google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: juli 2011 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 26 juli 2011

En sorgens dag i det lilla

CHAMPIS
Det är en sorgsen dag för oss idag. Ja vi vet - vi har till och med sagt det själva - att det är ingenting mot det som hänt alla familjer efter det hemska dådet i Norge. Trots det är vi oerhört sorgsna idag. Vi har varit hos veterinären och avlivat vår älskade Champis. Han var vår lilla ragdoll - hittad i vårt uthus i Björboholm där hans vildkattsmamma lämnat honom efter födseln. Han var ett resultat av ett äventyr med en renrasig Birmahanne som sluppit lös från sin husse och matte en stund. Han var alltid den försigkomne, den dominerande över sin avsevärt större halvbror - ändå var han den timide och vänlige som aldrig slogs med andra katter eller hundar, till skillnad från brodern Hjalmar. Han var vår kuddkatt.

Han fick diagnosen allvarligt hjärtfel i maj och sedan dess har vi medicinerat honom två gånger om dagen till hans oerhörda avsky. Han hatade det och låg och flämtade efter varje gång. Han blev skygg, gömde sig och hade svårt att leva ett normalt kattliv. Igår insåg vi att han led alltför mycket och att vi måste låta honom slippa det. veterinären genomförde det på ett mycket fint sätt och han somnade in stilla. Hela skeendet var värst för oss och vi känner en oerhörd saknad. Nu får vi vara glada att vi har brodern, den robuste och väldigt charmige Hjalmar kvar hos oss. Vi förlåter honom för att han studsar tungt på oss varje morgon klockan 6 tills vi vaknar och ger honom första frukost.

Nu ser vi fram emot besök av de två barbarnen Emiliano och Mateo som vi skall hämta i Girona på torsdag. Det skall bli väldig kul precis som det var förra året de var här.

måndag 18 juli 2011

Intensivt socialt liv i sommarvärmen

Abbey de Fontfroide
I morgon kommer våra norska vänner på besök. För andra året i rad bilar dom från Norge. Det är en resa på modiga 250 mil - strongt gjort tycker jag, men vad gör man inte för att få testa nya bilen och få gott vin med sig hem. Som vanligt blev dom stående i timmar i det hemska vägarbetet söder om Danmark som går under namnet Tyskland. Fler timmar i 30 kilometers hastighet som mest norr om Frankfurt kan få vem som helst att misströsta. Nu har vi pratat med dom på telefon och dom har kommit fram till Metz och sitt hotell samt fått en god middag.

I morgon har dom fina, släta franska motorvägar att se fram emot som dessutom är dragna på ett naturskönt sätt. Om dom inte är helt uttröttade och försover sig borde dom vara här under tidiga kvällen. Då väntar god mat och gott vin på dom som belöning för deras bragd.

De senaste dagarna har varit stressiga här. Under fyra kvällar har vi sett alla avsnitt av den amerikanska TV-serien Treme, som handlar om New Orleans efter Katrina. Vi har sett all avsnitt för 2010. Serien är oerhört bra gjord. Så har det ju varit nationaldag som vi firade med våra grannar på den trevliga restaurangen på Abbey de Fontfroide. Restaurangen har serverat mat till vägfarande pilgrimmer sedan slutet av 1000-talet.

I går kväll lärde vi känna ett nytt franskt par med två barn som normalt bor i Dubai, men köpt ett hus i byn så dom skall få lite svalare klimat på sin sommarsemester. Dom skall stanna här hela sommaren eftersom Ramadan infaller under sommaren i år och då är det inte så livat att vara västerlänning i ett konservativt arabland. Det är lite knepigt för muslimer i Skandinavien när Ramadan inträffar på sommaren eftersom dom bara får äta efter solnedgången. Bra sätt att banta på kan man tycka - åtminstone i Norrland. Jag har hört ryktas om att dom får någon sorts dispens att gå efter arabisk klocka i sådana krisfall.

torsdag 14 juli 2011

Freden står lågt i kurs på nationaldagen

Franska nationaldagen och stor parad i Paris som sänds på TV. Timma efter timma av militärparader med soldater i dom mest fantasifulla kostymer som mest ser ut som skämt om det inte vore så allvarligt. Nej tacka vet jag 17 maj i Norge där man har parader med studenter, musik, barn, folkdräktklädda vanliga människor och där man visar upp sin kultur.

