Politiska strejker - en i Sverige främmande företeelse som omhuldas i Frankrike

Nu säger regeringen att det inte skall vara något problem med drivmedel längre eftersom man öppnat ett antal raffinaderier med polishjälp. Vi här nere i södern har faktiskt inte märkt av strejken på annat sätt än att det varit glest med trafiken på motorvägen. Bränsle har vi haft hela tiden.

För oss svenskar är de här franska strejkerna väldigt konstiga. Det underliga är ju att dom inte är fackliga, trots att de administrera och initieras av fackföreningarna, utan politiska och det förekommer ju väldigt sällan i Sverige. Vi har väl haft någon politisk demonstration då och då som när företagarna protesterade mot löntagarfonderna, men politiska strejker har vi ju ingen erfarenhet av.

Vi i Sverige har ju ett väldigt civiliserat umgänge mellan arbetsgivare och fackföreningar och en stor respekt för det vi kommit fram till i allmänna val. Det unika är ju att vi i Sverige har fredsplikt under avtalsperioderna, dvs. man får bara strejka när ett löneavtal gått ut och sedan får man hålla sig i skinnet till nästa förhandlingstillfälle. Detta förhållande har ju gjort att den svenska industrin har kunnat utvecklas ganska bra utan störningar sedan efter kriget.

En annan specialitet i Sverige är att vi går till val och väljer en regering och sedan respekterar vi deras rätt att styra under mandatperioden oavsett vad dom hittar på. Det är närmast otänkbart att någon grupp skulle gå ut i strejk - möjligen några små demonstrationer med vederbörligt tillstånd - mot det som den folkvalda regeringen tar sig för. Då finge det vara väldigt extremt.

I Frankrike är det inte alls så. Där förbehåller sig fackföreningarna rätten att strejka och lamslå landet så snart dom inte tycker att den regering som blivit vald gör det dom vill att den skall göra. Samma gäller olika intressegrupper och till och med på individnivå. Nu är de här stora manifestationerna i praktiken bara ett beteende som kan drabba konservativa regeringar eftersom man knappast kan tänka sig att fackföreningarna skulle gå ut i strejk mot en socialistisk regering.

Herman Lindqvist skrev för lite sedan i en krönika i Aftonbladet att en av de röda trådarna genom svensk historia just är att vi accepterar ingångna avtal och demokratiska beslut även om vi ogillar dom. På samma sätt går revolutionen och demonstrationen som en röd tråd genom den franska historien. Här ar det helt naturligt och till och med respekterat att inte acceptera ingångna avtal som man inte gillar och demokratiska beslut som man har röstat emot.

Det har berättats för mig att detta var en av problemen när Volvo och Renault försökte samarbeta. Fransmännen hade svårt att acceptera den svenska förkärleken för att diskutera sig fram till en konsensus, vilket är en annan röd tråd genom svensk historia enligt Herman Lindqvist. I Frankrike tror man mer på en maktfullkomlig chef som bestämmer själv, vilket ger de anställda rätten att i alla lägen göra som det passar dom oavsett vad som bestämts. Resultatet av de långa diskussionerna enligt svensk modell mellan bilföretagen blev ofta ett beslut som svenskarna lojalt respekterade, medan fransmännen gav fullständigt fan i vad man kommit överens om.

Det är det här franska sättet att använda strejkvapnet som har gjort att ingen president som vill sitta mer än en period har vågat eller lyckats genomföra några förändringar hur nödvändiga dom än har varit om dom på minsta sätt missgynnar någon grupp som kan ta till strejkvapnet. Det är därför som man till bara något år sedan haft lagar från Napoleons tid som exempelvis gjort att kvinnor ställdes på bar backe när deras män dog och andra absurditeter.

Man skämtar om i Frankrike att Sarkozy skall förändra allt under en mandatperiod. Jag undrar om det inte är precis så han ser det. Han verkar strunta i att snegla på omval utan gör det han anser nödvändigt på den tid han är vid makten.

Jag har många gånger uttryckt beundran för fransmännens sätt att inte finna sig i övergrepp och godtycke från myndigheterna, men denna självklara rätt att hävda sina egna intressen har definitivt sina svagheter i många fall.