Nu är våren här på allvar

Nu är det verkligen vår! Vi har haft mellan 20 och 25 grader i nästan en vecka nu. Mandelträden börjar tappa sina blommor, mimosan är som vackrast och vildsparrisen har kommit upp tillsammans med den vilda purjolöken. Om man inte vill plocka så kan man köpa odlad grön sparris på marknaden för 50 kronor kilot. Vi frossar! Ute i naturen finner man vilda pärlhyacinter och gula, blå och vita iris i miniformat.

Våren betyder annars födelsedagar. Födelsedagar betyder restaurangbesök med våra vänner. Den som fyller bjuder. Min fru är först, men det var redan i slutet av januari och hon valde en vietnamesisk restaurang i Sète som vi gillar mycket – Le Jasmin. Ägaren bjuder alltid på något extra när vi kommer och hela stämningen är trevlig och maten god.

Näste på tur var jag själv och min favoritrestaurang just nu är Le Petit Comptoir i Narbonne. Vi vet att man alltid får mat av den högsta kvalitet där. En förrätt på varma ostron med Foie gras är en av favorierna, men det mesta är oerhört vällagat. Restaurangen är ganska oansenlig utifrån och man kommer in i en gammaldags fransk bar och får leta sig in till restaurangen som är smakfullt inredd i Art Nouveau stil. Restaurangen har också en mycket fin vin- och spritbutik som ligger i anslutning.

För ett par dagar sedan var det en av vännernas tur och vi åkte då till Balaruc Le Bain och restaurangen Le Grand Large au Belouga. Eftersom vi bott i Göteborg i 40 år saknar vi verkligen riktig god fisk här i Frankrike. Den färska kallvattenfisk man kan få på den svenska västkusten är helt unik. På Le Grand Large kan man emellertid äta fisk och skaldjur som är i samma klass. Vi åt deras dyraste meny bestående av fem rätter och den kostade 32 Euro per person. Själv tog jag grillad fisk. Man serverar då de fiskar som finns på torget den dagen. Min tallrik bestod av små exemplar av rouget, limande, dorade samt en lotte eller baudroie som det också heter. Det är en kotlettfisk – ungefär som havskatt. Serveringen var enkel – bara grillade fiskar kryddade med örtkryddor och en kokt potatis. Allt var helt fantastiskt gott. Att det var 26 grader varmt och vi satt på deras uteservering med utsikt över Bassin de Thau gjorde inte dagen sämre.

Det känns fantastiskt att vi nu har minst 7 månader framför oss med nästan bara vackert väder. Vädret har annars varit lite si och så i Frankrike i vinter, men vårt hörn där det ligger intryckt mellan Pyrenneerna och Montagne Noir i kanten av Medelhavet brukar nästan alltid ha bättre väder än resten av landet. Den enda nackdelen är att det blåser ganska kraftigt från nordväst på vintern eftersom det blir en vindtunnel mellan bergskedjorna där luften från Biscaya forsar ned mot Medelhavet. Bordeauxsidan får emellertid ta det mesta så det har lugnat sig lite när det når oss på slutet av sin resa. Vind är vi å andra sidan vana vid från västkusten, men då kom den från sydväst i stället.

Vi har bott tillräckligt länge här nu för den första förtjusningen över allt skall ha minskat. Fortfarande är vi oerhört lyckliga över att vi vågade ta det här steget. Trots en 20%-ig minskning av våra pensioners köpkraft på grund av den usla svenska kronan lever vi oerhört mycket bättre än vi skulle gjort i Sverige. För att inte tala om hur lyckliga vi är över vädret och det sociala klimatet. Vi inser emellertid också vad vi saknar från Sverige.

Själv saknar jag, på grund av mina ännu otillräckliga språkkunskaper, förmågan att föra djupgående diskussioner med andra. Det är därför så skönt att vi har några väldigt trevliga amerikanska och engelska vänner också. Annars är det mest mat vi saknar. Som västkustbor är det naturligtvis främst den höga kvalitén på svensk fisk och skaldjur – då främst de svenska räkorna som det inte finns maken till i världen skulle jag vilja påstå. Vi köper djupfrysta nordiska räkor till katterna eftersom det är deras älsklingsrätt. Ibland gör vi förrätter med dessa räkor och bjuder fransmännen och dom är helt förundrade över hur goda dom är – och då har dom inte smakat färska Smögenräkor. En av orsakerna till vår längtan efter svenska skaldjur är den dåliga kvalitén på dillen här. Vi saknar också svensk senap och riktig lingonsylt liksom svensk inlagd gurka.

Underligt nog kunde vi hitta jämnare kvalité på köttet i Sverige – i Sverige mörar man det mer än man gör här och får därför en jämnare kvalité. Ett verkligt lyxbehov vi känner ibland är efter andra viner än franska. Nu går det ju ingen nöd på oss eftersom vi bor i ett av de bästa vinområden man kan tänka sig, men nog vore det gott med en Amarone eller en fin torr Riesling då och då.

På det intellektuella området är det odubbade filmer vi saknar. För mig som hör lite illa vore det bra om man hade undertexter i stället, vilket börjar komma. Vi blev väldigt förtjusta när vi fann att SVT faktiskt sände hela Melodifestivalfinalen live över webben. Det är ju årets höjdpunkt att spy sin galla över så det vill man ju inte missa. Jag tyckte faktiskt att med undantag av gammal skåpmat som Alcazars mossiga discolåt var bidragen av väldigt hög klass i år. Man blev ju glad att Ernman vann med sin låt.

Nu skall vi snart hämta en av våra allra bästa vänner vid flyget i Carcassonne. Nu skall vi ha en orgie i matlagning, restaurangbesök och gott vin några dagar eftersom vi alla tycker det är så trevligt.

Nästa veckoslut är vi "tvingade" åka till Paris eftersom vi måste köpa en flygbiljett på Air France/KLM innan månadens slut för att inte förlora alla intjänade flygpoäng. Paris var det billigaste resmålet. Visst är det synd om oss!

Dubbade filmer suger

Det finns en sak som är irriterande i Frankrike – och Tyskland, och Italien, och Spanien; det är de dubbade filmerna. De allra flesta filmer man visar på TV har franskt tal här. Kan ni tänka er Humphrey Bogart eller Clint Eastwood prata franska? När man talar med fransmän eller italienare om detta förstår dom inte problemet. Eftersom dom alltid sett alla filmer med dubbat tal så kan dom inte förstå att det kan vara annorlunda. Varför skall man inte ha franskt tal i Frankrike säger dom och ser fullständigt frågande ut. Jag hade den här diskussionen med några italienare en gång och för att få dom att förstå bad jag dom föreställa sig en typisk italiensk kärleksfilm med allt det temperament och gräl som oftast förekommer i dessa. Tänk er nu den filmen med dubbat tyskt tal sa jag. Dom såg helt förskräckta ut och erkände att jag nog hade rätt till viss del – åtminstone att man inte borde få dubba italienska filmer till tyska.

Nu har det här vida större konsekvenser än man kan tro. Franska barn börjar lära sig främmande språk vid samma ålder som i Sverige. Oftast läser dom engelska som främmande språk. Vi har faktisk försökt tala med en del ungdomar i tonåren för att kolla deras kunskaper i engelska. Den är lika med noll trots att dom läst språket i flera år i skolan. Jag menar att orsaken delvis är de dubbade filmerna. Fransmän får aldrig höra främmande språk så de kan härma och få in känslan för språken. De länder som är bäst på främmande språk i Europa är Holland, Norge, Danmark och Sverige och troligen också Island. I ingen av de länderna dubbar man filmer utan har undertext i stället.

Vi gillar att se på film men det är lite svårt här i Frankrike som ni förstår. Vi får filmer skickade till oss av vänner i Sverige och vi köper en del när vi är hemma. Något vi saknar är möjligheten att hyra filmer med textremsa. Jag behöver textremsan till och med på svenska filmer ibland eftersom min hörsel är lite skraltig. Det finns numera en fantastiskt bra service i Sverige där man kan hyra filmer på Internet för en billig penning. Det heter LOVEFILM men är ingen porrsajt som man kan tro av namnet. Man abonnerar på filmer och får för en fast summa se så många man orkar med. Inte är det så speciellt dyrt heller jämfört med att hyra på vanliga videoställen. Tråkigt nog kan man inte använda sig av det när man bor utomlands.

I övrigt har vi varit på Foire au Gras i Castelnaudary som närmast kan översättas med Fettmarknad. Det skall jag berätta om nästa gång. Jag vill emellertid varna alla känsliga veganer, fett- och kalorijägare, hälsofreakar, eller andra om krånglar till livet för sig, att inte läsa den bloggen. Ni kommer inte att klara av det utan bli så upprörda att ni förkortar era liv, vilket vore sorgligt.