Jag kan inte låta bli att tänka på Martin Ljung när han undrar över vad man skall göra med alla kanoner, kulsprutor och ärtsoppa om det inte blir något krig. När man ser en sådan här parad så undrar man om det inte är nödvändigt att starta lite krig då och då av flera orsaker. Dels kan man ju inte ha en så otrolig massa människor och materiel utan att använda det. Det vore ju slöseri. Dels skulle ju alla dessa militärer less ihjäl om dom inte fick praktisera sin utbildning någon gång. Man kan ju tänka sig själv hur det skulle kännas att vara bra på något man aldrig fick prova på.

Dessutom skulle det ju bli massarbetslöshet om man helt plötsligt skulle begära att alla de här människorna skulle söka sig andra utkomster. Det vore som att effektivisera den svenska kommunala byråkratin. Det inser ju var och en att det inte skulle gå - vad skulle dom försörja sig på?

Nej - när man ser sådana här parader i andra länder så blir till och med jag lite nationalistisk och stolt över att Sverige inte ägnar sig åt sådana dumheter i någon större utsträckning.

lördag 9 juli 2011

Jag har inte fått uppenbarelsen och blivit frälst

Den helige Jobs
Under de 40 år som jag arbetat dagligen med datorer har jag använt både PC och Appledatorer. Jag arbetade under en tid vid ett amerikanskt universitet där PC-datorer var bannlysta. Numera arbetar jag mestadels med PC-datorer. Skälet är dels att man kan göra så mycket mer med en PC såvida man inte låter en Apple-dator låtsas att den är en PC förstås. Ett annat skäl är att jag starkt ogillar den religiösa hängivenhet som Apple har skapat kring sina produkter. Jag ogillar också den aggressivitet som Apples grundare Steve Jobs alltid ger uttryck för i alla framträdanden men framför allt den religiösa kult som man skapat kring sina produkter. Vad jag gillar med Apples produkter är att dom är väldigt snygga, men det kan man ju inte gå enbart efter.

Nu tänkte jag emellertid göra ett undantag och köpa mig en sk. surfplatta. Eftersom alla höjde iPad till skyarna som ett av världens underverk har jag köpt en sådan. Jag måste tyvärr säga att jag är både besviken och irriterad över alla tillkortakommanden som denna upphaussade produkt visar upp. Visst, jag vet att det är en surfplatta och inte en dator, men ändå förväntar man sig mer efter alla lovord.

Vad är det då som irriterar mig. Först och främst bygger hela konceptet på att man skall köpa sk appar som skall göra jobbet. De allra flesta av dessa är bara trams som bara kan glädja väldigt barnsliga personer. Det finns emellertid några som skulle kunna vara nyttiga, om dom funkade som det är tänkt. Det är mer regel än undantag att dom faktiskt inte gör vad dom lovar.

Ett annat problem är att man inte kan göra en så enkel sak som att skriva ut från surfplattan utan att köpa en app, med vilken man med flera komplicerade handgrepp kan skriva ut, något som borde vara självklart och enkelt.

Dessutom är surfplattan ett eget universum, dvs. man kan inte få in och ut grejor ur den utan hjälp av andra funktioner. Vill man föra över filer från den till någon annan dator måste man endera maila eller använda den utmärkta tjänsten DropBox, som inte har ett dugg med Apple att göra. Man kan också köpa diverse appar som gör att man kan få ut saker från surfplattan.

Att få in saker är ändå svårare. Det finns inga ingångar, ingen USB-port, inget uttag för ett minneskort eller något som gör att man kan föra över bilder eller filer till plattan.

Det minsta man kan kräva av en surfplatta är att man kan surfa med den. Många websidor kan man bara läsa delvis eftersom surfplattan inte klarar Flash. Det är en kod som väldigt många funktioner på nätet bygger på. Om man surfar till någon sajt där det behövs Flash så stänger plattan bara av.

En kul sak som jag använder en del är att skriva blogginlägg från olika platser. Man kan då ta en bild med plattan och lägga in i bloggen. Det är emellertid så bedrövligt dålig kvalitet på kameran så man skäms att visa den på nätet. Det krävs ju väldigt lite kvalitet för god återgivning på nätet, men inte ens det klarar plattan. Minsta telefon klarar det idag, men inte underverket iPad.

En positiv sak är att man kan använda Skype även med videosamtal. Även Spotify fungerar utmärkt trots att Steve Jobs har gjort allt för att sätta käppar i hjulet för den svenska konkurrenten till iTunes. Ipadens styrkonsoll för mitt Sonossystem är också utmärkt fast även det måste svida i själen på den store mannen på grund av samarbetet med Spotify.

Mitt råd är att, om du inte tillhör de frälsta anhängarna av allt som den store Steve Jobs predikar, köpa någon av konkurrenternas surfplattar.

Tillbaka till 60-talet

Ibland är nostalgi trevligt. Tänk er en strand full av människor från det land där den ligger. Inga avgifter för att bada, gott om plats och inte en charterturist så långt ögat når. Inga all-inclu, inga höga hotell och inga mondäna människor som glassar omkring. Bebyggelse efter strandpromenaden som består av vackra villor som byggdes för 50 år sedan och hållits i stånd och inte minst har fått bli kvar. Restauranger med rimliga priser med riktigt bra mat och framför allt ett bra klimat.

Jag tänker inte berätta vad det ligger, men om ni kan er geografi så hittar ni det ändå.



- Posted using BlogPress from my iPad



Location:Narbonne Plage

onsdag 6 juli 2011

Barnbarn i Frankrike

Just nu är minsta barnbarnet, 1 1/5 år, på besök. Han tog med sig sina föräldrar, vilket är ganska praktiskt när man är så liten. Han väcker viss uppståndelse i affären, i byn och på stranden med sitt lingula hår och mormors ljusblå ögon med mörka kanter. Det är en mycket kavat krabat som är på ständigt gott humör. Jag har döpt honom till Bam Bam - gissa varför. Egentligen heter han Hjalmar och det lyssnar han hellre till.

Hjalmar äter allt han får äta och en del andra saker också om vi inte ser upp. Ost av alla slag, oliver, stark mat, kaffe, med och utan mjölk slinker ned utan protester. Ja allt slinker ju inte ned förstås eftersom barn få äta själv nuförtiden. Bord, stolar, golv, kläder och mamma får också sin beskärda del. Saker han äter som han inte bör är sand, M10 rostiga bultar, någon myra då och då och en del saker som jag inte ens vill nämna. Troligen innebär det en naturlig vaccination mot allehanda infektioner i framtiden. Han verkar inte ta någon som helst skada av det i alla fall.

Ett favoritintresse är djur av alla slag, vilket inte alltid är ömsesidigt. Åtminstone inte vad gäller våra katter. Han älskar också alla stora mekaniska saker som bussar, spårvagnar, båtar, lastbilar och annat grabbigt. Att han skulle blivit indoktrinerad att omfatta denna manligt sociala konstrukt vid så unga år förefaller osannolikt eftersom pappa har både noll koll och intresse för sådana företeelser, gammal miljökämpe som han är. Inte heller mamma är särskilt intresserad, men har faktiskt körkort som hon använder så lite som möjligt. Han är över huvud taget en riktigt grabbig liten krabat, som inte klagar även om han råkar ut för de fasligaste vurpor, vilket ju händer när man är ett litet yrväder.

Han håller också på att lära sig prata men börjar i fel ända med de svåraste orden. Kyrkklocka och vindkraftverk är några av de ord som han kämpar med och lyckas faktiskt riktigt bra. Kanske artikulationen skulle förbättras om han tog ut nappen menar jag, men det vill han inte lyssna på.

På fredag åker han hem och då får vi några vilodagar innan våra norska vänner kommer på en vecka. Dom kör sin nya bil från Norge. Troligen blir den tungt lastad hem. I slutet av månaden kommer de något äldre barnbarnen Emiliano och Mateo - 8 & 5 år - utan föräldrar precis som förra året. Dom har börjat repetera räkneorden och hälsningsfraser på franska. De ser fram emot att äta baguette med marmelad varje morgon enligt mamma. "För det gör man nämligen i Frankrike", fick hon veta häromdagen.