Nu är jag inte Veteran längre

Under ett par år har läsarna av tidningen Veteranen kunnat ta del av denna blogg om pensionärsliv i Frankrike. Initiativet till samarbetet kom från Veteranens redaktion, som hade hittat min blogg och gillat den. Jag kunde välja mellan att blogga exklusivt för Veteranen eller fortsätta som tidigare och låta Veteranen länka mina blogginlägg till sin webbtidning. Någon ersättning för detta redaktionella arbete diskuterades inte och det ingår inte i de flesta tidningars policy när det gäller oorganiserade skribenter. Man litar till att vi väldigt gärna vill se våra tankar i tryck.

Nu är det inte egalt om man skriver exklusivt för en webbsida eller länkar sitt eget material till sidan. Många tidningar som erbjuder bloggare att skriva och även erbjuder speciella bloggtjänster gör detta för att öka sin egen trafik – förutom att få intressanta texter gratis. Trafiken till en webbtidning är nämligen det viktigaste för att få hög rating på Google och därmed bli attraktiv för olika företag att annonsera på. Det är annonserna som är en viktig inkomstkälla för tidningarna. Det bästa är således att skribenterna finns i tidningen och att läsarna aldrig lämnar tidningssidan. Därför vill man ogärna länka till en originalblogg utan helst publicera texterna på den egna sidan. För bloggaren gäller samma sak – man vill ha trafik till den egna bloggen för att få hög rating – inte främst för annonser eftersom det är försumbart för en blogg, men för att komma högt i träfflistan när läsare söker på Google. Det är ju många läsare på den egna bloggen som är belöningen för ens arbete.

Till en början fungerade det utmärkt och jag fick ganska mycket trafik från Veteranen och de fick använda mina texter – alla var nöjda. Efter en tid upphörde emellertid trafiken från Veteranen och jag såg då att man lagt ut hela min text på sin sida. Vad som var värre var emellertid att man tagit bort viktiga delar av texten, nämligen mina utgående textlänkar. Jag länkar nämligen rikligt till andra ställen på Internet och till aktuella dagstidningar för att understödja, förklara och kommentera det jag skriver om. När dessa länkar släcks ned blir delar av texten obegriplig.

Givetvis kan nedsläckningen av länkar vara ett tekniskt problem, men det passar också utmärkt ur ekonomisk synvinkel för Veteranen. Varje utgående länk från en text innebär nämligen att läsaren lämnar Veteranen och därmed missar man lönsam trafik och Veteranens attraktionskraft minskar hos annonsörerna.

Jag påpekade detta för Veteranen och önskade en ändring. Man menade då att det inte fanns tekniska möjligheter att göra annorlunda och påpekade att det stod mig fritt att avbryta samarbetet. Jag påpekade att samarbetet kommit till stånd på deras initiativ och att det inte var viktigt för mig att synas på Veteranen när nyttan är helt ensidig.

Veteranen har nu släckt ned min blogg efter överenskommelse mellan oss. Skulle någon sakna den och hittat min direktadress så är ni fortsättningsvis välkomna att följa den här. Jag skulle uppskatta om ni skriver en rad i kommentarsfältet, eftersom jag är nyfiken på huruvida några följer mig från Veteranen.

Bjud inte en bloggare på middag i framtiden

Vi bloggare är ju lite egotrippade och vill gärna att våra texter skall läsas och gärna bevaras. Nu är det ju lite svårt att läsa en blogg eftersom den presenteras bit för bit. Jag tror att väldigt få läser gamla texter på bloggen fast det finns så mycket bra att läsa där - tycker åtminstone vi själva.

Nog är många av oss författare-wanna-be, men vi kanske saknar lite av talangen och fantasin för detta. Och inte skriver vi deckare heller.

Jag har funnit lösningen på det. Vi bloggare kan nu bli de författare vi önskar att vi vore, men inte riktig har förmågan till. Nu kan vi trycka våra bloggar, Twitterflöden, Facebookvisdom och mycket annat i en riktig bok till en rimlig kostnad. Nu får släkt och vänner se upp för nästa jul och nästa födelsedag får dom våra filosofiska utgjutelser inbundna i en snygg bok. Akta er för att bjuda in oss på middag för i fortsättningen kommer vi inte att ha med oss blommer eller rödvin utan en bok, som ni förväntas läsa och säga något uppskattande om.

Egentligen har jag letat efter den här lösningen för min andra hobby som är släktforskning. Den kan ni läsa om på min andra blogg Släktforskning för noviser - nu fick jag det sagt! Det är nämligen väldigt svårt att finna någon som är beredd att trycka och binda ett fåtal exemplar av en släktbok. Det är en tjänst jag har letat efter i åratal och nu funnit. Tjänsten heter Blog2Print, men har en sidotjänst som heter everything2print som kan omvandla snart sagt allt man producerar till en bok.

Jag ser redan fram emot att få packa upp min första släktbok när den kommer med posten. Kanske jag trycker upp mina bloggar också så se upp - man kan aldrig veta vad jag överraskar med.

Så mallig man blir av lite uppmärksamhet

Jag är fullständigt överväldigad. På senaste tiden har jag fått två verkligt hedersamma uppmärksammanden för mitt bloggande. Den första är från en av världens största släktforskarsidor, nämligen MyHeritage.com. Den andra förvånande nog från svenska Skatteverket. Men först den som  handlar om släktforskning.

Det damp ned ett mail från MyHeritage.com som meddelade att man under en tid gått igenom alla svenska internetsidor om släktforskning och nu utsett Sveriges 25 bästa sidor i ämnet. Jag blev väldigt glad när min släktforskarblogg Släktforskning för noviser fanns med på listan. I och för sig tycker jag nog - blygsam som jag är - att den är värd det, men jag blev mer förvånad att min andra blogg med samma namn och en annan adress som är knuten till min släktforskarkurs också fanns med på listan. Det är den inte värd. Som extra grädde på moset får jag nu använda den tjusiga "stickern" ovan på min blogg som berättar om min utmärkelse.
OBS - det gäller inte den här bloggen - bilden är bara en illustration.

Så var det Skatteverket i Sverige. Förra texten berättade jag ju om hur snabbt, enkelt och trevligt det gick till när vi fick tillbaka pengar från det franska skatteverket. Döm om min förvåning när jag på min logg såg att jag under några timmar haft en ström av besök på denna blogg från adressen "intranet.skatteverket.se". Ni kan själva kolla i loggen längst ned till höger på den här sidan. Klicka bara på länken "Real Time View" så ser ni.

Nu undrar jag givetvis vad som gör mig förtjänt av en sådan uppmärksamhet från svenska skatteverkets personal. Vad jag vill tro är att man för intern kvalitetshöjning har lagt in en sk. feed där alla inlägg på Internet där ordet "skatteverket" förekommer dyker upp. I så fall - smart och trevligt. En annan tolkning kan ju vara att man på något undefundigt sätt använder samma metoder i jakten på personer som tjänar 4,50 om dagen på sina Google AdSense annonser. I så fall är det mindre trevligt även om jag som ärlig skattebetalare inte drabbas.

Nu tror jag faktiskt mer på min första tolkning och nog vore det kul om någon från Skatteverket kunde kommentera och berätta hur det förhåller sig.

Visserligen skrev jag inte uttryckligen i min text att det gällde min franska deklaration och det franska skatteverket så jag är ledsen om någon på svenska skatteverket blev besvikna när det gick upp för dem att berömmet var för någon annan. Nu insåg dom nog det ganska snabbt för så lättsinnigt och slarvigt skulle aldrig det svenska skatteverket agerat. Där hade dom nog behållit pengarna åtminstone ett år och gett mig skattetillägg dessutom för feldeklaration pga underlåtenhet att ta upp underlag för sociala avgifter.

Den observante läsaren kunde också sluta sig till att det inte handlade om Sverige då jag berättade att vår bankman deklarerade gratis åt oss. Ingen svensk bank har väl någonsin gjort något gratis för sina kunder.

Jag vill emellertid tacka Ing-Britt på Skatteverket i Göteborg för hennes hjälp med att fylla i en SINK-ansökan häromdagen. Tack för trevligt och kunnigt bemötande - det är uppskattat!

Tillägg 2010-07-23: Jag måste bara göra er uppmärksamma på Ingers länk till Expressen nedan.

Alla bloggar om att bo i Frankrike på ett ställe

Nu kan man läsa kortversioner av alla de bloggar som vi svenska "fransmän" skriver på ett och samma ställe. Jag har samlat dem i en sk kanal på TWINGLY. Twingly är en ny spännande tjänst som erbjuds av ett svenskt företag. Jag har också gjort en kanal om släktforskning för den som är intresserad. Troligen hittar ni flera andra kanaler som intresserar också på Twingly.
Om du har en blogg eller nyhetskanal du vill skall vara med så hör av dig så lägger jag in den.

Att vara svensk i Frankrike
Släktforskning för noviser

Om Frankrike ändå inte vore så franskt!

För de flesta svenskar är fortfarande Frankrike detsamma som Provence och då menar man oftast Nice och Cannes. Att ha en lägenhet där är vad många åtrår om det så bara är ett litet kyffe långt från stranden i ett nybyggt höghus och svindyrt. Provence är oerhört vacker när man kommer upp en bit i landet, men inneställena nere vid kusten är väldigt dyra och väldigt lite franska. De är mest frekventerade av engelsmän, skandinaver, tyskar, amerikaner och numera även ryssar.
Vi är ganska glada att den delen av Medelhavskusten där vi bor, dvs. Languedoc inte har blivit upptäckt av utlänningar ännu utan mest lockar de franska turisterna. Det gör också att allt är mer genuint, men framför allt mycket billigare än på östra sidan om Rhône.
Det finns emellertid ett litet antal utlänningar i vår by också och det är lite kul att studera deras egenheter.

En familj vi träffar ganska ofta kommer från Boston och hör till den där sortens amerikaner som man nästan bara träffar utanför USA. De är mycket allmänbildade, har närmast ”europeiska” politiska värderingar, mycket vidsynta och inte alls särskilt ”amerikanska”, på det sätt vi ofta, i våra fördomar, tror att dom är. Nu hör de till saken att dom bott både i Tyskland, Spanien och Iran, så dom har sett lite mer än USA. Många av deras vänner som kommer på besök är emellertid väldigt störda över att Frankrike är så franskt. Med det menar dom exempelvis att huset våra vänner köpt faktiskt är 150 år gammalt med allt vad det innebär. Stenväggarna i sovrummet är faktiskt riktig genuin, snuskig sten och inte pittoresk nyproducerad ren och hygienisk stenimitation som det skulle ha varit hemma i USA. Bjälkarna i taket har faktiskt hål av riktiga äckliga insekter inte fina maskinborrade och garanterat sterila ”antika” hål som de skulle ha i USA. Maten man äter kommer ju inte från en hygienisk plastförpackning utan är ”tallad” på av både den ena och den andra innan den hamnar på talriken. Osten kommer i en oformlig bit som man skär av själv och kanske till och med håller i handen istället för den fina färdigskivade plastförpackade och dito smakande ost man får i USA. Dessutom säljer man opastöriserad illaluktande ost och det är ju förbjudet!! Vinet är både strävt och surt inte alls som det fantastiska vanilj- eller persikosmaksatta vita vin man kan köpa hemma. För att inte tala om kaffet som är beskt och gjort på bönor och inte ens koffeinfritt och inte går att få med chokladsmak i snabblöslig praktisk form som varje supermarket hemma har. För att inte tala om det franska ölet som är brunaktigt och har någon kraftfull nästan bittersöt smak och inte alls påminner om det fantastiskt goda amerikanska ölet med sin ljusa närmast vattenliknande färg och utan någon som helst störande smak. Det närmaste man kan komma här är Heineken som gud ske lov finns på många ställen. Nej det hade varit bättre att åka till Epcot Centre utanför Disneyworld där man kan se alla europeiska länder på en gång för en mindre avgift.

Våra vänner berättade speciellt om en besökande familj som rest runt i Europa under ett par veckor och närmast kom från Spanien. De hade ett hemskt minne från Spanien! Hemma hade de hört talas om den fantastiska spanska nationalrätten Paella och verkligen sett fram emot att prova detta. Dom hade gått till en bättre restaurang dom blivit rekommenderade och beställt. Döm om deras bestörtning, besvikelse och ilska när rätten kom in och alla räkorna hade kvar sina huvuden. Detta hade restaurangpersonalen gjort bara för att förolämpa de amerikanska gästerna. Naturligtvis skulle de ha skalat räkorna om det inte varit för att dom var amerikaner.

Våra amerikanska vänner har introducerat en typisk amerikansk sed i byn – Hamburger and Martini night – varje fredag kväll. Det innebär att alla deras vänner är välkomna att dricka, prata och äta minihamburgare som värden fixar till i takt med att man äter upp dem. Nog är amerikanare världsmästare på gästfrihet?

I övrigt så beter sig byns utlänningar mest som man förväntar sig. Norrmännen hissar den norska flaggan så fort dom anländer, det äldre holländska paret odlar marijuana i sin trädgård, engelsmännen är oftast berusade och tar alla tillfällen i akt att förolämpa sina franska värdar. Några tyskar har jag inte träffat här i byn, men det finns ett antal getton nere vid kusten som är inhägnade och bara tillgängliga för tyskar, ungefär som svenskkolonierna i Spanien och Thailand. Svenskarna, dvs. vi är allmänt självgoda och gör spe av alla de andra på vår blog, säkra som vi är på att dom inte kan ett ord svenska. Det finns emellertid automatöversättning på Google – huuvva!