Den franska skattemyndigheten

 Jag berättade häromdagen om vårt första besök på den franska akuten. Berättelsen om våra vänners första besök på skattemyndigheten för att diskutera kommunalskattens storlek har också sina poänger och sätter fingret på viktiga kulturskillnader mellan Frankrike och Sverige.

Man betalar två olika kommunala skatter i Frankrike – riktigt hur det skiljer sig har jag inte riktigt förstått, men de två tillsammans täcker in alla avgifter och kommunal service, samt TV-avgift och fastighetsavgift. Så får man gratis soppåsar också. En av de viktigaste komponenterna är fastighetsavgiften och den varierar beroende på boendet. Summa summarum uppgår de två tillsammans till en bråkdel av den svenska kommunalskatten.

Våra vänner tyckte att skatten gått upp lite från förra året – hög var den inte, men som svensk vill man ha ordning på sina skatter så de sökte upp berörda myndighet, som var borgmästaren i en närbelägen by. Dom hade först varit på ett annat kontor, men eftersom det var frågan om en eventuell feldebitering blev man visade vidare.

Väl komna till borgmästarens kontor väntade han eftersom han hade förvarnats om besöket från det första stället. Han hade läst alla papper och var väl förberedd och redo att ta sig an frågan. Det visade sig att han verkade ha obegränsad tid att i gemytlig takt hjälpa till att lösa frågan.

Eftersom vännernas hus är nyligen införskaffat var det den förra ägaren som deklarerat dess beskaffenhet så det måste ju ses över. Ytor skulle redovisas, standard diskuteras och utrustning gås igenom.

- Vilken standard har ert kök?
- Ja det är väl ett bra och funktionellt kök ­- vi har …
- Mediums standard således!
- Jaaa …?


- Hur många badrum, duschar och handfat har ni?
- Ja, få se nu, ett där nere och så däruppe och ett invid köket och så duschen vid ….
- Vi säger väl två tvättrum!
- ???

- Hur stor tomt har ni?
- Ja – det är väl ca x hektar
- Så kan ni ju inte räkna, det blir ju alldeles för mycket skatt. Räkna bara det som är just runt huset. Garriguen kan ni ju inte använda till något. Vad tror ni - låter 700 kvm lagom?
- Jaa …??
- Då säger vi 700!

På det viset höll det på i en rejäl del av eftermiddagen och lite över tjänstetid eftersom kontoret var tomt och borgmästaren fick låsa upp för att släppa ut vännerna. Kulturkrocken mellan svenskarna som gärna ville göra rätt för sig och inte fuska med deklarationen mötte den franske tjänstemannen som var mån om att våra vänner inte skulle betala för mycket skatt.

- Hur gör vi nu då – skatten har ju förfallit till betalning. Skall vi betala in den provisoriskt?
- Nej det blir krångligt, vänta tills vi räknat rätt så får vi se hur det blir.
- Nu har vi ju redan betalt in den ena …?
- Det ordnar sig – vi jämkar ihop det med det två skatterna tillsammans så får vi se hur mycket mer det blir kvar att betala.

Det är verkligen underligt att det inte är så farligt här om man är lite sen med en betalning. Själva var vi ett halvt år sena en gång på grund av postgången som fallerade. Inte heller är det hela världen om man fyller i fel – det är bara att skriva ett brev eller göra ett besök och lämna rätt uppgifter. Har man betalt för mycket kommer återbetalningen in på ens konto efter några veckor. Försenings-, straffavgifter och skattetillägg har man inte uppfunnit ännu. Hemligheten bakom den franska byråkratin, som visserligen är stor och tung, är att den bygger på en solid uppfattning om att man skall vara till hjälp, inte vara en kontrollant. Troligen finns något kollektivt minne av hur det gick för överheten förra gången de satte sig på sina höga hästar och hunsade med vanligt folk. Det blev ju inte en republik som av en sinkadus. Fransmännen är oerhört stolta över att inte låta sig hunsas av överheten.Här knyts aldrig några nävar i byxfickan inte.

Nu vill jag gärna påpeka att den svenska skattemyndigheten, enligt min erfarenhet, är en av de svenska myndigheter som faktiskt har viss servicekänsla, men trots det får jag alltid lite knip i magen när det dimper ned ett brev med deras logga. Visserligen har jag aldrig fuskat med min skatt i Sverige, men trots det fått en del smällar för att jag fyllt i fel eller missat att kryssa i något hörn – så’nt känns tufft. Någon omsorg, förståelse eller att beakta förmildrande omständigheter har jag aldrig stött på. Man kanske kan säga att i Frankrike möter en människa en människa, med i Sverige möter ett regelverk en människa.