google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: december 2007 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

onsdag 26 december 2007

Första Julen i Frankrike

Man har nog inte flyttat ut från Sverige på riktigt förrän man firat Midsommar och Jul utomlands första gången. Midsommar har vi klarat av tidigare så nu var det Julen som stod på tur. Jul betyder familj och mat när man kommit upp i mogen ålder. Julklappar har liksom förlorat något av den betydelse som den hade förr, men visst är det kul att öppna något paket och framför allt att ge bort saker man valt med omsorg till andra. Det här skall emellertid mest handla om MATEN

Eftersom vi firade Julafton tillsammans med en av döttrarna med sambo och våra franska grannar stod valet mellan fransk Jul och Svensk Jul. Det blev en kombination. Som jag nämnt tidigare skall alla festbord i Frankrike innehålla champagne, gåslever – eller snarare anklever – samt ostron. Dessa tre ingredienser motsvarar väl närmast, snaps, sill, Jansons frestelse och lax i den svenska traditionen, för det skall ju vara med i alla sammanhang. Så lägger vi till lite årstidspeciella saker som skinka till Julen.

Skinkan hade fraktats från Sverige av dottern liksom vörtbrödskryddor, jäst och rågsikt för att baka vörtbröd. Grovt mjöl att baka av liksom färsk jäst är svårt att hitta i Frankrike. Hon hade också tagit med sillfiléer för att lägga in speciell julsill. Julöl, snaps, ABBA´s senapssill, rökt lax, Leksands knäckebröd i kakor, brännvinsost, glögg och pepparkakor hade inhandlats på IKEA i Montpellier. Lussekatterna bakade vi själva, men de blev lite svaga i färgen eftersom den franska saffranen var lite annorlunda än vi var vana vid – men goda ändå. Jag köpte en rejäl sida nordsjölax och frös in i någon dag för att sedan grava den med koriander – det är en gammal tradition som jag har hållit på med i många år. Stor bytta med sikrom tar vi alltid med oss från Sverige så det fanns i frysen. Dotterns sambo gjorde mumsiga köttbullar på svenskt vis som grannarna prisade som mycket godare än IKEA´s ”boulette de viande”.

Den franska delen av julbordet hade vi förberett genom att köpa ”fois gras” på marknaden i Castelnaudary (se tidigare inlägg), champagne finns alltid på extrapris så här före Jul, men ostronen var en lite utflykt i sig. Visserligen säljer alla stora matmarknader ostron från allehanda platser både i Medelhavet och från västsidan men vi ville ha de speciella färskplockade ostronen från Gruissan. Söndagen före Julafton åkte vi ut till kusten – det var strålande sol och 16º varmt. Enorma vågor rullade in mot den flacka sandstranden och i vattnet låg något dussin surfare och väntade på VÅGEN. Hur den skall se ut för att vara perfekt förstår inte jag för jag tyckte de flesta vågor såg fantastiska ut, men där låg dom och väntade. Vi promenerade i solen och plockade fantastiska snäckor och träbitar som vågorna sköljt upp. ”Sådana dagar kan man stå ut med”, som en riktigt positiv örebroare skulle ha sagt! Vi avslutade promenaden med att köpa tre dussin stora ostron för 35 kronor kilot. Vi tänkte äta en del råa och resten brukar vi gratinera. Bra recept på gratinerade ostron kan man hitta på Ostronakademins hemsida. Det är en bra och underbart god nybörjarvariant om man inte vågar äta dem råa i början.


Behöver jag säga att julbordet blev magnifikt. Åh – jag glömde att säga att jag alltid gör Mumma som måltidsdryck. Det var emellertid svårt att få tag på Porter, Guinness eller annat svart öl, men nöden är uppfinningarnas moder så den blev bra ändå. Våra franska vänner älskar sill, gravad, lax, sikrom och även nubbe, men inte hade det blivit någon riktig Jul för dem utan ostronen.

På Juldagen hade vi bestämt att göra en utflykt upp i Pyrenéerna för att se när de andra bryter sina ben i skidbacken. Det blev en jättefin utflykt – visserligen är det bara så där 12 svenska mil men vägarna är krokiga och fantastiskt vackra så det tar drygt två timmar med stopp i vackra byar och vid utsiktspunkter på vägen. Vi åt lunch på 2000 meters höjd i Font Romeu bland uppstoppade skidåkare med konstig gångstil och njöt av solen och den gnistrande snön. Det är ganska stor kontrast från surfare i Gruissan till fullt utrustade skidåkare i Font Romeu – eller hur?


Nu har emellertid lugnet lagt sig, våra gäster åkt hem och Nyårsgänget kommer inte förrän på fredag natt. Nu skall vi vila oss och ser fram emot besök av våra vänner från Sverige och Norge.
Jag har emellertid lärt mig något som är verkligt nyttigt när man bor utomlands, nämligen hur man kan se på Sveriges Televisions utbud av egenproducerat material utan att skaffa paraboler eller liknande. Så här gör man: Skaffa först ett program som heter WM Recorder. Det programmet spelar in en kopia av alla videos du visar på din dator. Öppna sedan SVT´s hemsida och klicka på länken Play. Där finns alla program. Spela upp det du vill se på, exempelvis På Spåret. WM Recorder startar nu automatiskt och spelar in programmet till din dator. Nu är det lite trist att titta på det på datorn så därför skaffar du programmet Magic Video Converter och låter det omvandla WMV-filen till en sk. AVI-fil. Den filen bränner du ned på en DVD-skiva som du kan spela upp i din video som om det var en vanlig videofilm.

Recept på koriandergravad lax finns här!

måndag 10 december 2007

Att planera för sin pensionering


Jag kan inte nog betona att man måste planera för sin pension tidigt. Alla har vi sett reklamen på TV där han beställer en halv av allting eftersom han måste leva på hälften så mycket pengar som pensionär. Det är nog tyvärr sant för de flesta. Min fru och jag kom ganska tidigt på att det bästa sättet för att få ett drägligt liv efter pensioneringen skulle bli att skära ned på kostnaderna. Den största kostnaden alla kategorier för oss var boendet, sedan kom bilen, semestrar blev också ganska dyra eftersom vi gillar att resa. Så har vi ju mat och vin och fester med vänner och gud så mycket pengar det gick åt. En stor uppgift som vi inte tänkte så mycket på då var skatter och avgifter som vi nu har insett grävde ett jättehål i vår plånbok.

Så här tänkte vi: Om vi kan skära ned kostnaderna lika mycket som vi förlorar i nettoinkomst så kan vi hålla samma standard som vi har nu. Den intelligente läsaren inser lätt att standard och kostnader följs åt så man måste således skära ned utan att behöva offra alltför mycket av det man uppskattar i livet. Hur tusan gör man det då?

Den första åtgärden, som jag inte gjorde medvetet och inte heller var riktigt skuld till själv var att jag tog en pensionsförsäkring ganska tidigt hos dåvarande Trygg Hansa. På åttiotalet arbetade min son som försäljare av pensionsförsäkringar för företaget och jag tog en försäkring mest för att stödja honom i hans arbete eftersom han hade provision på vad han lyckades sälja. Det var inte så vanligt på den tiden, men det har visat sig vara ett riktigt lyckokast. Försäkringen förvaltas numera av SEB och Trygg-Liv vilket de gör alldeles utmärkt. Den bara ökar i värde så jag har några kronor att hämta när jag uppnår riktig pensionsålder vid 65. Det har blivit några kronor i en ny pensionsförsäkring hos Trygg-Liv sedan också och det har varit kul att arbeta lite med att byta fonder och se om man kan få den att öka lite extra. Även min fru har relativt tidigt satt in en del pengar i pensionsförsäkring genom att hon var engagerad i sin familjs företag under några år. Det handlar inte om några stora pengar men det kommer att ge ett tillskott till den allmänna pensionen när vi blir 65.

Den andra grejen vi gjorde var att flytta från vår ganska dyra hyreslägenhet i centrala Göteborg och köpte ett hus på landet Det var nervöst och jag var mycket tveksam till att vi skulle ta på oss stora skulder för ett hus. Lite enkel huvudräkning visade emellertid att man fick ganska mycket hus för en hyra på 10 000 kronor per månad som vi hade på den tiden. Vi hittade ett hus som låg inom våra ekonomiska möjligheter – stort och vacker var det, men med ett, som det visade sig, enormt behov av renovering och modernisering. Nu är både jag och min fru händiga och inte rädda att ta i eller bli skitiga under naglarna, så vi satte igång att riva, bygga, skrapa, måla, gräva, plantera, mura och allt var man kan göra med ett 100 år gammalt trähus på 300 kvadratmeter. Vi bestämde att huset skulle bli ett första led i vår pensionsförsäkring så vi ville verkligen göra det attraktivt. Att vi inte skulle ha råd att behålla det när vi båda blev pensionärer var vi nog medvetna om, men det skulle bli vår biljett till ett angenämt pensionärsliv.

Som jag berättat i mitt första inlägg hade vi tidigt köpt en liten semesterlägenhet i södra Frankrike. Där tillbringade vi alla sommarsemestrar, men hade i tankarna att när vi blev pensionärer skulle det vara kul att flytta till Frankrike för gott, men då ha en bostad som var lite större än de 30 kvadratmeter vi hade. Hur det nu skulle bli med det så visste vi att vårt svenska hus skulle bli grundplåten till ett pensionärsboende i Sverige eller Frankrike.

Nästa steg i vår pensionärsplanering blev att undersöka möjligheterna att faktiskt flytta utomlands. Vi fann att det skulle ha vissa fördelar, men var ett svårt val eftersom vi skulle komma längre från vänner och familj, men skulle kanske få ett bättre liv både ekonomiskt och livskvalitetsmässigt.

Våra goda vänner i Frankrike var aktiva och försökte finna ett hus åt oss. Den processen är värd en egen berättelse, men för att göra den kort så försökte dom få oss intresserade av ett hus i samma by som de själva bodde i – en lite by i Corbièresbergen. Huset var byn äldsta, hade stått tomt i fem år, taket läckte, tapeterna flagade och - som Askungen sade – det var helt underbart! Vi hade vid det laget insett att det vi kunde få ut för vårt jättefina hus i Sverige bara skulle räcka till en insatstvåa i Göteborg och det kändes inte särskilt lockande. Då var ett hus i Frankrike mer lockande, men skulle vi verkligen ta på oss att renovera ett hus till? Vi hade fem år på oss till vi kunde få ta tidig pension så det fanns tid till ganska mycket hantverksarbete. Avgörande blev en av våra döttrar som sa att vi behövde ju inte göra allt färdigt omedelbart. Ta det lite i sänder, huset är ju billigt. Sagt och gjort. Vi sålde vår lägenhet och köpte huset för pengarna – det gick jämt upp! Sedan skrapade, murade, hackade, målade, och snickrade vi varje semester i de följande åren. Alla pengar och extrainkomster grävdes ned i det franska huset. Lån togs så vårt hus i Sverige för att anlita hantverkare att göra de stora jobben. SEB  var väldigt bra att hjälpa oss med lån så vi kunde förskottera en förväntad vinst på vårt svenska hus för att bygga färdigt det franska. Vårt mål var att betala huset i Frankrike med vinst från vårt svenska hus samt alla pengar vi kunde få loss så vi blev hyresfria när vi blev pensionärer. Där skulle en stor utgiftspost ryka.

Nu sitter vi i vårt hus i Frankrike – det är färdigt till 99% och det blev riktigt bra. Vi lyckades sälja vårt svenska hus med en hyfsad vinst, flytten gick utmärkt – till och med katterna trivs. Som jag skrivit om tidigare blev skatterna i Frankrike en icke planerad glad överraskning. Man kan säga att vi inte bara lyckades få en lika bra livskvalitet som tidigare utan till och med en bättre, tack vare minskade utgifter som gör att nettoinkomsten inte påverkats trots avsevärt lägre inkomster. Jag skall inte klaga eftersom jag har en relativt generös tjänstepension, men min fru som arbetat i vården får i stort sett inte mer än vad som anges i det orange kuvertet trots slitsamt arbete under ett helt liv.

Mina råd i korthet till den som vill planera för en bra livskvalitet efter pensioneringen är:

Skaffa en privat pensionsförsäkring tidigt.
  • Försök att investera i något som passar dig och som ökar i värde. En bostad är ofta bra eftersom det inte alltid kräver så mycket kapital inledningsvis, om man har en bra bank, men kan fås att öka i värde genom eget arbete. Har du lite pengar, köp något skraltigt som vi gjorde och rusta upp det. Bättre betalt för arbete kan man inte få.
  • Försök att finna sätt att minska utgifterna. Främst på sådant som inte sänker livskvaliteten.
  • Du måste offra något. Det går inte att hänga fast vid allt som man är van vid om man vill få det drägligare. Du måste kanske göra dig av med föräldrahemmet, båten sommarstugan, bilen eller flytta någon annan stans lång från vänner som du är van vid att ha nära. Det kan vara utomlands som vi gjorde, eller ut på landet. I den by jag föddes i Värmland såldes nyligen den helt underbara lilla herrgården för 1,2 miljoner. Om du har en tvåa i Göteborg eller en etta i Stockholm kan du betala ett sådant boende kontant om du bara vågar bryta upp. Snacka om hög standard!
  • Du måste vara envis och målinriktad - ha en plan och håll dig till den oavsett vad förståsigpåare säger.
  • Du behöver inte förlora dina vänner och kontakten med familjen även om du gör drastiska förändringar. Vi har aldrig ångrat vårt beslut och vännerna och familjen kommer till oss numera, vilket de inte alltid gjorde när vi bodde i Sverige.
  • Gör en totalkalkyl som omfattar både inkomster och utgifter samt skatter och avgifter. Tänk på att ett pensionärsliv kan ge dig helt andra möjligheter att vara ekonomisk än du hade när du arbetade.
  • Sist men inte minst – att bli pensionär innebär inte bara att varva ned och förlora sin identitet. Det innebär inte bara att sköta marktjänsten åt barnen medan man väntar på döden. Tvärtom är det början på ett nytt liv när man grundat på erfarenhet och kanske lite visdom kan göra alla de saker man inte hann med när livet stördes av arbete och karriär – som man ändå aldrig tyckte man riktigt lyckades med oavsett vad man uppnådde.

torsdag 6 december 2007

Fram för bra sjukvård för de unga, rika och friska


Sjukvården är ypperlig i Frankrike, vilket både våra erfarenheter och en färsk EU-undersökning visar. Dessutom kostar det ganska lite eftersom mediciner och läkarbesök till största delen ersätts av försäkringskassan. Man får tid hos sin husläkare på stört och om man är riktigt krasslig kommer läkaren hem. Trots detta har de flesta fransmän en extra sjukförsäkring – en s.k. mutuelle. Den ersätter i stort sett allting som har med sjukdom att göra. Man kan välja lite olika nivåer men vi har bett att få offerter från några bolag på en försäkring som täcker all sjukvård, all tandvård samt glasögon och linser till största delen.

Vi har roat oss med att jämföra med vad man får och vad det skulle kosta om man tar en sådan försäkring i Sverige. Jag har kollat med ett av de stora svenska bolagen. Skillnaderna är intressanta mellan länderna! Första och främst kan man inte ta en privat sjukförsäkring i Sverige om man är över 65. Åtminstone slutar alla tabeller över premier där. I de franska bolagen tillhör man den yngre kategorin om man är mellan 35 och 65, sedan kan man fortsätta till dödagar. I det svenska bolaget kräver man hälsodeklaration, som skall godkännas av bolaget för att man skall få teckna försäkring. Man måste således vara frisk för att få teckna sjukförsäkring i Sverige. I Frankrike är det olagligt att begära hälsodeklaration eller begära att få ta del av sjukjournaler. Skälet är just att det blir så ojämlikt om bara friska får försäkra sig och de sjuka får betala själv eller får högre premier. Vi har ju hört om föräldrar i Sverige som nekats försäkring för sina bebisar för att deras journal från BVC tar upp någon smärre åkomma. Man kan ju undra vad slags försäkringsbolag vi har i Sverige som kräver att bara dom som sannolikt inte kommer att utnyttja försäkringen får teckna en. Det verkar strida mot grundprincipen för försäkringar på något sätt. En annan skillnad är att det svenska bolaget inte ersätter sjukdomar som debuterar inom 2 år efter man har tecknat försäkringen och som kan härledas till noteringar i sjukjournaler som fanns innan försäkringen tecknades. I Frankrike har man 3 månaders karens för att bolaget skall skydda sig mot att någon tar en försäkring när man redan är sjuk. Å andra sidan erbjuder de flesta bolag gratis försäkring under samma antal månader och ingen karens för att locka kunder. Sammanfattningsvis täcker den franska försäkringen allt och man betalar inte en Euro för något som har med hälsan att göra. Den svenska motsvarigheten radade upp mängder av restriktioner för sådant som man inte betalade för.

Slutligen – vad kostar det? Den offert vi fått in hittills vill ha 1100 Euro/år för både mig och min fru. Den svenska försäkringen var nästan precis dubbelt så dyr. Det är inte så konstigt att man anser att privat sjukförsäkring är en lyx för överklassen i Sverige. Visst är det mycket pengar i Frankrike också, men det kan man ju kosta på sig när man har 11 % i statsskatt och 800 Euro om året i kommunalskatt.

tisdag 4 december 2007

Fettmarknad i Castelnaudary


Småländska isterband köpta i Örserum, dillstuvad potatis, lingonsylt, hårt bröd med stark ost, öl och en stor OP Anderssons akvavit – kan man må bättre? Det är vad vi åt idag till middag. Svårast var det att få tag på dill eftersom det inte är en krydda som används särskilt mycket i Frankrike.

Det finns vissa saker som man saknar. Svensk husmanskost som raggmunk med lingon och stekt fläsk, lutfisk med vit sås och mycket kryddpeppar, fläsklägg med rotmos samt dill- och pepparrotskött. Den svenska husmanskosten är fantastiskt fin och man inser hur speciell den är när man letar sig galen efter enkla ingredienser som kryddpeppar, dill och en senap som inte är sur (för att göra gravlaxsås).

Men jag hade lovat att berätta om fettmarknaden i Castelnaudary. Så här års samlas producenterna av anka, gås, kalkon och andra tamfåglar för att sälja sina produkter. Där ligger feta gäss och ankor på rader. Där finns gåslevrar stora som rugbybollar – nästan - och de något mindre anklevrarna. Där finns färdigberedda och råa, där finns utskurna ankbröst och olika ankdelar, ankfett att steka i och min favorit ”confit de canard”. Det är anklår kokta i sitt eget fett som säljs för att sedan grillas några minuter innan de serveras. Gudagott!

Castelnaudary är annars känt för sin cassoulet som man är mäkta stolta över. Den innehåller vita bönor, confit de canard, fläsktärningar och korv av något slag. Ganska mäktigt men gott om man får det riktigt tillagat. Förutom fettmarknaden i Castelnaudary fanns en julmarknad och – vilken överraskning – inte ett hemslöjdsalster så långt ögat når, men mat, mat, mat. Här fanns vin, marmelader, bröd, kakor, pastejer, grillat, kokt, stekt och mat på alla ledder.
Efter att ha köpt alldeles för mycket delikatesser till jul och nyår beslutade vi att lämna Castelnaudary för att äta lunch i Mirepoix – en fantastisk vacker stad från 1000-talet, där mycket av de historiska kvarteren är bevarade. Jag vill verkligen rekommendera ett besök där om ni har vägarna genom södra Frankrike. De gamla husen från 1200-talet är fantastiska, speciellt som de har bärande konstruktion av timmer. Hur tusan har det klarat, röta och termiter?

Vi åt på Le Cantegril som ligger i ett av de historiska husen. Som förrätt fick vi en tomatsallad med marinerad chèvre och en dressing med balsamicovinäger – underbar. Vi åt båda cassoulet till huvudrätt och den var precis så god som man påstår att den skall vara. Min fru valde en grand dessert, dvs. en liten smakbit av allt som bjöds av desserter medan jag valde en bavarois på fransk vit nougat glaserad med honung. Det var faktiskt inte alls sött utan underbart gott. Vi drack ett vin från vår egen by Boutenac som var perfekt till maten. Vi var båda överens om att det var en av de bästa traditionella måltider vi fått i Frankrike och det säger inte lite det. Men så blev det dyrt också – det gick loss på 39 Euro för oss båda inklusive kaffe – och vin. Att det sedan var 18 grader och sol hela dagen gjorde inte den dagen sämre.

måndag 3 december 2007

Dubbade filmer suger

Det finns en sak som är irriterande i Frankrike – och Tyskland, och Italien, och Spanien; det är de dubbade filmerna. De allra flesta filmer man visar på TV har franskt tal här. Kan ni tänka er Humphrey Bogart eller Clint Eastwood prata franska? När man talar med fransmän eller italienare om detta förstår dom inte problemet. Eftersom dom alltid sett alla filmer med dubbat tal så kan dom inte förstå att det kan vara annorlunda. Varför skall man inte ha franskt tal i Frankrike säger dom och ser fullständigt frågande ut. Jag hade den här diskussionen med några italienare en gång och för att få dom att förstå bad jag dom föreställa sig en typisk italiensk kärleksfilm med allt det temperament och gräl som oftast förekommer i dessa. Tänk er nu den filmen med dubbat tyskt tal sa jag. Dom såg helt förskräckta ut och erkände att jag nog hade rätt till viss del – åtminstone att man inte borde få dubba italienska filmer till tyska.

Nu har det här vida större konsekvenser än man kan tro. Franska barn börjar lära sig främmande språk vid samma ålder som i Sverige. Oftast läser dom engelska som främmande språk. Vi har faktisk försökt tala med en del ungdomar i tonåren för att kolla deras kunskaper i engelska. Den är lika med noll trots att dom läst språket i flera år i skolan. Jag menar att orsaken delvis är de dubbade filmerna. Fransmän får aldrig höra främmande språk så de kan härma och få in känslan för språken. De länder som är bäst på främmande språk i Europa är Holland, Norge, Danmark och Sverige och troligen också Island. I ingen av de länderna dubbar man filmer utan har undertext i stället.

Vi gillar att se på film men det är lite svårt här i Frankrike som ni förstår. Vi får filmer skickade till oss av vänner i Sverige och vi köper en del när vi är hemma. Något vi saknar är möjligheten att hyra filmer med textremsa. Jag behöver textremsan till och med på svenska filmer ibland eftersom min hörsel är lite skraltig. Det finns numera en fantastiskt bra service i Sverige där man kan hyra filmer på Internet för en billig penning. Det heter LOVEFILM men är ingen porrsajt som man kan tro av namnet. Man abonnerar på filmer och får för en fast summa se så många man orkar med. Inte är det så speciellt dyrt heller jämfört med att hyra på vanliga videoställen. Tråkigt nog kan man inte använda sig av det när man bor utomlands.

I övrigt har vi varit på Foire au Gras i Castelnaudary som närmast kan översättas med Fettmarknad. Det skall jag berätta om nästa gång. Jag vill emellertid varna alla känsliga veganer, fett- och kalorijägare, hälsofreakar, eller andra om krånglar till livet för sig, att inte läsa den bloggen. Ni kommer inte att klara av det utan bli så upprörda att ni förkortar era liv, vilket vore sorgligt.