Alla dessa fotografier

 Man tar ju tusentals bilder varje år, men vad gör man med dom? Förr i tiden klistrade man in dom i album och skrev hurtiga texter till bilderna. Eller - den bekväme skaffade ett album med plastfickor eller liknande så det var enkelt att samla de bästa bilderna. De som var ännu latare nöjde sig med de album man fick från fotoaffären. Så hade vi ju diabilderna, som man fick rama och sedan tvinga hela släkten att sätta sig ned efter kaffet och avnjuta.

Numera gör de flesta ingenting. Möjligen låter dom släkten blippa sig fram på kameran eller mobiltelefonen och titta på de pyttesmå bilderna någon gång. Jag tyckte det var trist och bestämde mig för att göra något åt det.

Det började när vi hade renoverat färdigt vårt franska hus och jag hade tagit bilder före och efter. Vi insåg nämligen att man glömmer väldigt fort. Dessutom kan ingen tro en när man beskiver hur eländigt det såg ut innan. Jag beställde en fotobok från en tysk firma och den blev riktigt snygg, men det var lite knôkigt att tillverka den.

 När vi sedan firade 20-årig bröllopsdag ville jag göra något som påminde om vad vi gjort tillsammans under alla år, så det fick bli ytterligare en fotobok. Den här gången använde jag firman PhotoBox. Skälet var att det var lättare att använda deras programvara, samtidigt som det fanns en funktion som placerade ut bilderna automatiskt. Då kunde man ägna sig åt att ändra där man ville ha det annorlunda och det sparade en del tid.

Boken om våra 20 år blev 100 sidor och de första årens bilder var analoga så dom fick jag skanna in. Visserligen klagade programmet på kvalitén på de skannade bilderna, men eftersom jag framhärdade accepterade programmet att trycka mina inte så högupplösta bilder. Boken blev fantastiskt fin, men på en sida hade något hänt i trycket så det hade blivit en färgplump tvärs över en bild, När jag påpekade detta fick jag en ny kopia av boken utan extra kostnad.

Sedan har jag gjort en årsbok och tänker fortsätta med det varje år. Där kan man följa vad vi gör under året – fester, resor, besök av vänner och familj, glädjeämnen och även några inte så roliga saker. Jag brukar passa på att köpa boken när det är specialpris. Man får då ett tillgodohavande som räcker ett antal månader så man har lite tid på sig. I år blev det problem på grund av sjukdom. Jag såg inte bilderna bra nog och orkade inte riktigt ägna mig åt det. Det krävdes emellertid bara ett telefonsamtal till kundstjänst för att förlänga giltigheten av mitt tillgodohavande.

Vad man måste tänka på är att föreviga vad man gör. Numera har jag en kamera som förutom datum, både ger PGS-position för var bilden är tagen och lagrar bilderna i månadsvisa mappar. Man glömmer så lätt var och när en bild är tagen. Troligen kan varenda telefon klara det, men jag föredrar att fota med kamera och ringa med telefon. För att få vara med på några bilder själv också brukar jag be att få kopiera över gästernas bilder innan dom lämnar oss eller be andra som är på samma fest att skicka sina bästa bilder till mig.

Eftersom den programvara man laddar ned både underlättar och, på grund av att den är väldigt kraftfull, komplicerar processen om man vill prova alla finesser, så kan man råka i problem. Man kan då få hjälp endera genom att chatta med en tekniker, maila eller helt enkelt ringa och fråga – det är gratis. Leveransen av den färdiga boken går på några dagar även till mig i Frankrike.

Det allra bästa är att våra vänner tycker det är trevligt att bläddra i böckerna, speciellt när de hittar bilder på sig själva. Det är mycket mer välkommet än forntidens diavisningar brukade vara. Många blir oerhört inspirerade och vill ha adressen till min fotofirma. Eftersom min gamla mor inte kan resa till oss längre är en årsbok en väldigt uppskattad present för henne att bläddra i för att inte tala om att visa för vänner som kommer på besök. I dagarna fick jag boken för 2012, vilken blivit försenad på grund av sjukdom, som gjort att jag inte har sett så bra och inte heller orkat skapa reda i alla bilder.

Just nu funderar jag på hur jag skall kunna använda den här tekniken i släktforskningen. En idé jag har är att göra en bok med alla gamla släktbilder jag samlat på mig och skannat. Jag inser emellertid att det är ett jättearbete. Dels måste jag hitta på ett sätt att strukturera materialet. Sedan skall alla uppgifter om personer och platser skrivas in och helst också placera in alla personer i släktträdet på något sätt.

Varning för kund!

Som utlandssvensk får man ett speciellt perspektiv på Sverige. Vad som slår en är att Sverige i vissa avseenden är oerhört etnocentriskt och provinsiellt i sin attityd till resten av världen. Va! – gör dom inte som vi? Allvarligast är kanske, som många debattörer med vidare perspektiv påpekat, att den svenska nyhetsbevakningen är oerhört tillrättalagd så den skall passa de rådande förhärskande åsikterna. Det är bara att ta del av utländska medier för den som inte tror mig.

Mer personligt irriterande för oss utlandssvenskar är emellertid svenska företags ålderdomliga sätt att bedriva e-handel. Detta är också allvarligt för den svenska konkurrenskraften eftersom det är näst intill omöjligt för en utlänning att köpa saker från svenska företag och det gäller även för svenskar som är skrivna i utlandet.

Ända sedan tidiga 90-talet har jag köpt böcker, programvara och prylar på nätet från olika länder i världen. Det har aldrig varit problem. Man fyller bara i ett formulär, uppger sitt kreditkortnummer och efter några dagar dyker varorna upp. Jag har aldrig blivit lurad under alla dessa år.

Man tror ju då att det land i världen som gjort sig känt för att alltid ligga i framkanten vad gäller mobiltelefoner, datoranvändning, speldesign och fostrat uppfinnare av världsberömda tjänster som Skype, Spotify och varför inte Pirate-Bay skulle vara framstående även inom e-handel, men där är Sverige ett u-land. När man försöker köpa något från etablerade svenska företag så baxnar man över töntigheten och okunskapen.

Jag har skrivit förut om omöjligheten att köpa svenska böcker. Vad jag vet är det bara hos Bokus detta är möjligt. Då finns det ändå en halv miljon utlandssvenskar som törstar efter svensk läsning – vilken potential. Vad möts man då av när man försöker handla från svenska företag – faktiskt även de som anser att de kan sälja till utlänningar? 

Ofta kan man helt enkelt inte mata in en utländsk adress för beställningen så då är det ju bara att ge upp. Man meddelas ofta att på grund av licensavtal kan man inte sälja sina produkter utanför Norden. Man undrar varför man aldrig har några problem när man från Sverige handlar i andra länder – bara när man från andra länder handlar av svenska företag.

Inte sällan avkrävs man ett svenskt personnummer även om man angett att man skall betala med kort – det finns faktiskt en säkerhetskod som duger i resten av världen. För de svenskar som inte känner till det kan jag berätta att man inte har personnummer i andra länder och utlandssvenskar skrivna i annat land får ett speciellt nummer. När man försöker mata in sitt gamla personnummer meddelar datorn att ingen person med sådant nummer kan hittas i Sverige.

Om man nu skulle lyckas med att fylla i sina personuppgifter och få dom godkända så stöter man på patrull när man matar in sitt utländska Visakort. Det duger nämligen inte som betalningsmedel åt svensk e-handel – det omvända går emellertid utmärkt. 

Ibland går det bra om man handlar mot faktura, men då har man alltid problemet med att man saknar giltigt personnummer och faktura utan ID- och kreditkontroll går inte för sig. Dessutom har man ingen aning om på svenska företag att avgifterna vid banköverföring/betalning där valutaomvandling måste ske är väldigt höga. Vår bank tar 37 euro i sådana fall. Dessutom finns, åtminstone inte på vår bank, någon Bank på Internet där man kan göra betalningar. Det blir att gå till banken och stå i kö. För den okunnige svenske företagaren kan jag berätta att svenska kronor inte används i andra länder även om den är stark just nu. Inte heller gör man allt på svenskt vis i andra länder.

Ibland kan man faktiskt komma tillrätta med dessa problem om man ringer och talar med dom. En del företag är ju mer angelägna om att sälja än att följa knepiga regler som någon räknenisse eller datanörd hittat på. Att köpa blommor exempelvis har aldrig stött på problem någonstans. Man bara ringer och uppger namn och vem som ska ha blommorna och ger dom alla uppgifter på Visakortet och så är det klart. Detta förfaringssätt funkar för det mesta med små företag där man främst vill sälja och använder sunt förnuft, men sällan hos större mer etablerade firmor.

Om ett företag faktiskt accepterar utländska kort, men av något skäl inte vill leverera till utlandet har jag försökt en liten smart grej – som jag trodde. Jag har beställt i någon svensk väns namn och med dennes adress, men uppgett mitt kreditkort. Man vill ju inte att vänner skall ligga ute med pengar. Man hämtar sedan hos vännen eller kanske dom kommer på besök. Då meddelar ofta datorn att man inte accepterar att kreditkortet inte överensstämmer med adressaten. Så smart var det. Det var just vad som hände när jag försökte lura nedanstående nämnda firma att sälja till mig. Jag testade med dotterns kort och en vän som skall besöka oss som adressat, men det funkade inte. När jag försökte med min dotter även som adressat så hade jag lika lite framgång eftersom jag saknade hennes Verified Visa lösenord. Svårare kan det aldrig bli.

Skälet till att jag tog till pennan den här gången är just att jag försökte beställa varor från Slöjd-Detaljer som ligger någonstans i Västergötland. Det ser väldigt lovande ut på deras hemsida. Bland köpvillkor står att man har en speciell eurohandel som man får kontakt med via kundtjänst. Hela batteriet av kreditkort accepteras berättar man också. Jag ringer upp och skapar därmed total förvirring, vilket gör att jag skickas fram och tillbaka inom företaget – mesta tiden sitter jag och lyssnar till en ringsignals tutande när man försöker vidarekoppla mig. Efter tjugo minuter kommer jag till en person som vet vad hon talar om. 

Sammanfattningsvis så visste hon att handla från dom kan jag glömma om jag inte accepterar att betala mot faktura. Nästan alla ovanstående fördomar uppvisades om kundens behov och situation i andra länder. Dessutom kunde jag inte beställa per telefon utan måste skicka in ett mail. OK – jag bekräftar gärna min muntliga beställning på mail, men kan jag ge dig mina kredikortuppgifter per telefon. Nej det blir faktura. Varför i herrans namn skall du ha min beställning om jag inte kan betala för den, blev min fråga. 

Vad som inte sas här, men som jag mött vid många liknande samtal med svenska företag, var att man inte vågar sälja till utlandet för det förekommer så mycket bedrägerier med kreditkort där. Javisst – man vet ju hur utlänningar är! Min undran är hur man tänkt driva in en obetald faktura från utlandet – för den betalar vi ju inte heller så klart. Vore inte ett Visakort med säkerhetskod säkrare ur den synvinkeln?

Hur bra och billiga viner blir svindyra

Våra vänner frågar alltid om man kan köpa viner från vår region i Sverige. Nej, det kan man sällan om man inte vill betala alldeles för mycket och inte ens då. Det är ganska underligt eftersom vårt område dels är världens största vinområde, dels i amerikansk och brittisk litteratur beskrivs som de absolut mest prisvärda vinerna man idag kan köpa i Europa. Ett problem med vinerna är emellertid att man fortfarande tillverkar vinerna på traditionellt sätt, vilket innebär att man inte bör dricka dem omedelbart dom producerats utan gärna vänta några år tills dom fått mogna. Ett annat hinder kan vara att de är väldigt kraftiga, lite som de kraftigaste spanska vinerna som dom har mycket släktskap med.

Vinerna i vår region Corbières görs med den dominerande druvan carignan, som länge var en druva som gav enkla viner av låg kvalitet men med hög avkastning. På den tiden tog man ut 120 Hl/hektar och vinerna blev därefter. Numera tar man bara ut 25 Hl/ hektar och vinerna blir så kraftfulla så det går skytteltrafik upp till Bordeaux och andra regioner där man olagligt förstärker sina egna viner med vin från vår region.

Jag roade mig med att gå in på Systembolaget och se hur många viner man hade från världen största vinområde, som producerat vin sedan före Kristus – först i Frankrike. Det fanns 9 på beställningssortimentet alla väldigt dyra, vilket är anmärkningsvärt från ett område som är känt för hög kvalitet till lågt pris. Den absoluta toppnoteringen var ett vin från en gård några kilometer från oss, som vi aldrig hört talas om. Det kostar på Systemet 1068 kronor!!! Jag kollade på vingården och där kunde man köpa flaskan för 35 Euro, ett pris som jag aldrig skulle betala när jag vet att jag kan köpa de mest utsökta AOC Boutenac-Corbières för lite över en hundralapp. Det är ju inte undra på att viner från vår region inte tas in på systemet när man sätter sådana hutlösa priser.

De andra vinerna från Corbières hade priser från 93 till 804 kronor. Fastän jag är väl bevandrad i regionen har jag bara hört talas om två av vinerna. Det mest kända är kanske La Forge som är ett Boutenac-vin som kostar ungefär lika mycket från producenten och det får ju anses korrekt. Det odlas i vår by och tegarna ägs av en vän till oss som arrenderar ut till Gerard Bertrand, som blivit korad till årets bästa europeiska vinodlare 2011. Han är lite av en kändis i vinvärlden och gör bra viner, men hans Cuvée Villemajou från samma tegar som La Forge är oerhört mycket mer prisvärt för sina 11 Euro. Också det vinet är av den bästa appelationen, dvs. Boutenac-Corbières.

