I dag har jag fått skämmas ...

Min uppfostran säger mig att jag nog borde skämmas lite idag. Samtidigt hänger man ju med och jag har förstått att det är modernt att vara lyckad nuförtiden, nästa lite skumt att inte vara lyckad. Fransmännen vänder, med sin katolska kultur, lite på det där och anser att man har skyldighet att göra det så bra man kan för sig själv och ta vara på livets glädjeämnen, men inte att man varken måste vara ständigt lyckad och definitivt inte, som jag fick lära mig i barndomen, att det är ett adelsmärke att inte få ut något alls av livet, men ändå vara nöjd. Det är därför jag känner mig tvingad att, trots flera år i den här katolska kulturen, ursäkta mig lite.

Jag talar om min födelsedag idag. Min fru grattade mig på sängen med ett glas champagne och snittar med äggröra och störrom.  När jag duschat stod frukosten uppdukad på nedre botten med mer champagne, snittar med hummerstjärt och ytterligare en med äggröra och störrom.

Vid lunchtid bar det av till en närbelägen restaurang i det gamla klostret Abbaye de Fontfroide som har serverat mat till vägfarande, troligen mest pilgrimer förr, sedan år 1098. Som vanligt var maten och servicen fantastisk och sällskapet kunde inte vara bättre. Det var som vanligt våra tre grannar som hade förärat mig med tre flaskor Gevrey-Chambertin, som jag skall glömma några år i vinkällaren.

Min fru hade varit och köpt vackra blommor och när hon sade att dom skulle vara till en man höjde expediten förvånat på ögonbrynen, för det hade han inte upplevt ofta. I Frankrike ger man inte blommor till män sa han och han var väldigt förtjust över att komponera en bukett för en man. Min fru frågade om han aldrig fick blommor av sin fru. Han berättade då att han levde med en man, men inte ens i deras förhållande ansågs det vara korrekt. Han hade skämts så, när hans mor hade förärat honom en stor bukett blommor när han tog sin fleuristexamen. Han försökte gömma blommorna för kamraterna. Nog finns det många tokiga tabun i olika kulturer?

Så kommer jag då till min medfödda tabu, nämligen att jag skäms för att kosta på mig. Champagnen var köpt på nyårsrean och kostade lite mer än en kvarting Absolut. Störrommen var introduktionspris i vår matvaruaffär och burken bestod nästan bara av en botten och ett lock, men innehöll ändå fyra teskedar rom till ett pris motsvarande en lyxpizza, men gott var det. Idén att lägga störrommen på äggröra fick min fru i går kväll när hon såg på det fina programmet Master Chef på TV. Hummern var faktiskt frusen och inte så dyr den heller - liten var den också. Sådärja! - nu känns det bättre när jag ursäktat min lyxiga födelsedag lite.

Däremot skäms jag inte ett dugg över hur glad jag är över alla hyllningar jag fått på telefon, Skype, Facebook, StayFriends, mail och via kort och brev. Tack alla - det betyder mycket för mig !!!

Medan jag skriver lyssnar jag med ett halv öra på nyheterna och det är ett himla liv - ursäkta - i Frankrike för den franska regeringen vill förbjuda hallal- och kosherslakt. Ännu ett tabu som människor skapat åt sig för att göra livet besvärligt för sig själv och andra.