"Jag skulle vilja påstå att vi har gjort allt vi kunnat göra"!
Vad betyder det egentligen? Det är typisk modern politikersvenska. Låt mig analysera denna mening lite.
"Jag skulle vilja påstå". Personen ifråga påstår ingenting, men skulle vilja göra det. Frågan man då ställer sig är vem som hindrar politikern från att påstå det som hon/han, förlåt hen, så gärna vill påstå, men anser sig förhindrad att påstå.
Nästa fråga är om politikern "gjort allt man kunnat". Frågan är om man gjort något alls, eller om man bara skulle ha velat påstå att man gjort något och egentligen inte gjorde ett skvatt. Det kanske är så illa att man inte ens ville göra något. Det enda man säger är att "man skulle vilja påstå att man gjort något", (vem skulle inte vilja det?), men eftersom man inte kunde/ville göra något åt frågan så kan man givetvis inte heller påstå att man gjort något, eller ens velat göra något.
Så kommer vi till meningens clou som det heter - "allt vi kunnat". Vad var det man önskar att man kunde påstå att man kunde ha gjort, men kände sig förhindrad att påstå att man gjort av något skäl? Kanske det var så att man inte hade förmåga att göra något alls och det är det man beklagar, eller åtminstone beklagar man att man inte kan påstå att man gjort något. Detta gör man i en mening som skall få de flesta människor att tro att man faktiskt har gjort något som man ville göra. Att man faktiskt åstadkommit något!
Om man är en riktig virtuos i politikersvenska så kan man skjuta in det lilla orden "nog", som för oss andra står för det frågande "eventuellt/kanske/visst", men på politikersvenska betyder "Håll tyst på dig - du är en otacksam typ som ifrågasätter vad jag gjort". Läs den här meningen: "Jag skulle NOG vilja påstå att vi har gjort allt vi kunnat göra"! - (men det begriper naturligtvis inte ett pundhuvud som du, är den tänkta fortsättningen). Nog blev den som ställde frågan satt på plats, eller hur?
Det finns varianter på dessa floskler. Häromdagen hörde jag en annan. "Jag kan förstå den åsikten". Vad säger man? Man håller definitivt inte med personen man pratar med. Däremot påpekar man att man kan förstå gamla mor Anna som tycker det är fel att hon inte får bo ihop med sin livskamrat på hemmet. Skulle det faktum att man förstår en åsikt vara en sådan prestation att man måste påpeka det i direktsändning i radio. Nu säger man visserligen inte att man förstår, bara att man kan förstå och det är ju inte riktigt samma sak som att förstå. Man kunde åtminstone säga att man förstår personens oro eller man kunde säga huruvida man håller med eller inte, men då vore det väl alltför konkret för en politiker. Det kan ju hända att någon efteråt påstår att man framfört en åsikt eller lovat något och det måste ju undvikas till varje pris.
Jag uppmanar alla att lyssna till de här flosklerna som politiker kläcker ur sig hela tiden och kanske samla dom i en liten bok. Det kan bli riktigt underhållande. Kanske vår skolminister kan använda det i svenskundervisningen. Vad jag undrar lite över är hur man lär sig att prata på det här sättet. Får alla riksdagsmän och -kvinnor en grundkurs i "till inte förpliktigande språk" när dom börjar.
I skrivande stund lägger vår försvarsminister Sten Tolgfors ned oerhörd mycken möda på att formulera sig på ett sådant sätt att han inte behöver berätta hur det är och har varit för oss medborgare, samtidigt som han väljer sina ord på ett sådant sätt att ingen kan påstå att han ljugit i efterhand. Att han inte talar sanning behöver emellertid ingen tvivla på. Det är det som är skillnaden på politisk retorik och politisk ärlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar