Lite gnäll och moralkakor - så lite mat förstås

Man läser mycket intressant i tidningarna även när man är hänvisad till nätupplagorna. En positiv och trevlig debattartikel skrev Jan Nordvall och Christer Svanström, som båda representerar Sveriges Hembygdsförbund. Där drar man tydligt upp gränserna mot främlingsfientliga grupper som Sverigedemokraterna. Man kan ju förstå att det kan behövas eftersom SD gjort en del uttalanden som flörtar med just hembygdskänslan och svenskheten. Sådana artiklar blir man glad av.

Lika glad blir man ju inte av att läsa att polisen i Göteborg har gjort husrannsakan på innekrogen Nivå på Avenyn och funnit ett låst rum fullt av väskor, jackor och andra värdeföremål som garderoben stulit från gästerna. Det framgår av artikeln att det är ganska vanligt bland Göteborgs krogar att garderoben stjäl från gästerna.

Samtidigt rullar mutskandalerna i Göteborg vidare och blir större och större. Jag har ända sedan sextiotalet arbetat nära den göteborgska bygg- och fastighetssektorn och jag kan ju inte säga att det förvånar mig. Att muta, ta mutor och skoja i största allmänhet är inget som bara sker i den offentliga sektorn i Göteborg. En småbyggmästare, som jag ritade villor åt, berättade att han alltid fick betala en muta på 50 000 kronor till banktjänstemannen för att få det livsviktiga byggnadskreditivet på sjuttiotalet. Några skojare jag kände specialiserade sig på att lura av gamla änkor deras fastigheter i Vasastaden. Det var ett gäng bestående av två mäklare, varav en gammal fotbollsstjärna och småkändis, samt en bankdirektör som hade den affärsidén. Bankdirektören tipsade om gamla tanter bland kunderna som var lämpliga offer, mäklarna förhandlade med tanten och bankdirektören bistod den gamla damen med goda råd om vad som kunde anses vara rimligt pris. Som ung mådde man illa när man såg vad som skedde, men vad skulle man göra mot dessa mäktiga herrar som ung nybakad akademiker.

Nu är det nog inte bara i Göteborg sådant händer. Mina kollegor och företrädare i ledningen för ett större företag i byggbranschen som jag var chef för under några år berättade hur det hörde till att byggnadsnämnder och kommunala förtroendemän från alla partier skulle bjudas på studieresor till Amsterdam och Köpenhamn där de kunde supa till ordentligt och bjudas på porrklubbar och sällskapsdamer under natten. Bottennoteringen var när en kvinnlig arkitekt från Småland berättade för mig att hon övertalats att bjuda kommunala förtroendemän på sådana begivenheter i Köpenhamn och betala med firmans kreditkort. Hon kände sig oerhört smutsig, men behövde verkligen uppdraget från kommunen. Troligen förlorade jag många jobb till företaget på grund av att jag aldrig begrep vad dom for efter när dom med förstulna antydningar bad om sådana tjänster. Är man enfaldig så är man. Dom fick väl supa desto mer för att döva sin klåda eller fixa servicen själva. Vad jag aldrig kunde begripa var varför oförvitliga, ordentliga, ibland aktivt religiösa, familjefäder i medelåldern helt plötsligt var tvungna att svina ner sig bara för att dom var utanför Sveriges gränser.

Ett sån't tråkigt ämne - varför inte tänka på något trevligt som mat exempelvis. Ett nästan okänt kök i Sverige är köket från Languedoc. Ostron, sniglar, musslor, fisk, färska grönsaker, allehanda fåglar, kanin, får, ostar av alla sorter, tryffel och mängder av sådant som man kan plocka i naturen ingår i det languedokiska köket. Det är en av de mest spännande och smakrika i Frankrike, speciellt om man gillar lite mer rustik matlagning.

Om man vill lära sig det finns en fantastisk kokbok som är skriven av journalisterna på Sveriges Radio Nathalie Besèr och Ola Henriksson. Det är en av de få kokböcker vi har - och vi har många - som man kan använda samtliga recept i. Kokboken heter "Ett kök i Languedoc" och är utgiven av B. Wahlströms Förlag. Om jag skall välja en favorit som också är en utmaning så blir det Bouride de Baudroie, som är marulk med krämig sås. Tänk bara på att den svenska torkade vitlöken är mycket starkare än den färska franska. Var försiktig när ni gör aïolin annars blir den oätlig. använd inte för mycket olivolja för då blir den besk. Rätten kräver dessutom ett kraftigt vitt vin för att det skall funka smakmässigt. Rätten är svår för aïolin skall vara perfekt, grönsakerna al dente och fisken får inte var överkokt - dessutom skall allt var klart samtidigt. Nåja - aïolin kan man göra i förväg.

En annan trevlig sak är att alla stormarknader har haft och har den årliga vinrean just nu. Carrefour är väldigt duktiga på vin och vi köper några ströflaskor som verkar lovande och smakar hemma. Faller det ut till belåtenhet så åker vi tillbaka och köper en låda. Hittills har vi funnit en väldigt god Faugère för 8 euro och en mycket mjuk och angenäm Boujolais för 4,50 euro. Vi kämpar vidare med provningen.

Kanske du också vill läsa:
Bröllopsdag med god mat
Det är mycket att stå i som pensionär
Att äta på trestjärnig krog är en upplevelse