google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Vardagliga funderingar i Julstöket google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

torsdag 11 december 2008

Vardagliga funderingar i Julstöket

Vi tänker inför en luciatradition tillsammans med våra vänner i byn. Lucia är något ganska exotiskt och ganska knepigt när man tänker på hur sekulariserade vi svenskar normalt är. Den dagen på året gottar vi oss åt sånger både med hedniskt och religiöst innehåll. När en engelsk kollega och jag för några år sedan hade ett luciatåg som ingressbild till en föreläsning vid ett amerikanskt universitet var vi tvungna att berätta att det inte hade ett dugg att göra med KKK som amerikanare normalt förknippar med personer klädda i vita lakan.

Jag har lyckats komma över en inspelning av SVTs luciaprogram från Olofsfors bruk. Bättre än så kan det inte bli om man vill visa utlänningar svenska seder. Hur jag fick tag på den tänker jag inte tala om för då kanske jag inte får fira Jul med familjen.

Vi tänkte bjuda på glögg och pepparkakor medan vi ser på luciafirandet från Olofsfors. Sedan blir det ett smörgåsbord med svenska specialiteter, öl och snaps. Snapsen blev ett problem i år eftersom alla svenska snapsar var slutsålda på IKEA. Det blir att krydda själv. Lyckligtvis kan man köpa 90% alkohol på apoteket för 7 Euro litern. Den är utmärkt att extrahera smaker ur olika kryddor med och sedan smaksätter man lämpligen en flaska Absolut vodka med detta.

Vi har bakat lussekatter också. Då stötte vi på oväntade problem. Fransmän bakar normalt inte annat än som mycket exklusiv hobby. Det finns således bara torrjäst i butikerna och det kan vi inte så mycket om. Färsk jäst kan man emellertid köpa hos bagaren kom vi på så det löste sig. Då kom nästa problem – saffran. Det finns saffran men den är till för matlagning och har inte alls den kraft som svensk saffran har. Vi fick ett doseringsproblem. Vetemjöl finns men det är också det enda mjöl man har. Vill man baka något annat än vanligt vetebröd är man hänvisad till färdigblandat bakmix som man bara tillsätter vatten och lite olja till.

Så var det russin och mandel. Mandel odlas överallt här men är ändå svindyr att köpa liksom russin. Man får uppsöka en arabisk affär där priserna är mer rimliga. Å andra sidan kan man köpa färdigmalt mandelmjöl för att göra marsipan och det är inte så oerhört dyrt. Knepigt!

En verkligt knepig prissättningsfråga kom jag på härom dagen. En god vän till oss tillika vår kattvakt bor i Villemajou som ligger i vår kommun och har anor från romartiden då den hette Villa Major. Hon äger där några hektar vingård som är bland de bästa som finns i trakten. De arrenderas av vingurun Gerard Bertrand som är uppväxt på Villemajou. En av hennes tegar kallas La Forge och ger upphov till ett av de dyraste viner från AOC Corbières Boutenac man kan finna. På vingården kostar en flaska mellan 40 och 50 Euro. Döm då om min förvåning när jag hittar just det vinet på Systembolaget för 297 kronor. Visserligen finns bara 9 flaskor i hela Sverige varav en i Alingsås!? Den hugade får skynda sig – den finns inte som BiB. Dessutom skall det mycket till att köpa en 2002 för så mycket pengar. Den enda vingård jag har hittat som lyckats göra utsökta viner från det året är Château La Voulte Gasparets som ligger några hundra meter från Villemajou, men deras viner finns inte på Systembolaget.

I övrigt så förundras man över mediebevakningens enahanda inriktning i Sverige. Skall man döma av nyhetsbevakningen är den globala uppvärmningen och jordens undergång uppskjuten tills vidare medan man gottar sig åt finanskrisen så folk inte vågar köpa någonting, allra minst byta bil. Det är också intressant att bilen som för några veckor sedan var roten till allt ont och vars önskade hädanfärd skulle rädda vår jord åt framtida generationer, nu har fått en oerhörd betydelse för vår framtid och Sveriges väl och ve. Nu stämmer all upp i kören att svensk bilindustri, och all annan bilindustri också för den delen, måste räddas. Nu verkar ju miljöproblemen med bilen lösa sig själva så man borde väl vara glad?

Annars blir det väl som när man la ned Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar på grund av dålig orderingång. Precis när fabrikerna hade stängts hade konjunkturen vänt och Volvo saknade kapacitet att möta efterfrågan. Det borde inte vara så svårt att förstå att så snart ekonomin vänder kommer det att bli en oerhörd rusning efter nya bilar igen, speciellt eftersom den gamla fått rulla några mil till och folk är galna av köpabstinens. Men det kan ju bli så långt fram som nästa kvartal eller nästa år och så lång uthållighet har ju ingen industri eller aktieägare idag.

Inga kommentarer: