Kommer någon ihåg
Ronny Jönsson från Mölndals Bro. Han utgöt sin visdom för oss göteborgare på
80-talet. Bakom den provokativa personen dolde sig Claes Malmberg och varje
rättrådig göteborgare fick blodstockning varje gång han hördes i radion. Jag uppskattade
honom oerhört eftersom han var en perfekt parodi på en västsvensk värsting vid
tiden – väldigt ”hård” och inte så lite patetisk.
Claes Malmberg är
emellertid förundrad numera eftersom han har fått mer hatfyllda påhopp och
förnedrande tillmälen för att han tillsamman med några mogna herrar, med
framgång, vågat inkräkta på
eurovisionsreviret, än han fick på den tiden han verkligen ansträngde sig att
vara provokativ. Möjligen säger det något om hur toleransen i samhället har
avtagit och kanske också hur humorn förändrats i Sverige. Jag har inte lyckats att få höra melodin, men
rent principiellt gillar jag den. Om någon har en piratinspelning så kan ni väl
skicka den till mig. Genast jag hörde talas om låten och såg titeln
gissade/hoppades jag att den skulle gå vidare. Det verkar lyckligtvis finnas
tillräckligt många människor i Sverige fortfarande som har distans till det som
är tillåtet att tycka och vågar tänka själv. Det gör mig väldigt glad!
Här i Frankrike
har vi två favoritprogram på TV. Det ena är ett musikprogram som heter The
Voice (dô vôjs) och det andra heter Top Chef. Det som är så oerhört trevligt
med dessa program, förutom att deltagarna håller en väldigt hög klass, är att
stämningen är så positiv. I båda programmen är domarna väldigt kunniga, men
också oerhört positiva och stödjande gentemot deltagarna. Programmen har en
varm atmosfär där spontanitet och omtanke lyser igenom allt som förmedlas. När
jag läser i svenska tidningar om de svenska motsvarigheterna förfäras jag över
att det verkar vara något annorlunda där – åtminstone om man får tro
tidningarna.
I Frankrike ägnar
vi oss annars om futiliteter som kriget i Mali, samt Findus köttfusk, men
framför allt om Zlatans senaste mål eller avsaknad av mål. Zlatan har blivit
synonym med Sverige här numera, vilket även för en som inte är intresserad av
fotboll är en förbättring mot att Sverige tidigare symboliserats av en stupid
blondin med alla kroppdelar utbytta eller förbättrade. Visserligen hade man
även Lisbeth Sahlander som motvikt, men hon finns ju inte. En underlig sak är
att Zlatan aldrig ifrågasätts som svensk här nere trots sitt namn, men så har
man ju haft en president av ungersk börd också. Zlatan nämns i nästan varje
nyhetssändning, han förekommer i frågeprogram och snart sagt överallt.
Vad gäller Findus
och hästköttet så intervjuade man grundarna av företaget Spanghero som är den
franska leverantören. De tre äldre bröderna, som numera sålt företaget,
framträdde i TV med tårarna rinnande och talade om hur deras namn släpats i
smutsen av de nya ägarna. Det är viktigt att påpeka att man i Frankrike älskar
att äta hästkött, men man avskyr att det fuskas med mat. Hästkött får inte
förekomma i samma butik som annat kött här nere, med undantag av i varuhus där
det märks upp noggrant och skiljs från annat kött i diskarna.
Lustigt nog var det katolska kyrkan som hittade på att vi nordbor inte fick äta hästkött eftersom det var hädiskt. Man kunde bli dömd till döden för det. Här nere i Frankrike gick det emellertid bra eftersom man inte blotade till Oden och Tor som nordborna gjorde. Även på Irland var kyrkan negativ till hästkött eftersom de danska vikingarna, som härskade där under en tid, också hade det som festmåltid till gudarnas ära. Liksom i Sverige vill inte kyrkan riktigt kännas vid dessa tokigheter utan vill påstå att det var på grund av att hästen var en familjemedlem som vi inte åt upp dom.
