google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Grannsämja på franska - och så Jussi Björlings födelsedag google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

söndag 30 januari 2011

Grannsämja på franska - och så Jussi Björlings födelsedag


Det är svårt att planera sin mathållning här i byn. Det bästa sättet att styra sina måltider är att bjuda hem några vänner på mat, vilket vi gör ofta. Alltför ofta köper man hem råvaror för att laga till och helt plötsligt ringer någon av ens vänner och bjuder på lunch eller middag eller föreslår att man skall åka ut och äta tillsammans. Man måste alltid vara beredd att stoppa planerade middagar i frysen för senare konsumtion.

Igår var vi hos grannarna och åt cassolet och ikväll skall vi till amerikanska vänner och äta revbenspjäll. Döm om vår förvåning när en glädjestrålande granne kommer in och meddelar att hon fått tag på en utsökt kanin som vi bara måste komma och smaka på till lunch. Man kan ju inte säga nej fast man just ätit frukost och skall på middag ikväll när människor strålar av glädje för att få dela den goda maten med oss.

Lustigt nog är det lite som när jag var liten i byn i Bergslagen när folk besökte och bjöd varandra spontant på det man hade utan några andra pretentioner än att vara tillsammans och ha trevligt. Det har vi sedan inte upplevt förrän vi flyttade till Frankrike. Dom är lite efter här i förhållande till det utvecklade Sverige, men så har dom ingen TV-serie som Solsidan heller.

Medan jag skriver så lyssnar jag till Jussi Björling på högsta volym från köket. Det är min frus födelsedagsskiva som hon fått av sin bror. Jussi Björling skulle ju blivit 100 år i februari i år och har stor betydelse för min fru. Redan som liten flicka, som precis lärt sig tala, älskade hon "farbror Jussi" som hon kallade honom och grät när han sjöng, berättas det. Man undrar om det finns något medfött som gör att man älskar musik. Nu är ju Jussi Björling en stor tenor och oerhört beundrad i Italien och i många andra länder. I flera länder har han röstats fram som århundradets bästa tenor eller sångare över huvud taget. Själv blev jag på 80-talet erbjuden gratis mat på en restaurang i Palo Alto i USA av den italienske ägaren om jag kunde skaffa en CD åt honom.

Genom min släktforskning har jag kommit fram till att jag, som så många andra med rötter i södra Dalarna, är släkt med Jussi Björling liksom med Dan Andersson. Jag lutar nog själv mer åt att begripa Dan Anderssons storhet, men inser att Jussi var ett nummer större. Det är något speciellt med södra Dalarna som fostrat så många musiker av olika sorter. Vad sägs om Charlie Norman, Putte Wickman, Björn Skifs och Kerstin Thorborg samt Chris Christofferson för att gå längre bakåt i genealogin. Flera av dessa är dessutom sammanlänkade genom gemensamma anor på ett eller annat sätt.

Inga kommentarer: