En levande landsbygd kräver bil i Frankrike

Har dom ingen bil!!?? När fransmän hör att det är vanligt i Sverige att unga människor inte har bil visar man öppet sin förvåning. När dom dessutom förstår att tre av våra fyra barn inte äger en bil blir dom riktigt förundrade. Vågar man dessutom tillstå att några av deras partners inte ens har körkort så ser dom helt konfunderade ut. Man ser på dom att dom undrar om det är något fel på dom.

Att inte ha bil i Frankrike är riktigt underligt. Det behöver inte vara någon märkvärdig bil - den kan vara liten och ganska snart blir den ganska åtgången på grund av trafikkulturen, men det spelar ingen roll. Bil har man bara, men den är inte en statussymbol som i Sverige, bara ett praktiskt redskap. Våra tre pensionerade vänner har varsin bil - två av dom har just bytt till nya blänkande bilar. När vi frågar om dom verkligen behöver varsin bil när dom bor tillsammans och gör allt tillsammans säger dom att det är fråga om frihet.

Hur kan det då vara så olika? Ett skäl är att Frankrike är helt annorlunda uppbyggt än Sverige. Det bor ungefär 60 miljoner människor på en något större yta än Sveriges. De stora städerna är, som alla vet mycket större än dom svenska, men den stora skillnaden är att landsbygden är oerhört levande och befolkad i Frankrike. Avståndet mellan gamla pittoreska byar är bara några kilometer åt alla håll och ändå är dom väl utrustade med service, aktiviteter och expanderar genom ny bebyggelse och allehanda anläggningar som byggs upp.

Man skulle ju tycka att i ett land där man bara bor 9 miljoner på samma yta som 60 miljoner, skulle bilen vara än viktigare, men i Sverige löser man det istället genom att ödelägga landsbygden så det inte finns något man vill/behöver åka till. På så sätt kan man ordna den kollektiva trafiken som ekrarna i ett cykelhjul från och till städerna. Att någon någonsin skulle ha ett ärende mellan dessa meningslösa platser i periferin/fälgen ingår inte i tankemönstret. Då är det annorlunda i ett land där aktiviteten och attraktionspunkterna ligger i periferin - där måste man ha bil.

Som jag berättat förut sker de mesta intressanta aktiviteterna och kulturevenemangen i dessa små byar och det skulle närmast vara en omöjlighet att försörja dom med kollektiva transporter. Därför är bilen en nödvändighet för en levande landsbygd. Trots detta är infrastrukturen avseende järnvägar väl utbyggt med höghastighetståg mellan alla större städer. I de flesta städer i vår omgivning har man dessutom gratis lokaltrafik som matar från de bevakade infartsparkeringar som ställs gratis till förfogande. Själva brukar vi parkera på en sådan gratisparkering och promenera längs kanalen vid besök i Narbonne centrum.

En annan sak som förvånar fransmän är att svenska ungdomar utbildar sig så länge. Inte att de utbildar sig så många år för ett yrke, utan att dom tar examen vid så hög ålder. När vi förklarar att det dels är svårt att komma in på den utbildning man önskar, dels att många tar friår mellan gymnasium och högskola ruskar dom på huvudet.

I Frankrike är få utbildningar spärrade - här gallrar man när studenterna går utbildningen, inte innan som i Sverige. En annan skillnad är att franska ungdomar är väldigt angelägna att komma ut och arbeta så fort som möjligt och "slösar" därför sällan bort tid med att resa eller prova sig fram. Det enda ställe där målmedvetenheten är större är nog Asien där många kinesiska studenter har avverkat sin master- eller doktorsexamen medan deras svenska kamrater fortfarande funderar över vad dom vill bli i livet.