kan varenda telefon klara det, men jag föredrar att fota med kamera och ringa med telefon. För att få vara med på några bilder själv också brukar jag be att få kopiera över gästernas bilder innan dom lämnar oss eller be andra som är på samma fest att skicka sina bästa bilder till mig.
Eftersom den programvara man laddar ned både underlättar och, på grund av att den är väldigt kraftfull, komplicerar processen om man vill prova alla finesser, så kan man råka i problem. Man kan då få hjälp endera genom att chatta med en tekniker, maila eller helt enkelt ringa och fråga – det är gratis. Leveransen av den färdiga boken går på några dagar även till mig i Frankrike.

Det allra bästa är att våra vänner tycker det är trevligt att bläddra i böckerna, speciellt när de hittar bilder på sig själva. Det är mycket mer välkommet än forntidens diavisningar brukade vara. Många blir oerhört inspirerade och vill ha adressen till min fotofirma. Eftersom min gamla mor inte kan resa till oss längre är en årsbok en väldigt uppskattad present för henne att bläddra i för att inte tala om att visa för vänner som kommer på besök. I dagarna fick jag boken för 2012, vilken blivit försenad på grund av sjukdom, som gjort att jag inte har sett så bra och inte heller orkat skapa reda i alla bilder.

Just nu funderar jag på hur jag skall kunna använda den här tekniken i släktforskningen. En idé jag har är att göra en bok med alla gamla släktbilder jag samlat på mig och skannat. Jag inser emellertid att det är ett jättearbete. Dels måste jag hitta på ett sätt att strukturera materialet. Sedan skall alla uppgifter om personer och platser skrivas in och helst också placera in alla personer i släktträdet på något sätt.

2 kommentarer:

Eva Johansson sa...

Intressanta tankar du har. Nu för tiden fotograferar vi så väldigt mycket, men tittar förmodligen mindre på bilder.

Majsan sa...

Ja, nog känner jag igen det där......jag tar massor av bilder, ofta varje dag, men de finns sen bara på min dator.
En tid för några år sedan gjorde jag en hemsida, men jag har inte uppdaterat den heller på länge nu.
De gamla hederliga albumen med alla inklistrade foton tittar jag däremot ofta i!
Lite konstigt har det allt blivit.....:-)