Om man skulle vilja dricka viner från specialsortimentet för mellan 500 och 1000 kronor så kan man väl ta bilen och åka hit ned och köpa dem på plats. Man får resan betald med råge om man lastar lite. Servar man sin bil och byter däck samtidigt så blir det ett rejält plus.

Bjud inte en bloggare på middag i framtiden

Vi bloggare är ju lite egotrippade och vill gärna att våra texter skall läsas och gärna bevaras. Nu är det ju lite svårt att läsa en blogg eftersom den presenteras bit för bit. Jag tror att väldigt få läser gamla texter på bloggen fast det finns så mycket bra att läsa där - tycker åtminstone vi själva.

Nog är många av oss författare-wanna-be, men vi kanske saknar lite av talangen och fantasin för detta. Och inte skriver vi deckare heller.

Jag har funnit lösningen på det. Vi bloggare kan nu bli de författare vi önskar att vi vore, men inte riktig har förmågan till. Nu kan vi trycka våra bloggar, Twitterflöden, Facebookvisdom och mycket annat i en riktig bok till en rimlig kostnad. Nu får släkt och vänner se upp för nästa jul och nästa födelsedag får dom våra filosofiska utgjutelser inbundna i en snygg bok. Akta er för att bjuda in oss på middag för i fortsättningen kommer vi inte att ha med oss blommer eller rödvin utan en bok, som ni förväntas läsa och säga något uppskattande om.

Egentligen har jag letat efter den här lösningen för min andra hobby som är släktforskning. Den kan ni läsa om på min andra blogg Släktforskning för noviser - nu fick jag det sagt! Det är nämligen väldigt svårt att finna någon som är beredd att trycka och binda ett fåtal exemplar av en släktbok. Det är en tjänst jag har letat efter i åratal och nu funnit. Tjänsten heter Blog2Print, men har en sidotjänst som heter everything2print som kan omvandla snart sagt allt man producerar till en bok.

Jag ser redan fram emot att få packa upp min första släktbok när den kommer med posten. Kanske jag trycker upp mina bloggar också så se upp - man kan aldrig veta vad jag överraskar med.

När skall Frälsningsarmen åtalas för upphovsbrott?

Jag har just läst ut den oerhört fascinerande boken "A Brief History of Time" av Stephen W. Hawking. För dom som inte känner till det så handlar den om de teorier vi haft om universums utseende och uppkomst allt från Aristoteles tid till de senast teorierna om strängar. Hawking är den brilliante matematiker som vid unga år drabbades av ALS och trots det gett bidrag till vår kunskap om universums ursprung som kan jämställas med Newton´s och Einstein´s.

Det jag emellertid skall berätta om här är den insidestext som finns i boken som gavs ut 1988 på Bantam Books i Storbrittannien. Där står följande:

"Conditions of sale
1. This book is sold subject to the condition that it shall not, by way of trade or otherwise, be lent, re-sold, hired out or otherwise circulated without the publisher´s prior consent in any form of binding or cover other than in which it is published and without a similar condition including this condition being imposed on the subsequent purchaser.
2. This book is sold subject to the tandard Condition of Sale of Net Books and may not be re-sold in the U.K. below the net price fixed by the publisher for this book."

Kortfattat betyder detta att man inte får handskas hur man vill med denna bok. Man får inte låna ut den, säja den eller hyra ut den varken i kommersiellt syfte eller av annat skäl. Man får heller inte ansätta ett pris på boken som är lägre än det som förlaget bestämt.

Åtminstone jag har inte varit medveten om hur jag varje gång jag lånat ut en bok har brutit mot upphovsrätten för att inte tala om när jag skänkt böcker till olika välgörenhetsorganisationer. Det här aktuella boken har jag köpt av Frälsningsarmen för 5 kronor, vilket torde vara ett allvarligt brott mot upphovsrätten från båda parter.

Man undrar lite hur antikvariaten som säljer begagnade böcker som fortfarande är aktuella kan unvika att hamna i fängelse.

Man får lite perspektiv på diskussionen om nedladdning av musik och filmer när man upptäcker att i princip samma hållning till verken har varit standard i förlagsvärlden under decennier utan att vi observerat det, än mindre brytt oss det minsta om det.