Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 18 september 2009

Min första resa till Mallorca

Mallorca var en intressant upplevelse, både positivt och negativt. Jag har inte varit där förrut men min fru var där med sina föräldrar första gången 1958 så hon var väldigt spänd på hur det hade förändrats. Låt mig genast säga att det är mycket lite likt resten av Spanien. Det som slår en är främst att det är så rent och välskött överallt. Åtminstone vid den här tiden av året så får man vara ifred för påflugna försäljare som försöker pracka på en allt möjligt på det aggressiva sätt som man kan uppleva på spanska solkusten. Däremot blev jag bestulen på min plånbok med alla personliga handlingar och kreditkort första dagen så där känner man ju igen sig. När min fru och jag var i Madrid härom året försökte dom rycka hennes väska sex gånger samma dag. Alla gånger var det kvinnor i olika åldrar som hade öppnat egen robberifirma.

Det dominerande språket på ön är tyska. Nu var det inte turistsäsong, men ändå var det bara tyska man hörde var man gick och alla tilltalade en på tyska, både inhemska personer och turister. Det förutsattes att man var tysk eller kunde tala tyska. Lite irriterande tycker jag nog det är när man åker till ett land och inser att det är invaderat av människor från ett annat land. Jag föredrar faktiskt att träffa tyskar i Tyskland.

Om man struntar i de riktiga turistfällorna som är stränderna och hotellstråken och i stället upplever resten av ön inser man hur vacker den är. Den norra delen som helt domineras av utlöpare av Pyreneerna är gudomligt vacker. Små smala vägar uppe bland bergen, med havet på ena sidan och de små byarna som ligger som pärlband insprängda i naturen. Det påminner lite om Capri men är mycket mer storslaget, högre och vildare. Här uppe mötte man faktiskt även en del engelsmän och svenskar som ville uppleva något extra. Hela sträckan från Cap de Formentor uppe i nordöstra hörnet via Pollenca, Soller, Valldemossa till Andratx är värd en tur. Det är krokigt och smalt och man kan inte köra fort, men ön är liten så det tar ändå inte så lång tid. Vi hade "tur" med vädret och hamnade i en riktig regnskur vilket gjorde att bergslandskapet var spektakulärt med alla dimskyar som dansade mellan berstopparna och över terrassodlingarna av oliver.

Nu är faktiskt även det inre av ön också riktigt vacker med sin välskötta odlingar av oliver, mandel, fikon, kaktusfikon och annat. Man är förbluffad över att man lyckats hålla den kraftiga turistexploateringen väldigt koncentrerad kring Palma och lämnat resten av ön närmast orörd. Inte heller Palma är, mer än på ett begränsat område "förstört" av turismen som det exempelvis är efter Spainens södra solkust.

Något som alltid är ett lotteri på turistställen är maten, oavsett vilket land man är i. Krogarna inriktar sig oftast på engångskunder och då gäller det att locka in dom med låga priser och följaktligen servera lågprismat, gärna med hjälp av menyer på alla upptänkliga nordeuropeiska språk. Det gällde för oss att hitta de restauranger som vi trodde lokalbefolkningen går på eller dom ställen som har ambitioner med sin mat. Det är inte så lätt att gissa sig till vilka det är eftersom det inte alltid syns utanpå och man ju inte vill betala hur mycket som helst. Vi hade emellertid tur. Jag skall berätta om ett riktigt bra ställe - FORN de Sant Joan som ligger på 4 Sant Joan i Palma. Det är en smakfullt modernt inredd restaurang med trevlig personal. Maten är ambitiös, experimentell och mycket vällagad och dessutom inte uppseendeväckande dyr. Speciellt vill jag nämna deras lamm som kokats i sju timmar till en oerhört mör, saftig och välsmakande anrättning. Denna serverades på en bädd av rökt!!! potatismos - fantastiskt annorlunda och delikat. Min dessert var något alldeles extra - färska jordgubbar som var urholkade och fyllda med crème brulé, varefter allt hade fått en tunn hinna av bränt socker. Man serverade dessutom sina bra viner glasvis, vilket jag efterlyser på fler restauranger. Man skall ju inte behöva välja mellan att dricka rödtjut på glas eller blir full på en helflaska kvalitetsvin. Huvudrätt och dessert för två personer, tre glas vin, vatten och kaffe gick på ca 800 kronor och då var maten av yppersta klass.

På krogarna på Mallorca var de flesta kyparna äldre distignerade gentlemän som verkligen kunde sin sak. Det var som att komma tillbaka till den gamla stadshotelleran - mycket trevligt. Tydligen är servitör fortfarande ett respektabelt yrke på ön och inte något som sköts av outbildade unga flickor och pojkar som inte kan skilja på en torsk och en hällelundra.

Om jag skall fortsätta på det sarkastiska spåret så besökte vi tråkigt nog en av de mer kända turistorterna - Portocristo - där någon entreprenör lyckades sno min plånbok på en sträcka av 300 meter från en cigarraffär till en restaurang. Förutom det så gillade jag inte stilen på stället. Ingenting gav minsta vägledning om var i världen man befann sig. Det kunde vara vilken turisthåla som helst där olika nationaliteter drog omkring i horder och letade efter billigaste matstället, billigaste spriten och de mest exotiska souvenirerna från Kina. Sällskapsresan var en ganska rolig film som träffade mitt i prick. Det är faktiskt inte varken snyggt eller aptitligt med överfeta gubbar som sitter och äter på restaurang med bar överkropp och i sladdriga fotbollsshorts. Inte heller förstår jag varför dom tror att dom klär så oerhört väl i urtvättat linne som knappt klarar påfrestningen av det övedimensionerade midjemåttet. Inte tusan skulle dom komma på idén att klä sig så hemma på pizzerian i Knäckebröhult eller Knödelsmittel.

Själva bodde vi på ett väldigt knepigt ställe - Marriot Son Antem. Vi hade fått ett erbjudande om att bo där i tre nätter för det facila priset av 1500 kronor totalt. Det är en sk. resort, dvs. en totalt isolerat område ute på landet som har allt av lyx som man kan tänka sig. Ingen som inte är medlem eller boende där kommer innanför grindarna och alla trivs som en "enda stor familj". Även här var tyska språket helt dominerande, med några få inslag av engelska. Spanska talades av dom som klippte gräset och krattade bunkrarna på de två golfbanorna om dom inte hade fyra efternamn förstås, sammanbundna med y och härstammade direkt från Conquistadorerna.

Stället var oerhört välskött, vackert, hög standard, fantastisk service, alla var urtrevliga som människor blir när dom vet att dom befinner sig bland likasinnade. Vi insåg att det var en liten hake i vårt fina erbjudande - dom ville sälja en andel i anläggningen till oss. Under mycket trevliga former fick vi reda på att vi kunde köpa ett antal veckor när vi disponerade ett helt lyxutrustat hus med all service. Om vi inte trivdes just där kunde denna andel användas för boende under motsvarande tid på vilket Marriot eller förresten vilket som helst av världens 3 500 mest lyxiga hotell. En veckoandel kostade mellan 20 - 25 000 Euro, men då ägde man denna andel i 70 år och kunde när som helst sälja den till marknadspris.

Hur förklarar man på ett trevligt sätt att man inte alls tycker att det är trevligt att bo i ett isolerat getto en vecka på Mallorca tillsammans med människor som man inte har så där väldigt stort intresse av att vara tillsammans med utan föredrar att bo närmare den lokala kulturen och uppleva en mer äkta sida av det land man besöker. Den charmerande italienska unga kvinnan som hade i uppdrag att sälja till oss tog det emellertid med fattning och insåg att vi knappast var idealiska måltavlor eftersom vi redan bodde i ett fantastiskt klimat och inte hade något behov av det dom erbjöd.

Jag är positivt överraskad över hur väl man tagit vara på sin ö trots invasionen av turister under 60 år. Mallorca är definitivt värt ett besök, speciellt om man inte är intresserad av sol och bad, men har andra i familjen som anser att det är vad semester handlar om. Då kan man enkelt dela upp dagen och uppleva mycket fina saker inom bekvämt avstånd från stränderna. Ön är också så liten att man inte behöver bo mitt i smeten utan kan välja något mer genuint boende utanför charterorterna och ändå ha allt inom bekvämt räckhåll. Jag skulle definitivt inte välja en paketresa utan ta Ryan Air och byta i Girona om det inte finns direktflyg och sedan ordna min semester på egen hand.


Bilderna visar två vyer från norra bergiga delen av ön samt de delikata kaktusfikonen. Bysten är kompositören Frédéric Chopin som levde med George Sand i Valldemossa under ett år - något som dom gjort en stor grej av. Alla måste bara ta på hans näsa tydligen.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel