google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: september 2011 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

fredag 30 september 2011

Vånda med nytt betygssystem i den svenska skolan

Min bror kom hem från föräldramöte i går kväll. "Nu har dom blivit fullständigt tokiga" var hans första kommentar när han kom innanför dörren. Lärarna hade presenterat det ny betygssystemet för föräldrarna. Det är ett system där man får betyg från A till F. Det låter ju skäligen enkelt tyckte alla, men när lärarna förklarat betygsättningspriciperna "satt alla föräldrar och såg ut som fågelholkar" sa min bror, sedan hade alla börjat gapskratta.

Vad var det då som var så roligt? Han gav mig lappen att läsa själv och jag måste erkänna att jag inte förstod ett smack vid första genomläsning.

"För att få betyget A, C eller E ska repektive kunskapskrav vara uppfyllt i sin helhet. För att få betyget B ska kunskapskravet för betyget C och övervägande delen av kunskapskravet för betyget A vara uppfyllt. På samma sätt gäller att för att få betyget D ska hela kunskapskravet för betyget E och övervägande delen av kunskapskravet för betyget C vara uppfyllt."

Detta är vad landets högst utbildade pedagoger kan åstadkomma för att förklara ett nytt betygsystem för föräldrarna. Det förefaller som det inte bara är resurs- och diciplinproblem i den svenska skolan.

Jag satte mig ned och använde min mångåriga erfarenhet av att läsa snåriga och komplicerade texter och förstod efter mycket benande att det var ganska enkelt.

Systemet bygger på tre huvudnivåer - A, C och F. Kunskapskraven för dessa nivåer är väl definierade. Om man uppfyller kunskapskraven fullt ut för respektive nivå så får man det betyget. Om man däremot skulle ha kunskap som placerar en mellan dessa nivåer så används betygen B, D respektive E. Om man således uppfyller kraven fullt ut för ett C men inte helt för ett A så får man B.

Detta var vad alla föräldrar trodde dom förstod innan dom läste och fick förklaringen presenterad för sig.

Det gamla talesättet:"Du tror att du förstår det här, men vänta bara tills jag förklarat det för dig" känns väldigt aktuellt.



- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 28 september 2011

Andra etappen på resan genom Sverige


Vätternkräftor, svenska snapsar, Nils Oskars Lager, knäckebröd och Boxholms kryddost. Kan det bli en bättre avslutning på Jönköpingsvistelsen. Ändå hade det serverats isterband med dillstuvad potatis en dag och lammfile en annan så det fanns en del att leva upp till.

Idag har vi träffat bror/svåger med familj och ätit en fantastisk laxpudding på Saltsjöbadens hamnkrog. Kvällens middag med sonen David på trevlig krog i Vasastan var också utsökt god. Kanin på min tallrik och en oxfile som var så mör så man bara kan drömma om det i Frankrike på de andras tallrikar.

Det är verkligen inget problem att få god mat i Sverige bara man håller sig med rätt vänner och släktingar.

I morgon går vi och ser Rosa Taikons utställning på Nordiska Museet innan vi åker till släkten i Nora. Rosa är en gammal vän till familjen sedan vi lärde känna henne på 60-talet genom systern Katarina. Min fru beundrar hennes silverhantverk väldigt mycket.



- Posted using BlogPress from my iPad

måndag 26 september 2011

Första etappen på sverigetouren


Fantastiskt väder så är långt i Göteborg. Ändå har min fru drabbats av megainfluensa - är det inte det ena så är det det andra. Vi har ändå hunnit med en del inklusive fantastisk middag hos Madeleine och Ulf på bl.a. orre som Ulf skjutit och Madeleine tillagat på, som alltid, väldigt läckert sätt.

Sjöfartsmuseet med Mateo och Emiliano var också minnesvärt. En höjdare är att stå på bryggan när barn och ungdomar med berått mod låter Stenafärjan ränna in i en mötande oljetanker i full fart. Nog är barn förunderliga?

Utställningen på konstmuseet i Göteborg med Jan Lööf var väldigt rolig att se. Han är verkligen en suverän serietecknare och väcker många minnen.

Jag hann faktiskt också med ett besök på bokmässan sista dagen. Jag har ingen aning om om jag såg allt för jag gick snart vilse, men många trevliga människor träffade jag. Det fanns väldigt mycket mer än böcker och den kan närmast ses om en marknad i kommunikation och tänkande. Således befann jag mig plötsligt mitt ett hav där alla tänkbara och otänkbara trosriktningar försökte övertyga om att just deras väg var den bästa och enda frälsarkransen för att komma först och säkrast till himlens ljuva stränder. Lyckligtvis lyckade jag kravla mig iland helskinnad och hittade där Humanisterna som en fyr av vett och sans.

Dessutom har vi hunnit beställa nya pass och nationella ID- kort så nu kan vi legitimera oss när vi ombeds om det. Eftersom vi förlorat (obs! Borttappade) våra svenska körkort och numera bara får ha franska så har vi haft vissa problem. Att ett franskt körkort inte funkar som leg förstår alla som sett ett, men att ett svenskt pass inte är giltig leg i Sverige är lite knepigt. Utomlands är det emellertid helt OK.

Nu har vi kommit till andra etappen på touren som är Jönköping och vännen Eva. Vi har besökt Ingrid, evigt ung 97-åring och i morgon blir det Tranås.

På tal om tour så vill jag gratta de svenska golfdamerna och deras lagkamrater till vinsten över USA i Solheim Cup. Imponerande!



- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Jönköping

fredag 23 september 2011

Världens mest välsorterade vinbutik

Frankrike är världens största vinproducent fortfarande. En tredjedel av Frankrikes vinareal ligger i Languedoc-Roussillon. Det första vinet som producerades i Frankrike kom från trakterna kring Narbonne, bl.a. Corbieres, mer än 100 år före Kristus. Vinerna från Corbieres är mycket kraftiga och av hög kvalitet numera och kan lagras 10-15 år. Det är främst röda viner man är känd för i hela vinvärlden idag, men vinkännare förvånar sig även över de fruktiga vita och de fantastiska rosevinerna som produceras.

Av absolut toppklass och väldigt prisärda är den nya appelationen Corbieres Boutenac som görs på en majoritet av druvor från mycket gamla stockar av Carignan. Dessa viner förvånar besökaren och är väldigt populära i Holland, USA, Asien och England.

En bra present när man åker till Sverige är just vin, men att frakta vin på RyanAir låter sig inte göras. Nåväl - vi köper ett par lådor på Systembolaget och ger till vänner - trodde vi.

Systembolaget i Göteborg har bara några fåtal franska viner i sortimentet, inga från Languedoc utom ett Corbieres Boutenac för lite under 400 kronor!! Det är La Forge som odlas och produceras i vår by och produceras av Gerard Bertrand och som ingen skulle betala för nere hos oss, eftersom det finns viner från samma tegar som kostar en fjärdedel och är lika bra. I övrigt finns inte ett enda Corbieresvin på "världens mest välsorterade" vinbutik.

Jag talade med en av de anställda och han bara ruskade på huvudet åt sitt företags inköpspolicy.

- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 17 september 2011

Regler på franska restauranger

Programmet Master Chef har utrett vad som är tillåtet och inte i relationen mellan kunder och restauranger i Frankrike.
- Restauranger måste servera vanligt vatten gratis, vilket kan få konstiga följder. Narbonnes bästa restaurang Le Petit Comptoir serverar ett kranvatten så fullt av klor så det är odrickbart. Då får man köpa en flaska.
- På många restauranger får man ta med sig eget vin. Restaurangen bestämmer.
- Om det blir vin över har man rätt att ta med det hem.
- Om man lämnar mat har man rätt att begära "doggy bag". Restauranger får ta betalt för emballaget.

Det här måste väl vara EU-regler så man kan ju testa nästa gång man går på svensk restaurang.



- Posted using BlogPress from my iPad

fredag 16 september 2011

Social liv som pensionär - och lite vin såklart

När man blir pensionär har man tid att ägna sig åt livets väsentligheter, dvs. sina intressen och andra människor. Senaste tiden har jag återknutit bekantskapen med ett antal gamla vänner från skoltiden. Det är dels Jan H. som jag bodde ihop med under vår tid i Malmö, där vi gick preparantkurs som led i den inte helt angenäma uppgiften att ta studenten på Hermods. Vi skall besöka honom och hans fru om ett par veckor. Jan och hans fru har utvecklat sitt stora intresse för musik och gläder många med sin konst.

Jag har också knutit kontakt med min gamle vän från den tiden Håkan A., vars fru är en hejare på trädgårdsodling. Håkan själv har ägnat sitt liv åt att förmedla lite kunskap till barnen i Nora. För någon vecka sedan pratade jag länge med den gamle vännen från tiden Peter Jörgen D. som numera är redaktör och ägare av några intressanta tidskrifter.

Förra veckan åt vi lunch i Sete med Eva B. och hennes man Sven, som har sommarbostad i Agde nära oss. Eva och jag tog studenten samtidigt på Hermods och vi har inte setts på 25 år, men de åren försvann på fem minuter. Det visade sig att Sven är en ivrig läsare av min blogg. Jag kom osökt att tänka på det gamla talesättet: "Du inser inte vad du har åstadkommit förrän du försöker få det ogjort". Vi hade emellertid väldigt trevlig och åt god mat. Vi bestämde omedelbart att träffas igen.

För att tala om något annat - exempelvis vin, så öppnade vi en flaska Le Jasse Castel från byn Montpeyroux i norra Herault i Languedoc häromkvällen. "So what?" skulle en amerikan säga. Jo det intressanta är att i Sverige har orden Coteaux du Languedoc på en etikett blivit synonymt med dåligt vin, med all rätt. Det fruktansvärt miserabla vin som fortfarande säljs i Sverige med den etiketten skulle inte få finnas idag enligt min uppfattning. Le Jasse Castel är ett vin av appelationen Coteaux du Languedoc! Vi köpte en låda för tre år sedan efter att ha druckit ett glas av vinet från en magnumflaska på en restaurang i Montpeyroux. Vi blev helt betagna av vinet och dess tydliga svartvinbärstoner. Vi har nu haft ett antal flaskor av årgång 2007 i källaren och öppnade en för fyra dagar sedan. När vi drack det första dagen fann vi inte de eftertraktade svarvinbärssmakerna, men idag hade dom utvecklats i sin fulla kraft. Min bedömning är att de återstående flaskorna bör sparas åtminstone tre år till för att nå din fulla charm. Det kan man kalla kvaitetsvin. Coteaux du Languedoc är mycket mer än det Systembolaget kan erbjuda oss.

Jag tittade på Systembolagets hemsida häromdagen och utbudet av viner från vårt område Corbières var verkligen magert. Viner från det området är inte bara de äldsta i Frankrike, de är också de mest kraftfulla och mycket prisvärda. Synd att Systembolaget inte känner till detta. Kan det bero på att alla odlare här nere är små och gör sitt vin själva och Systembolaget bara intresserar sig för stora producenter av mediokra viner. Ni får ta mina kommentarer med insikten om att jag varit vinimportör och känner till Systembolagets egenheter ganska väl.

fredag 9 september 2011

Jag börjar lära mig parkera på franska

Jag måste be många fransmän om ursäkt för det jag skrev om franska parkeringsvanor. Jag ber inte om ursäkt för min beskrivning hur man parkerar, men väl för min delvis felaktiga analyser av varför man parkerar som man gör.

När man möter andra kulturer så utgår man ju gärna från sina egna fördomar, sin okunskap och sina egna värderingar när man försöker förstå den främmande kulturen. Det blir ofta tokigt och så blev det den här gången också.

Jag ville tillskriva sättet att parkera någon slags hävdandet av den individuella friheten, den franska revolutionära ådran och respektlösheten för regler såväl i stort som smått. När det gäller vissa personers parkeringsvanor så kanske mina tidigare analyser gäller, men jag har insett att det finns också ett annat skäl till tokiga parkeringar.

Jag beskrev hur man parkerar på refuger, i planteringar, tvärs över rutorna och snart sagt på alla ställen där man inte får och inte bör parkera. Att jag drog de slutsatser jag gjorde må vara förlåtet eftersom detta parkeringsbeteende inte bara förekommer när det är ont om plats utan också när det finns gott om lagliga och lämpliga parkeringsplatser.

Jag beskrev också hur man parkerar så man ställer till så mycket obehag som möjligt för sina medtrafikanter och andra. Dessa två beteenden är helt olika och har också helt olika orsaker.

Jag har nämligen börjat parkera själv precis som jag beskriver i den första kategorien och jag vet varför jag gör det.

Jag har insett följande under de fyra år jag bott i Frankrike:

- Man bör inte parkera så man har bilar vid sidorna om sig för då får man stora märken i dörrarna när den vid sidan slänger upp sina dörrar.
- Man bör inte parkera på ytterplatser för då genar andra trafikanter genom ytterhörnet på din bil med omfattande skador som följd.
- Man bör inte parkera på gata som svänger för då får man bilen uppskrapad eller backspeglarna klippta när andra trafikanter tar kurvan lite snävt eller möter någon från andra hållet och det blir trångt.
- Man bör inte parkera på ställen där det är två parallella rader för då backar den som står mitt emot in i din bil när han/hon skall ut.
- Om man parkerar vid kantsten bör man står stå nära kantstenen som möjligt annars åker också backspeglar och sidan på bilen när andra bilar möts på gatan.
- Man bör inte parkera nära gathörn för då åker hörnet av bilen med när andra tar kurvan snävt.
- Om man parkerar vid kantsten får man räkna med skador fram och bak när andra bilister "skapar sig plats" för fickparkering.

Detta har hänt oss sju gånger på fyra år och inte en enda gång har den som är skyldig gett sig till känna. Varför är det då så?

- De flesta fransmän bryr sig inte om varken sin egen eller andras fordon. Nästan alla bilar är buckliga och skrapade.
- Att vara skicklig bilförare är att köra fort och hafsigt hur trångt det än är.
- Väldigt få är fullständigt nyktra eftersom vi bor i ett område där man lever av och arbetar med vin. Man är absolut inte onykter, men inte heller helt skärpt.

Följden blir att alla som har lite dyrare bilar eller lite finare bilar som dom inte vill ha ramponerade hittar på allehanda kreativa sätt att parkera så inte bilen skall bli förstörd.

När jag parkerade på Carrefours parkering i Narbonne idag lade jag märke till något lustigt. Längst bort från varuhuset finns ett femtiotal parkeringar under en rad pinjeträd. Eftersom det är långt från ingången är den parkeringen alltid nästan tom, med undantag av ett  antal nya bilar med prislappar över 30 000 euro. Där står dom och blänker med minst två rutors lucka mellan varje bil medan ägaren kan känna sig relativt avslappnad i sitt shoppande.

Den andra kategorien trafikanter som har äldre bilar och värderar sin image som individer och skickliga förare parkerar så det blir så besvärligt som möjligt för andra. Deras bilar ser ut som gamla kaffeburkar som man spelat boll med och om inte andra pajar bilen gör man det själv genom att köra in i andras bilar, husknutar, stolpar och annat fast.

Sorgligt nog händer det väldigt ofta att man även förolyckas i singelolyckor som är helt obegripliga. Våra vägar har blommor och minnesstenar tätt utplacerade av anhöriga som sörjer sina nära och kära.

Nu kanske ni tror att jag är ute och fantiserar igen, men det jag nu skriver har bekräftats av många vänner, av vår försäkringstjänstekvinna och våra bilreparatörer som alla känner djupt med oss i vårt kulturella trauma.

måndag 5 september 2011

Årlig service på den något slitna kroppen

Nu är det dags för årlig service - inte på bilen utan på mig. Min husläkare har gått igenom de delar av karossen, motorn och elsystemet som hon kan klara av så idag har jag varit på labet och fått allehanda tester gjorda, bl.a. det årliga PSA-provet. I Sverige vet ju alla att det är fullständigt onödigt och till och med skadligt att göra sådana prover, men här i Frankrike är man ju inte så avancerad ännu. Man är till och med så gammalmodig att man kallar min fru till mammografi en gång om året - vad det nu skall vara bra för med gamla olönsamma kärringar och gubbar?

Eftersom jag haft en del problem med rygg, nacke och axlar har man också skickat mig till fysioterapi som jag varit på första gången idag. Jag kommer att få totalt 10 behandlingar för nacke och axlar och sedan 10 ytterligare för ländryggen. Det består av en halv timma massage, elbehandling samt värmebehandling under totalt en timma varje gång. Det är verkligen skönt och dessutom helt gratis. Även dessa behandlingar är givetvis helt onödiga och troligen skadliga eftersom de får mig att må så bra och inte får jag lära mig en massa egenterapiövningar heller som jag skall göra hemma i soffan. Sådan latmaskterapi kan ju inte vara bra. Man måste väl bjuda till lite själv?

Eftersom jag som upplyst svensk visste att min sjukvård skulle få gå på sparlåga när jag flyttade utomlands så gjorde jag faktiskt en hälsoundersökning hos min svenske husläkare innan jag flyttade till Frankrike. Det kostade mig 1250 kronor eftersom hälsoundersökningar inte betalas av kassan i Sverige. visserligen fick jag skäll av min husläkare som sa att jag inte skulle ha beställt det av mottagningssköterskan utan talat med honom så hade han hittat på någon lämplig åkomma som försvarade alla tester och undersökningar så jag bara behövde betala vanlig patientavgift.

Hur som helst så känner jag mig väldigt väl omskött även om troligen såväl behandlingen jag fått för min gamla eländiga rygg som en del annat jag utsätts för inte skulle godkännas i den svenska sjukvården. När vi kommer till Sverige i oktober skall vi emellertid lyxa till oss och lösa ut vår gemensamma födelsedagspresent som består i lunch och massage på Hagabadet i Göteborg. Det skall bli trevligt och kommer mig förmodligen att må ännu bättre trots att även det troligen är helt verkningslöst enligt vetenskapen.