Småländska isterband köpta i Örserum, dillstuvad potatis, lingonsylt, hårt bröd med stark ost, öl och en stor OP Anderssons akvavit – kan man må bättre? Det är vad vi åt idag till middag. Svårast var det att få tag på dill eftersom det inte är en krydda som används särskilt mycket i Frankrike.
Det finns vissa saker som man saknar. Svensk husmanskost som raggmunk med lingon och stekt fläsk, lutfisk med vit sås och mycket kryddpeppar, fläsklägg med rotmos samt dill- och pepparrotskött. Den svenska husmanskosten är fantastiskt fin och man inser hur speciell den är när man letar sig galen efter enkla ingredienser som kryddpeppar, dill och en senap som inte är sur (för att göra gravlaxsås).
Men jag hade lovat att berätta om fettmarknaden i Castelnaudary. Så här års samlas producenterna av anka, gås, kalkon och andra tamfåglar för att sälja sina produkter. Där ligger feta gäss och ankor på rader. Där finns gåslevrar stora som rugbybollar – nästan - och de något mindre anklevrarna. Där finns färdigberedda och råa, där finns utskurna ankbröst och olika ankdelar, ankfett att steka i och min favorit ”confit de canard”. Det är anklår kokta i sitt eget fett som säljs för att sedan grillas några minuter innan de serveras. Gudagott!
Castelnaudary är annars känt för sin cassoulet som man är mäkta stolta över. Den innehåller vita bönor, confit de canard, fläsktärningar och korv av något slag. Ganska mäktigt men gott om man får det riktigt tillagat. Förutom fettmarknaden i Castelnaudary fanns en julmarknad och – vilken överraskning – inte ett hemslöjdsalster så långt ögat når, men mat, mat, mat. Här fanns vin, marmelader, bröd, kakor, pastejer, grillat, kokt, stekt och mat på alla ledder.
Efter att ha köpt alldeles för mycket delikatesser till jul och nyår beslutade vi at
t lämna Castelnaudary för att äta lunch i Mirepoix – en fantastisk vacker stad från 1000-talet, där mycket av de historiska kvarteren är bevarade. Jag vill verkligen rekommendera ett besök där om ni har vägarna genom södra Frankrike. De gamla husen från 1200-talet är fantastiska, speciellt som de har bärande konstruktion av timmer. Hur tusan har det klarat, röta och termiter?
Vi åt på Le Cantegril som ligger i ett av de historiska husen. Som förrätt fick vi en tomatsallad med marinerad chèvre och en dressing med balsamicovinäger – underbar. Vi åt båda cas
soulet till huvudrätt och den var precis så god som man påstår att den skall vara. Min fru valde en grand dessert, dvs. en liten smakbit av allt som bjöds av desserter medan jag valde en bavarois på fransk vit nougat glaserad med honung. Det var faktiskt inte alls sött utan underbart gott. Vi drack ett vin från vår egen by Boutenac som var perfekt till maten. Vi var båda överens om att det var en av de bästa traditionella måltider vi fått i Frankrike och det säger inte lite det. Men så blev det dyrt också – det gick loss på 39 Euro för oss båda inklusive kaffe – och vin. Att det sedan var 18 grader och sol hela dagen gjorde inte den dagen sämre.
Det finns vissa saker som man saknar. Svensk husmanskost som raggmunk med lingon och stekt fläsk, lutfisk med vit sås och mycket kryddpeppar, fläsklägg med rotmos samt dill- och pepparrotskött. Den svenska husmanskosten är fantastiskt fin och man inser hur speciell den är när man letar sig galen efter enkla ingredienser som kryddpeppar, dill och en senap som inte är sur (för att göra gravlaxsås).
Men jag hade lovat att berätta om fettmarknaden i Castelnaudary. Så här års samlas producenterna av anka, gås, kalkon och andra tamfåglar för att sälja sina produkter. Där ligger feta gäss och ankor på rader. Där finns gåslevrar stora som rugbybollar – nästan - och de något mindre anklevrarna. Där finns färdigberedda och råa, där finns utskurna ankbröst och olika ankdelar, ankfett att steka i och min favorit ”confit de canard”. Det är anklår kokta i sitt eget fett som säljs för att sedan grillas några minuter innan de serveras. Gudagott!
Castelnaudary är annars känt för sin cassoulet som man är mäkta stolta över. Den innehåller vita bönor, confit de canard, fläsktärningar och korv av något slag. Ganska mäktigt men gott om man får det riktigt tillagat. Förutom fettmarknaden i Castelnaudary fanns en julmarknad och – vilken överraskning – inte ett hemslöjdsalster så långt ögat når, men mat, mat, mat. Här fanns vin, marmelader, bröd, kakor, pastejer, grillat, kokt, stekt och mat på alla ledder.
Efter att ha köpt alldeles för mycket delikatesser till jul och nyår beslutade vi at
t lämna Castelnaudary för att äta lunch i Mirepoix – en fantastisk vacker stad från 1000-talet, där mycket av de historiska kvarteren är bevarade. Jag vill verkligen rekommendera ett besök där om ni har vägarna genom södra Frankrike. De gamla husen från 1200-talet är fantastiska, speciellt som de har bärande konstruktion av timmer. Hur tusan har det klarat, röta och termiter?Vi åt på Le Cantegril som ligger i ett av de historiska husen. Som förrätt fick vi en tomatsallad med marinerad chèvre och en dressing med balsamicovinäger – underbar. Vi åt båda cas
soulet till huvudrätt och den var precis så god som man påstår att den skall vara. Min fru valde en grand dessert, dvs. en liten smakbit av allt som bjöds av desserter medan jag valde en bavarois på fransk vit nougat glaserad med honung. Det var faktiskt inte alls sött utan underbart gott. Vi drack ett vin från vår egen by Boutenac som var perfekt till maten. Vi var båda överens om att det var en av de bästa traditionella måltider vi fått i Frankrike och det säger inte lite det. Men så blev det dyrt också – det gick loss på 39 Euro för oss båda inklusive kaffe – och vin. Att det sedan var 18 grader och sol hela dagen gjorde inte den dagen sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar