När man är hänvisad till svenska nättidningar för sin upplysning

Foto: Hussein El-Alaw

Varje dag försöker jag läsa svenska nyheter på de största tidningarnas internetsidor. Efter en tid börjar man reflektera lite över hur nyheterna kommer till, väljs ut och presenteras. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är båda så oerhört lika så man måste kolla loggan överst på sidan för att veta vilken tidning man läser. Det är i stort sett samma nyheter i båda och de presenterade på samma sätt. Båda tidningarna är ganska bra med bra balans mellan inrikes- och utrikesnyheter och inte alltför påträngande andel annonser bland nyheterna.

Då är det något helt annat med göteborgsdraken GP. Där få man leta efter nyheterna bland annonserna, men det är ju likadant i pappersupplagan. Jag minns på 70-talet när jag tillhörde gänget som ritade det nya tidningshuset i Backa, då för GP. Redan då placerade man ut alla annonser på sidorna först och knôdde sedan in lite redaktionellt material där det blev en liten glugg över. Man talade om den närande och tärande delen på tidningen och det var inte det journalistiska som var närande. Trots att GP har så mycket annonser så är deras nätupplaga mycket mindre än stockholmskonkurrenternas.

Aftonbladet är en historia för sig. Där kan man knappast skilja det redaktionella från annonserna. Stora delar av artiklarna är reklam och för säkerhets skull står det då en lite text överst som meddelar att "detta är en annons". Om man inte är oerhört intresserad av Zlatans senaste skavsår eller visdomsord av Måns Zelmerlöw eller andra kulturgiganter i Sverige så kan man hoppa över Aftonbladets nyheter. Jag har inte riktigt förstått vad Aftonbladet har på sin sportsida för huvuddelen av nyheterna är just sport, lyckligtvis rosatonat så man kan hoppa över det mest meningslösa som just Zlatans senaste skavsår.

Ett annorlunda upplägg har faktiskt Sydsvenska Dagbladet. Där är nyheterna presenterade på ett mycket överskådligt sätt helt skilt från annonserna. Man kan snabbt se vad man kan tänkas vara intresserad av och fördjupa sig i det. Det är synd bara att det är en lokaltidning som jag inte har någon relation till, men  riks- och utlandsnyheterna är i sak samma som dom andras, bara bättre upplagda så den är värd att läsa. Dessutom har Sydsvenskan den absolut de mest högklassiga bilderna. Dom måste ha en mycket ambitiös layoutavdelning som anser att nyheter och dess illustrationer är åtminstone lika viktiga som annonserna. Jag tillåter mig därför att illustrera den här texten men en av de fantastiska bilderna från Sydsvenskan tagen av fotografen Hussein El-Alaw.

Det har ju diskuterats, i samband med tillkomsten av bl a iPad, att nättidningarna skulle börja ta betalt för sina tjänster. Om man har följt dom under en tid så kan man nog konstatera att då får dom allt skärpa sig ordentligt, för jag skulle inte kunna tänka mig att betala  för det magra innehåll som dom nu presenterar för läsarna. I och för sig är det förunderligt att någon vill betala en smärre förmögenhet för exempelvis Göteborgs-Postens magra innehåll i papperstidningen heller. Man får ju i princip samma nyheter i Metro och andra gratistidningar och inte är det så väldigt mycket sämre presenterat så att det motiverar prisskillnaden.